Jag och C gick ut och drack vin och åt pizza. Vi var tvungna, snudd på.Vi har knappt setts sedan jag började den här utbildningen, vi bara korsar varandras väg på väg mot tandborstningen eller morgonkaffet.
Det är lite tufft, faktiskt.
Det är mycket som ska hinnas med. Och så tänker vi tanken att vi skulle vilja ha en till bebis. Ni vet, allt det där. Fast det inte har gått.
Och nu ser jag nästan inget utrymme alls. Även om vi mot förmodan skulle få till det.
Nu: Sova. Prio 312, men nu är jag nog där.
7 kommentarer:
Det där känner jag igen. Min dåvarande sambo (oj, vad konstigt att skriva så!) och jag gick om varandra från dag- och nattjobb. Ibland sågs vi vid bytet mellan buss och tunnelbana, på väg åt olika håll, men oftast inte alls. Sjukt.
Du får trösta dig med att det inte alltid kommer vara sådär...
Ja, fast när bägge jobbar (och det bör man ju) sâ blir det ju sâ där. Fâr se fram emot pensionen? ;)
Ja det där ekorrhjulet ... som man vill bort ifrån. Ogärna hamna i för länge ... men har svårt att undgå.
Själv har jag börjat en ny utbildning, ett nytt spår. Hjälp!
Och jag är liksom redan rädd för dagen då jag är färdigutbildad i detta nya. Ny bransch. Hur blir det då. Och så är man mamma till 4 barn. Visserligen i varierande åldrar, men man kommer ju inte ifrån ansvaret.
Fin bild på dig och Alain! ;)
Isabelle: Jag begriper inte hur man gör med fler barn än ett... Spännande med ny utbildning i alla fall!
Anna: TAck! ;)
Vilken fin bild på er båda!
Lycka till med alla dina (era) projekt.
Jättefin bild, ni ser så glada ut!
Skicka en kommentar