lördagen den 16:e oktober 2010

Ce qui est merveilleux

Ljudet av hundratals fönsterluckor som slås upp, morgonen efter den regnigaste natten på länge, länge.
Gnisslande spanjoletter som lirkas upp ur sina hakar, motsträvigt trä, vidgat av fuktigheten i luften. S
å smällen när fönsterluckorna - Italian style - slår i stenfasaderna.

Ajaccio vaknar. L
ångsamt. Hösten är en stilla tid hos oss. Efter sommarens hetta, intensitet, alla människor som kommer överallt ifrån, kryssningsfartygen, segelbåtarna, flygplanen som kommit med rytmisk regembundenhet hela sommaren. Hösten är vila, stillhet. Kanske är det därför alla ljud framträder så tydligt.

Jag tror att jag alltid drömt om att få bo någonstans med tunga fönsterluckor. Jag visste bara inte om det.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Brukar läsa din blogg med glädje. Appropå ditt "förfall", njut det är ju detta som är livet. A-M

mia sa...

Låter merveilleux. Fönsterluckor är grejen.

inte skyldig sa...

lovely!

Anonym sa...

Ditt språk är vackert, en njutning att läsa.

hannah sa...

Låter alldeles underbart.

Sara sa...

Och jag tycker att det är underbart att läsa era kommentarer!
XX

M sa...

Mon dieu, så fint du skriver.

Fru W sa...

Vackert, vackert! *vill åka dit*

Maria sa...

Så fint!

Sara sa...

:D

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...