torsdagen den 31:e mars 2011

Fina ni.

Ni förstâr ju att allt inte är som det ska.
Och ni förstâr nog ocksâ att jag inte kan berätta, skriva.
Människors hjärtan stâr pâ spel, och jag kan inte lämna ut det här.

Nu kan jag inte skriva mer. Vi hörs senare?

28 kommentarer:

Linda Mpili sa...

Alltså jag älskar din blogg för att den är så ärlig. Och underbara bilder osv osv.
Önskar att du får det bra snart!!

sagt o gjort sa...

Precis som inte jag kan skriva hos mig vad det gäller kan inte du göra det heller. Och det är så det måste vara. Hjärtan som värker måste få rås om av dem som håller det ömt, inte presenteras på nätet. Det lilla vi får förstå får mig i alla fall att vilja skicka massor med virtuell universell freakin allt som du behöver nu. Mod förtröstan tillit whatever. Önskar det bästa åt ditt håll. Kram Anna

Frida sa...

Klart vi hörs. Helst skulle jag vilja ta första bästa plan ner till dig och krama dig hårt, hårt. Men du får nöja dig med att jag sitter här uppe i norr och tänker på dig och hoppas att allt löser sig på bästa sätt.

Maria sa...

Hoppas att det blir bättre.

Molly sa...

Hoppas att det reder upp sig till det bästa!

Karin sa...

Håller tummarna för att det ordnar sig snart, vad än lösningen blir. Lita på magkänslan!

anna of sweden sa...

Stor kram!

Colombialiv sa...

Åh. Väntar såklart. Och håller tummarna och skickar pepp och bra energi åt ditt håll

Karin sa...

Kikar in har var dag och bara alskar dina ord och att du ar sa arlig och oppen. Nu ville jag bara skicka en stottande kram. Hoppas ally gar vagen pa basta satt. Halsn Fran Karin

tösabiten sa...

Vilken roller coaster det är, livet.

Hoppas att det löser sig till det bättre för dig.

Fortsätter så klart att vara trogen bloggen. Varje dag. Varje inlägg.

Ta hand om dig.

/karin

Maria sa...

Vi hörs! Jag vet att du vet men en liten påminnelse är aldrig fel, även om det i stunden inte känns så går allt över. Och det blir bättre och till och med jättebra. Såsmåningom.

IsabelleG sa...

Hoppas också att det reder ut sig snart. Jobbiga tankar behöver tid.
Stor KRAM!

Anonym sa...

En stor kram till dig fina sara! Ta hand om dig och ditt hjärta! Jag läser troget din blogg som berör mig mer än jag någonsin kunnat ana att en annan människas ord kunde göra.

S.W sa...

KRAM!

Annika sa...

Jag respekterar dig så oerhört, just för detta. Att du vet var gränsen går för vad man skriver. Samtidigt gör det mig ont att läsa att allt inte är som det ska. Skickar en av mina sällsynta kramar till dig!

Mimi sa...

Mânga styrke och energikramar.

Sofia sa...

Hoppas det reder sig och att hjärtat slutar göra ont. Läser din blogg varje dag och hoppas att jag nån gång kan besöka din fina ö :)

Krokofanten sa...

Kom till Paris och hälsa på Mimi och mig!!
Tills ditt hjärta och din själ mår bra skickar jag som alla andra här jättekramar och massa energi!! Puss & Kram

Mimi sa...

Jaaaa, hâller med Krokofanten, vi kan fâ dig pâ andra tankar en stund :)

E sa...

kram!

Anonym sa...

Ja, hur länge ska man vänta på att det ska bli bra? Och vad är bra, på ett hållbart sätt? Usch, det är tärande, jag förstår.

Tack för all läsning. Jag följer dig nästan varje dag sedan sådär ett år eller mer (men har aldrig skrivit nåt här förut). Gillar det mesta! Många bra formuleringar och att du använder så få rader. Och så, förstås, alla fina foton!

Fru W sa...

Livet är inte enkelt... Även jag hoppas att det trassliga reder ut sig, oavsett på vilket sätt, och skickar styrkekramar till dig!

Anna S sa...

Du skriver så himla bra, ärligt och tänkvärt!
Kram till dig!

Lisa sa...

Massor av kramar till dig! Hoppas att allt löser sig till det bästa.

Angelica sa...

All respekt till dig. Jag hoppas att allt reder sig <3

Varma norrlandskramar//Angelica

Nässelblom och choklad sa...

Åh vad jag önskar att det fanns något klokt och insiktsfullt att säga. Men det är bara du som vet vad som är rätt väg för dig. Stor kram/Eva

Emelie sa...

Sara, du skriver så vackert om allt och din blogg är beroendeframkallande men jäklar vad det på något vis först nu slog mig att det är ditt liv du skriver om. Missförstå mig rätt, det är klart jag förstår det men eftersom vi inte känner varandra så blir det liksom inte uppenbart att det finns en livs levande människa bakom orden. Jag tror att det här med blogg fortfarande är så nytt för vår generation att man ibland glömmer att det inte är som en bok eller film med fiktiva personer eller personer som inte längre lever. Jag svamlar men jag hoppas du förstår vad jag menar, på något vis.

Vad jag vill säga är att det gör ont i mig när jag läser hos dig. På ett sådant sätt som det gör när man läser en bok som berör en in i hjärtat. Det är ingen föroämpning. Jag hoppas du mår bättre snart.

Cecilia sa...

Sara, jag läser här varje dag för att du skriver så bra och jag vill precis som alla andra skicka dig styrka och bisous så att det löser sig på bästa sätt. Livet är jobbigt ibland och då får man klamra sig fast vid de finaste och viktigaste, bara det.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...