lördagen den 12:e mars 2011

Japan.

Är det oväsentligt och ytligt att skriva om min personliga frukost-regression, att berätta om återupptäckten av varm choklad med vispgrädde när världen översvämmas och brinner?
Kanske.
Min varma choklad har ingen betydelse, inte för n
ågon.
Men Ingelas fr
åga fick mig att fundera.

Anyway. Jag har aldrig skrivit om katastrofer, världshändelser, eller geopolitik. Vilket inte betyder att jag inte är intresserad, berörd. Tvärtom.

Det första jag gör när något händer i världen som är så liten och ömtålig, är att ta kontakt med mina vänner i Chile, Taiwan, Tunisien eller Japan. Storsintare än så är jag inte. Mina vänner är det viktigaste för mig.

Och att veta att mina vänner B och T i Tokyos utkant är i säkerhet, med nyfödd son... Det är en lättnad och en glädje. Givetvis förtar det ingenting av katastrofens förödelse. I stort. Men för mig, jo.

Eftersom jag har vänner i m
ånga olika delar av världen angår dessa katastrofer mig. Helt och fullt. Min värld har krympt, fått ett helt annat sammanhang. Men jag tror inte att ni tittar in här, till mig, för att uppdatera er om världshändelserna. Eller hur?

6 kommentarer:

Mimi sa...

Jag hâller med dig, jag tror inte att det ändras nâgot och att man är en bättre person för att man skriver om katatrofer i sin blogg.
Däremot vad jag reagerat mot är alla statusupplägg pâ fb om Japan men nâr jordbâvningen hânde i Afghanistan var det inte en enda som brydde sig (iallafall inte mânga). Och vem skriver om alla svältande barn etc.

Att tro att man mâste bo pâ "rätt" ställe i världen för att folk ska bry sig. Le monde est hypocrite, men det visste vi ju redan ;)

Jenny sa...

Jag tänkte också på det första du skriver om. Är det ok att blogga om té (som jag imorse bloggade om) när det som har hänt har hänt? Jag löste det genom att skriva en liten grej först. Men det kändes också lite makabert. Typ: "Jaha, då har vi ängnat en sekund åt det, låt oss ha lite roligt nu". Hm. Men samtidigt, livet går vidare och om våra bloggar reflexterar våra liv och våra liv är ungefär som vanligt då borde ju bloggarna också vara det?

Trevlig helg i alla fall! :)

Annika sa...

Jag är så tacksam för min twitterfeed. Den ger mig nyhetsuppdateringar av en aktualitet och dignitet som vanliga medier inte kommer i närheten av. Och jag är chockad över katastrofen i Japan, så jag förstår att du, som har vänner i regionen, måste vara orolig och stressad.
Bara för att man inte skriver om vissa saker, så betyder det ju inte att man inte bryr sig. Bilden på DN-s hemsida i morse, av en översvämmad stad med et brinnande hus, den var svår att ens kunna ta in att den var "på riktigt".

Sara sa...

Mimi: Jepp, vi visste ju det.

Jenny: Och livet gâr vidare, the show must go on...

Annika: Twitter har jag inte hängt pâ, men katastroferna blir sannerligen mer verkliga när man känner drabbade.

Ingela sa...

Jag tror inte på något sätt att lilla jag skulle vara en bättre person för att jag nämner Japan i min blogg! Och nej, anledningen till att man läser bloggar är troligen inte för att uppdatera sig om världshändelserna. Det sköter media så bra ändå. Ända sedan tidigt igår morse har jag följt utveckligen i Japan, eftersom det också till viss del ingår i mina arbetsuppgifter (omvärldsbevakning), och jag blev bara så förvånad och besviken på att inte någon bloggare nämnt Japan. Hycklare (som jag erkänner att jag är) har min blogg handlat om vardagslivet och om ytliga saker som; träning, mat, kläder etc etc. Men en stor anledning till att jag tog en paus från bloggen var för att jag sedan lång tid tillbaka har känt att bloggens innehåll blivit så meningslös och jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva om eller vilken inriktning den ska ha.

Peppe sa...

Jag har också funderat på det där om att kommentera världshändelser. Jag är också en nyhetsknarkare som läser det mesta jag kommer över, men i ärlighetens namn länns det som jobb om jag ska kommentera nyheter i min blogg.

Det är klart att man kan konstatera att det är fruktansvärt. Eller gå med i en grupp på Facebook, men precis som Sara ringde jag först upp kompisarna i Tokyo och skrev sedan ett vanligt inlägg.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...