torsdagen den 17:e mars 2011

Världens sämsta mamma.

Jag blir så ledsen när jag och Grynet är osams och oense.
Idag var planen att vi skulle ha en mysig mamma/dotter-dag och göra mysiga mamma/dotter-grejer.

Dottern:
Oavbrutet gnäll i flera timmar. Allts
å gnäll galore.
Plus att hon ägnade sig åt saker som hon vet gör mig galen. Typ fluo-pennor på köksväggen.
Mamman: Mindre och mindre t
ålamod. Och när jag säger till henne använder hon sig antingen av strategi a) säger maman mechante (dumma mamma), b) gnäller efter pappa/dagisfröken/Nathalie/vem som helst som är snällare eller c) låtsas att hon är döv, något som hon gör så bra att jag funderat på att ta henne till en örondoktor för att kolla upp om det verkligen är så att hon inte hör någonting.

(Det enda som gör en mer galen än trilskande, trotsiga sm
å sockergryn som lägger sig på marken och ylar av ilska är eventuellt förnumstiga små tanter som ska lägga sig i när det händer. Typ: Men lilla vän, är mamma dum?)

Blir galen. Och ledsen.
Men nu sover världens trotsigaste sin middagsvila, utmattad efter att ha varit motvalls en hel förmiddag. Och världens sämsta, mest galna mamma ska antingen:

a) försöka få bort märkpennor från väggar
b) röja upp i leksaksröran
c)
lägga sig med god bok. En stund. En liten, liten stund.

6 kommentarer:

IsabelleG sa...

Men ni är så vackra båda två!

Anonym sa...

She is a healthy sweet little girl with a mind of her own.
Intelligent to say the least.
Véra will be going places.....mark my word.

Trying for you as a mum and not so well.Hope you are feling better soon.
Now put your feet up :-)




xxx

Ps. Buy a blackboard!! :-)

Anonym sa...

åh vad skönt att läsa att någon annan känner sig som världens sämsta morsa idag. Du har åtminstone en ödessyster i Finland. Jag hoppas vi båda får njuta av en bättre mamma/barn-dag imorgon!

Anonym sa...

Jag antar att det är det där jag har att se fram emot. Min lilla sjumånaders pärla har redan börjat visa temperament och takter som gör att jag med skräckblandad förtjusning ser fram emot fortsättningen. Och jag tänker att om det är så för dig, som jag tycker verkar vara en sån riktigt bra mamma, så är det så för alla. Vilket gör att det känns ok. Tack för en bra blogg som jag alltid läser men nästan aldrig kommenterar.

Karin sa...

Vet inte om det är någon tröst men du är inte ensam om situationen. Fast vi har svart tuschpenna i köket. Märkpennan har vi i vardagsrummet...

Sara sa...

Isabelle: Oj, tack!

Anonym: Not doing too well... THat little mind of her own is driving me nuts!

Anonym; Usch, det där dåliga samvetet efteråt... Varför kan man inte bara vara ljuv, tålmodig och aldrig förlora humöret?

Anonym: Jag antar att det är så för alla, ibland blir man bara rasande... Och jag blir så ledseen efteråt, även om vi fort kramas och blir sams. Och om jag förlorar humöret för någon skitgrej, när jag är trött, hungrig, stressad och ledsen, så ser jag till att be om ursäkt efteråt, och förklara varför jag inte är glad. Jag tror att det är viktigt, och de förstår så mycket de små!

Karin: Aha. Tuschpennor har stumpan inte lyckats få tag på än. Tack för varningen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...