Hon tycker att 04.47 är en prima tid att gå upp. Då ropar hon från sin säng. Eller ropar och ropar, hon alternerar mellan gälla papegojskrik och djupt dova da-da-da tills vi kommer. Och så står hon där, otålig, och längtar efter att få kasta sig ut i en ny, underbar dag.
Och den entusiasmen smittar, den gör ju det.
7 kommentarer:
Stil, eller för den delen ev brist på stil betyder ingenting. Din bebis är den sötaste någonsin...
Min fyramånaders och jag går också upp vid den tiden. Hon lyckligt jollrande, jag sömnigt letande efter kaffeburken. Men en skön stund ändå, det måste jag säga.
Åh, jag minns de där tidiga morgnarna... Nu sover mina barn till 8.30 om de får.
Usch, Hu, Fy, Neeej inte klockan fem... jag blir tokig... SOV lite... det är ju skönaste som finns att sova?
Men söt! Jösses! Vill ha likadan!
Och jag som tycker 6.00 är för tidigt... Men söt är hon!
Skicka en kommentar