onsdagen den 31:e oktober 2012

Promenad.

Dagens höjdpunkt: Snigelpromenad med smulorna. Vi smög på sniglar, och promenerade flera hundra meter på ett par timmar. Men, alltså, vill man powerwalka ska man helst inte ha vare sig 1- eller 4-åringar med sig. 
Men bortsett från eventuell frustration, som man faktiskt har rätt att känna när man gått i snigeltakt ett tag, så är det ren lycka att ägna tid åt sina barn. 
Jag tänker allt oftare att det finaste man kan ge sina barn, det är just tid. Tid för superlångsamma snigelsafaristunder i duggregnet. 

10 kommentarer:

Elin sa...

Gud vilka gulliga (och lika!) smulor! Tänker ofta på dig när jag är ute och promenerar med min dotter. Låter det ta tid. Och låter henne öva upp sina benmuskler. Bra inspiration är du, fina Sara!

Johanna i Berlin sa...

Du har så himla rätt. Och håller med Elin - de är verkligen lika!

Ingunn sa...

Men åh, for et bilde! To herlige småjenter!
Hurra for både 1- og 4-åringen, litt på etterskudd. :-)

Sara sa...

Elin: Haha, min svÄrfar är lite orolig för Romy, han tror att hennes smâ ben inte ska orka bära runt pâ allt det där knubbiga, men som sagt, det är väl enda sättet? ;)

Johanna: Kloner! ;)

Ingunn: Tack, tusen tack! Blir sâ glad för gratulationer!

Cissi sa...

Jag håller med dig, i dagens stressade samhälle är nog tid och närvaro under tiden det finaste man kan ge sina barn. Tänkte på dig när jag igår morse gick med min tjej till förskolan, min man hade glömt vagnen på förskolan och att cykla dit vågade jag inte nu när det är rimfrost och halt på vägarna. Så trots att jag eg inte hade tid så gick vi och jag fick förstås hitta på allehanda knep att få henne gå hela vägen (hon är litet lat och vill gärna bli buren) som att "titta, där är en lövhög, nu springer vi ikapp dit så kan vi sparka runt i dem!". ;-) Jag hann till jobbet med marginal och det var faktiskt litet lättare att lämna henne på förskolan uatn att behöva krångla med vagn och för en gångs skull skyndade jag inte därifrån med tungt hjärta utan med lätt hjärta. För det var så mysigt att promenera ihop och det var nog min dagens höjdpunkt nät jag tänker efter... :-)

Samtal med Gud sa...

Och när man kan vara där, precis i stunden, och ingen annanstans är det ju så underbart. Men det krävs övning att vara just där. KramK

Ellinor sa...

De två olika typerna av promenader fyller olika funktioner och ger olika resultat. Men de är ändå, båda två, minst lika värdefulla och nyttiga.
Tycker att det låter som några underbar timmar!
Kram

Sara sa...

Cissi: Jag känner igen det där... När man måste skynda, skynda och tittar på klockan, och att ha en liten tröööött tjej som inte orkar gå en meter, tills man gör det till en lek och det blir roligt. Vilken härlig morgon, med lätt lämning!

K: Det är det svåraste som finns. Jag är jättedålig på det, ofta i oro inför framtiden eller ältande av det förflutna... Men mina barn har lärt mig mycket.

Ellinor: Det var det, verkligen. Sen är det ju skönt om man kan få till en personlig powerwalk då och då också, förstås!

Emelie sa...

Men eller hur, det där med att ta tid för att bara studera ett löv eller gå upp och ner för en stentrappa tjugoelva gånger. Total närvaro. Men du man dör lite när man ser den minsta här i sina små vita tajta byxor, så fin! Jag vet att det är tråkigt att fokusera på små flickors kläder men det här var bara så sött. Båda är ju superfina och när man visar upp barn på foto får man skylla sig själv om man får kommentarer på deras utseende ;)

Sara sa...

Emelie: Haha, det är inget fashionstatement från min sida, men legging är det bästa man kan klä sina barn i, i synnerhet så små knubbiga... Sedan var vitt ingen jättebra färg! ;)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...