fredagen den 26:e oktober 2012

Véra.

Det är fyra år sedan. Prick midnatt gick vattnet, och arton timmar senare höll jag en mjuk, doftande, varm, totalt utmattad bebis i mina armar. Som den nybörjare jag var trodde jag att hon skulle vara skrynklig och kladdig, men hon var alldeles slät och fin. 
Namnet till denna efterlängtade hade vi redan bestämt.  Hon skulle heta Véra.
Min förstfödda. Och det spelar ingen roll att det är fyra år sedan hon föddes, det är mitt allra mest levande minne. C'était renversant.

9 kommentarer:

Rebecca sa...

Stort grattis till er båda! Hoppas ni får en underbar dag. Jag minns också den där tiden där bilden är från. Minns att jag väntade och väntade på en uppdatering. Och till slut kom den. Kom hon. Härliga Véra som vi fått äran att ta del av från start.

Anonym sa...

Grattis till Véra och till hennes föräldrar! Vera är ett så vackert namn!

Anonym sa...

Grattis till Vera!

Kom på något som du för länge sedan skrev men jag tror inte du utvecklade det....elller så har jag missat det. Det var något om att Romy är så förnöjd som bebis och att du trodde att "hanteringen" av barnen kan påverka deras sätt. Vid första barnet är man självklart mer spänd och orolig som mamma....och det kanske är allmänt lättare med en tvåa och då blir tvåan också mer förnöjd. Kommer du ihåg dina tankar? I såfall får du gärna utveckla detta i något annat blogginlägg. Kram

Lfthmn sa...

Grattis!

Det där du skrev här om dagen/veckan, om att folk *tyckte* saker om att du skrev om dina barn. Det är bara bullshit. Så ofta som jag läser dina små vackra inlägg (till exempel detta) och genast får torka bort en liten tår från ögonvrån för det är så fint. Låt inte avundsjuka idioter komma åt dig!

Sara sa...

Rebecca: Ja, men alltså, fyra år? Helt galet! ;)

Anonym: Tack!

Anonym: Jag läste någonting intressant om det där för inte länge sedan, om att bebisar speglar sina föräldrar, i synnerhet mammorna, som är fÖrsta anknytningspersonen (oftast). Ska försöka hitta det!

Lfthmn: Tack! Oh, vad fint. Det kröp liksom under skinnet påmig, det där med kommentarer om att mina inlägg om barnen (som liksom är det allra finaste jag har) skapade olust och att det kändes som att jag jämförde mitt sätt, med andras sÄtt... Det har liksom aldrig varit min mening att jämföra, men jag kan ju inte heller skriva ifrån ett annat perspektiv än mitt eget? Tusen tack för din kommentar, behöver höra det!

Ellinor sa...

Fantastiskt! Att bli förälder måste vara bland det största och finaste som kan hända oss människor.
Kram

Anonym sa...

Tanti Auguri a Véra!
Kram från Rom

Ingela sa...

Stort grattis på 4-års dagen Vera, fina tjejen!

Kram

Omentjej sa...

Oslagbart minne, att få träffa sitt barn för första gången. Och fint att få förknippa sjukhus med något positivt. Grattis till din förstfödda, och till dig som varit mamma i fyra år.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...