tisdagen den 2:e oktober 2012

Socker.

På tal om tryffel och godsaker så är det kanske lätt att tro att vi äter mycket sådant, men det gör vi inte.
Faktiskt.
Småäter, aldrig. Treåringen får ett mellanmål om dagen, klockan halvfem. Ibland en kakbit, oftast inte.
Efterrätt? Varje dag. Men i form av yoghurt eller frukt.
Jag skulle tro att vi i den här familjen - där ingen har problem med vikten - äter ganska mycket enligt GI-principerna. Eftersom vi mår bäst av det. Och jag begränsar nog mina barns sockerintag mycket mer än andra föräldrar gör, vilket inte är helt uppskattat kanske hos de små grynen, men om trettio år kommer de tacka mig! *ler*

2 kommentarer:

Milea sa...

Men det är okynnesätandet - är inte det väldigt svenskt? När jag växte upp i Frankrike fick man kanske en tryffel på lördagkvällen - eller på sin höjd två - inte en hel skål med godis bestående av e-förkortningar, tillsatsämen och färgämnen. Och jo, jag tackar mina föräldrar över att jag helt saknar sockersug eller lusten att trycka i mig en påse chips.

J sa...

Jag har följt din blogg länge och du har alltid framstått som mycket matmedveten och med en familj med sunda matvanor. Jag blir därför väldigt förvånad över att du tycker att du behöver försvara ditt och din familjs tryfflelätande och mellanmål. Och dessutom jämförandes med andras sockerintag. Jag tycker i allmänhet att vi har alldeles för mycket åsikter om andras matvanor och om nån äter chips eller inte eller om det äts efterrätter i tid och otid. Det bästa jag tror att vi kan göra våra barns matvanor är att visa vilken glädje god mat kan ge, ibland goda frukter och ibland något sött till efterrätt, inte döma och utvärdera egna och andras. (och Milea, med en uppväxt i Sverige kan jag inte heller minnas många skålar fyllda med e-ämnen, synd att du tror att det är typiskt svenskt)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...