lördagen den 20:e oktober 2012

Hm.

På väg mot baren på färjan i går kväll. Pianomusik och martini, 2 glada ungar som rullade runt på heltäckningsmattan, och lite lagom vågor som vaggade oss till sömns. 
Har precis druckit dagens första kaffe - halleluja -, duschat och klätt om mina resdammiga, smutsiga barn, och ska snart bjudas på härlig, sydfransk lördagslunch. 
Livsviljan återkommer sakta, efter 2 timmar på motorvägen, med åksjuka barn och inget morgonkaffe. 

Ska fundera lite över bloggandets vara eller icke vara idag. Tar åt mig av kommentarer, och blir ledsen när jag känner mig missförstådd. På riktigt. Har svarat på alla kommentarer nu, kände att jag ville det.

80 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hoppas verkligen inte att du slutar blogga. Din blogg är en klar favorit. Intressant, informationsrik, sund och fräsch! Ta inte åt dig av andras osäkerhet, för det är ju det som ligger i grunden för de reaktioner du blir ledsen över. Tänk i stället på hur många människor som blir glada över det du skriver! Som jag t ex! Tack för din fina blogg och fortsätt, fortsätt, fortsätt.......

Kram,
Gunilla

Nässelblom och choklad sa...

Även jag äskar att läsa dina blogginlägg och har aldrig uppfattningen att du vill tvinga på andra dina åsikter. Att läsa en blogg är ett fritt val. Ibland kan lite debatt kring något vara uppfriskande, men det är förstås inte kul att känna sig missförstådd. Din blogg är inspirerande, intressant och charmig och omtyckt av otroligt många. Ta inte åt dig av att något av dina inlägg missuppfattas, tänk istället på hur mycket vi andra gillar att läsa dina inlägg. Kram/Eva

Nässelblom och choklad sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Jo tjenare att du får sluta blogga. Skulle sakna dig massor! Missförstånd uppstår i all mänsklig kommunikation och speciellt i skriven form. Sedan verkar allt som har m barn att göra vara sprängstoff och i din läsarkrets finns varierande grad av lättkränkthet. Vore oerhört synd om du börjar censurera dig, eller än värre sluta helt! Emma

mia sa...

Det skulle vara jätte synd om du slutade! Din blogg är alltid härlig att läsa: en passlig blandning av fina bilder, djupa tankar, familj och receptidéer. Det att vi inte alla tycker lika som du i alla frågor är oundvikligt och det att det alltid är någon som missuppfattar och uttrycker sig klumpigt, ja, så'nt är livet! Jag älskar ditt sätt att skriva; du har flyt. Tack för en bra blogg!

Anonym sa...

Jag älskar din blogg, tycker det är underbart att få glimtar ur ditt liv och tycker absolut inte att du "prackar" på någon dina metoder! /H

Anonym sa...

Sluta inte blogga! Jag tycker så om att läsa dina tankar och funderingar och att titta på dina vackra fotografier.

Mippe

Sofia sa...

Sluta inte blogga! Jag älskar din blogg och den lasagnen du en gång tipsade om är fortfarande en stor favorit hemma hos oss i London. :)

Tycker inte du prackar på någon någonting, jag tycker det är intressant om att läsa hur du upplever det. Tänker kanske att man får fler perspektiv när man bor utomlands? Att man ser kulturella skillnader och sånt och vill skriva av sig? Det är din blogg, skriv vad du vill, har aldrig uppfattat dig som dömande.

Anonym sa...

Tycker inte att du ska sluta blogga för att du känner dig missförstådd. Man får skriva vad man vill på sin blogg - men för all del också räkna med att inte bara bli klappad medhårs. Tänk på alla - många fler - inlägg som du skrivit och fått glada tillrop över! Det är så lätt att man bara ser det lilla negativa och inte allt det positiva.

Mia sa...

Du får tänka att alla bli ledsna. Någon blev säkert ledsen av något du skrev. Vad det nu var.
Alla kan bli ledsna. Alla kan bli missförstådda.
Andas. And begin again.

Sara sa...

Ja, alla blir ledsna. Men man mår också välja sina strider, och att jag komemr med en reflektion (kanske inte helt genomtänkt, men mina inlägg är ju nästan alltid spontaninlägg) som upplevs kränkande, det känns inte bra.

Och barnaga i Frankrike är ju svårt. Det är ju inte så att alla slår sina barn, långt ifrån, men visst kan man se mammor i parkerna som daskar till sina små, och Véra blir ju bestört. Jag försöker ju förklara för Véra att man inte får slå någon, och att hon aldrig behöver vara rädd för att vi ska göra så mot henne, men det är ju svårt när omvärlden sänder ut andra signaler.

Anonym sa...

Nej,du far inte sluta blogga :(, jag alskar din blogg med intressanta,roliga,tankvarda inlagg och underbara bilder. Hoppas verkligen inte att du tappar lusten...kram

Linda sa...

Istället för att du ska sluta blogga tycker jag att de som tar illa vid sig kan sluta läsa.
Det finns fullt med saker i livet som jag väljer att undvika för att inte ta illa vid mig eller må dåligt.
I vissa fall kanske man måste engagera sig för att nå ett ändrat beteende men jag tror knappast att en enskild blogg klassas in i detta.
Världen är inte så svartvit som det skrivna ordet ibland gör den.

Fortsätt att skriv och de som tar illa upp av vad du skriver kanske ska fundera på att sluta med självplågeri och läsa en blogg som får dem att må bra istället.

Personligen uppskattar jag dina fina bilder, glimtarna ur ditt liv och de reflektioner du gör. De bidrar till att mina vyer vidgas!

Jaroq sa...

Är det inte så ”generellt” att den som svarar / blev provocerad av någon annans ”tolkning” eller åsikt är ofta just de som inom sig ifrågasätter sitt eget agerande utan att (våga/orka) göra något åt DET?! - att den som tillåter sig att bli ”arg” (provocerad) visar bara sin egen ”ömma punkt”.
De som har Bra självförtroende, verkligen tror på att deras sätt är bäst (för sina barn / dem själva) - blir inte provocerade av någon (på en blogg!) som tycker annorlunda.
Att utrycka sin egen avvikande åsikt är en annan sak - men att lägga in sina egna tolkningar av Dina ord... speciellt då om de nu inte är intimt bekanta i verkligheten med Dig.
Är inget Du skall ta åt Dig av. Ingen ”skugga” på Dig!
Håller med Dig om ”konstigheterna” i Sverige och annorstädes - men, är själv utan barn (och kommer aldrig att få Egna barn) har däremot flera syskonbarn o vänners barn... och det är många som tycker att en barnlös inte ”får” ha åsikter om barn - men varför inte!?
Fortsätt blogga med DINA reflektioner/åsikter ... Det är DET som gör DIN blog intressant att läsa! - även fast jag inte alls lever ”ditt liv” (familj & barn, etc.) utan just därför!
PS: barn aga är ju ingen ’nationell’ fråga - utan snarare på vilken intelligens/emotionell nivå föräldrarna står. Den ”gamla devisen” den som blivit slagen - slår, stämmer väl också till en del... men som vetenskapen påvisat - vissa ”minnen” KAN ”hoppa” en generation eller två ( upp t. åtta generationer bakåt!) då alla våra geners ”minne” bär med sig kommande generationers agerande.

Omentjej sa...

Jag förstår att du blir ledsen och jag hoppas att du kan lägga det bakom dig.

Vi är många som älskar din underbara blogg! Kram!

Milea sa...

Neeeeeeeeeeeej!

Du får inte sluta blogga.

Särskilt inte av en sån anledning.

Du kan inte låta ditt bloggande hänga på att andra är puckon. Jag har följt dig en evighet (sen 2006 faktiskt)och aldrig upplevt dig provocerande.

Folk kommer alltid att reta sig på saker, och vissa känner dessuotm ett behov av att yttra det. Skit i dom. Dom kan ju i så fall läsa en annan blog i stället.

Anonym sa...

Jag såg att du fått otaliga kommentarer på barnvagnsreflektionerna och läste dem nu först.
Förvånas starkt över hur folk plockar saker ur dess sammanhang och känner sig provocerade sen. Snacka om att vara sugen på bråk.

Du reagerade på fyraåringar som åker vagn OCH har nappflaska OCH snutte OCH napp
Men folk slog ner på endera enbart vagn. Eller napp. Eller snutte.
De tog attributen ur sitt sammanhang och DE gjorde saken provocerande!
För återigen - grundinlägget handlade om ett helt gäng bebisprylar på samma gång till ett stort barn där du inte dömer utan bara undrar hur de tänker. Hade du sett en fyraåring gående med snutte hade du inte reagerat. Inte heller om ett stort barn åker vagn med raskt promenerande mamma.

Men alla attribut samtidigt blir tokigt för ett så stort barn!

Fattar inte hur man tolkade in vikthets heller. Många ÄR överviktiga för att föräldrarna inte orkar bry sig/har inte tid/ orkar inte säga nej. Att låta vardagsmotion vara en naturlig del är grunden till god hälsa!

Stå på dig!

Kram Angelica

Anonym sa...

Hoppas verkligen att du inte slutar blogga! Älskar din blogg.

I övrigt håller jag med Jaroq och Angelica.

Kram
//Wickan

Marja sa...

Nope, inte sluta blogga please!
Tror att barnuppfostran är ett superkänsligt ämne, där många lätt känner sig kritiserade. Jag upplever dig aldrig som fördömande, utan att du skriver om dina val för din familj. Du kan även se skillnader i barnuppfostran mellan Sverige och Frankrike, skulle tycka det vore jätteintressant med ett inlägg om just det.
Hoppas du får positiv energi av alla positiva kommentarer!

Helena sa...

Du ska ABSULUT inte sluta blogga; det är så jädrans skönt med nån som kan och vågar tycka lite annorlunda än den svenska likriktningen!
Jag bor också i Frankrike och även jag höjer ibland på ögonbrynet när jag är i Sverige och ser det som för mig är "too much" när det gäller curlande svenskar. Men jag tror att svenskar i gemen har väldigt svårt att acceptera ifrågasättande av detta, speciellt om det kommer från oss som bor i länder som Frankrike, som enligt en del svensk barnuppfostran "fanatiker", är helt förkastligt gällande barn.
Den svenska "vi-är-bättre-än-alla-andra-attityden" är mycket närvarande när det gäller frågor om barnuppfostring tycker jag. Angående de som genom sina kommentarer vill få dig att framstå som något du inte är, så tycker jag att du ska ta det med en klackspark.
Can't please them all you know. Fortsätt att förgylla vår vardag med dina betraktelser och strunta i de som inte kan ta det faktum att det finns andra funkande metoder än den svenska.
Jag har också två barn: dom äter Nutella till frukost, efterrätt till nästan varje måltid och vitt bröd(baguette). Däremot vet dom nästan inte vad smågodis och chips framför teven är. Dom älskar gröna bönor och spenat. Dom är inte överviktiga och i deras skolor får man ge en tårta eller godis till en födelsedag, men annars gäller bara frukt som mellanmål i skolan. Dom har någon gång fått en "fessée"(smisk på rumpan) när dom var mindre men aldrig en örfil. Den här uppfostran står jag för och om den sedan inte faller alla på läppen så struntar jag högaktningsfullt i det.

Anonym sa...

Fortsätt! Jag älskar din blogg. Alla underbara bilder värmer mig i regniga höstsverige och du är klok som en bok, och rolig. IRL hade vi varit kompisar och jag hade bjudit över dig på god mat och ett glas rött. Kram på dig från Lisa K som läser dagligen

Anonym sa...

Hej du. Såklart att du inte ska sluta blogga pga en sådan sak som kommentarer. Stäng då hellre av kommentarsfunktionen. Jag kan inte sluta förvånas över alla dessa människor som av någon anledning tycker att det är helt okej att spy galla över någon annans blogginlägg. LÄS INTE BLOGGEN DÅ! Det står er helt fritt att skapa en egen blogg.

Jag gillar skarpt att läsa om ditt vardagsliv på Korsika, dina recept och dina funderingar över livet. Och det vill jag gärna fortsätta göra. Alla ni andra missunsamma som med vilje missförstår och förvränger kan hålla er borta. Get a life!

Kramar till dig och din fina familj!

Fellini sa...

För mig är en av dagens trevligaste stunder, att läsa om dig och din familjs äventyr, svårigheter, glädjeämnen och mindre roliga dagar. Det är så livet är!

Alla tycker väl att det egna sättet att sköta sin familj är det rätta, konstigt vore det annars, men lite andra intryck och åsikter är säkert både nyttigt och kan ibland ge oss alla en tankeställare. Alla gör säkert sitt bästa.

Sara, din blogg behövs, det bevisar det stora intresset den väcker, så fortsätt som tidigare. Du har många, många sunda tankar kring familj och barn.
/Fellini

Anonym sa...

Hej Sara - jag vill heller inte att du ska sluta blogga, jag tycker mycket om din blogg och vanligen tycker jag du har resonerande och kloka läsare, märktes inte minst av Hen-inlägget som var det mer sansade jag läst. Därför tycker jag att det är himla synd att här skyllas för att "spy galla" "vara lättprovocerad "osäker" och helst borde sluta läsa för att jag var en av dem i förra inlägget som uppfattade dig som kritisk till vagnanvändande. Jag står för att vi har ett samhälle där föräldrar, mammor i synnerhet, är

Anonym sa...

Utsatta för kritik trots att de flesta verkligen försöker. Det är så synd att du inte kan se de strukturerna och inte förstå varför folk reagerar - de flesta har dessutom svarat på ett hövligt sätt och försökt förklara sig. Om detta får dig att sluta blogga, so be it, men himla onödigt och ganska fånigt.

DILA sa...

Jag älskar din blogg och tittar in här varje dag. Jag gillar din uppriktighet och att du delar med dig av ditt liv på ett intressant och roligt sätt. Alla människor har en åsikt och jag föredrar dem som står för det dem tycker. Jag uppfattar det inte som om du dömer andra eller försöker tvinga på någon annan dina åsikter. Det finns alltid människor som stör sig på allt och som absolut måste vara elaka. Så snälla sluta inte blogga. Det finns så många av oss som gillar det du skriver.

Kram Dila

Anonym sa...

Du nämnde det ju i kommentarerna att barn i vagn blir överviktiga. Så det får du nog stå för.
Jag tror inte du menade nåt illa och jag tror att föräldrar skulle må bättre om vi inte dömde varandra så mycket, jag tror de flesta gör så gott de kan med eller utan snuttefilt.

Anonym sa...

Jaroq: barnaga ar just en nationell fraga, har agar folk iallafall de flesta oberoende av intelligens och emotionell niva...jag kanner advokater, lakare, larare, folk som haft en trasslig uppvaxt osv I sverige har jag aldrig kant nagon som agar eller ar for aga...Har tycker ingen det ar konstigt om man ger smisk, tvartom, sa ar det val anda inte i Sverige?!

Anonym sa...

NEJ, du får inte sluta blogga! Jag läste också kommentarerna till vagninlägget och det var ju bara helt sanslöst! Det hade ju ingenting att göra med det du skrev! Några personer som skapade sin helt egna agenda i kommentarsfältet och började debattera kring sina egna tokiga kommentarer snarare än vad det du skrev om. Din blogg är smart, klok, intressant... Jag kan fortsätta hur länge som helst med allt positivt jag känner för din blogg och jag har följt den i flera år. Håller med någon kommentar här idag om att de som provoceras av dig (genom att inte läsa vad du v e r k l i g e n skrivit ordentligt) faktiskt kan ge tusan i att läsa här och lämna skruvade kommentarer. Kör på Sara! /Jenny

Anonym sa...

Nej din blogg är min absoluta favorit. jag hoppas verkligen att du fortsätter. Jag uppskattar ju bloggen just för att du skriver om det riktiga livet och vardag och att det engagerar. Egentligen är det väl positivt att du lyckades skapa debatt men jag tycker att kommentarerna blev lite för mycket. Ser inte att ditt inlägg handlade om att barn som sitter i vagn faktiskt är feta. Samtidigt så oroar alla förstagångsföräldrar sig för allt. Antagligen ni med fler barn med? Det finaste som finns för mig personligen skulle ju vara att känna att jag har varit en bra förälder. Och det finns nog inte ett framgångsrecept för det? Så jag oroar mig och jag är ju osäker... och då blir man lite känslig? Men just det där med att man måste stötta alla andra slitna föräldrars halvtaskiga val känns viktigt. För jag vet att jag inte alltid hinner med att göra precis rätt. Och så får man arga blickar speciellt av äldre par som att "stackars barnet ser ju inte med mössan över ögonen" "hur kunde hon gå mot rött med barnvagn herregud" o s v och så har man taggarna ut... Ber om ursäkt för det! Men ALLA ska ju ha en åsikt om barnuppfostran för vi har alla varit barn så vi känner oss som proffs? Men jag älskar ämnet så sluta inte skriva om det! Snälla!

Sandra sa...

Nej Sara, här slutas ingenting. Det finns få saker som upprör så mycket som barnuppfostran men låt de som missförstår missförstå och fokusera på oss som gillar den här bloggen och som kan förstå helhet, innebörd och att man faktiskt kan tycka olika utan att det för den sakens skull skapas bloggkrig. Jag Älskar din blogg och vill fortsätta göra det. Stor kram!

cruella sa...

Ja, känner du så är det kanske bäst. Spar på energin, lägg den där den gör bäst nytta. Allt gott!

Mia sa...

Här är ännu en som uppskattar din blogg! Den är vackert skriven och lite vardagsestetik när det behövs som mest, en av mina favoriter. Jag förstår att du tar till dig av till exempel diskussionen här tidigare, men diskussioner om hur man "ska" göra som förälder tenderar ju att bli svartvita, tyvärr. Känsligt, som du också själv skrev. Efter att ha följt din blogg ett tag tycker jag du har en väldigt sund syn på föräldraskap - ofta håller jag med, ibland inte, men att läsa en blogg som listar mina egna åsikter punkt för punkt skulle väl inte vara så värst intressant... Så - tack och hoppas att lusten att fortsätta finns kvar!

Anonym sa...

Du skriver väldigt bra så det vore synd om du slutade. Det är inte farligt med olika åsikter. Faktum är att jag tror det tom är nyttigt att inte alla säger ja tack och amen till allt.

Förlåt om det gjorde dig illa att jag började tänka på hälsostress när jag läste ditt inlägg. Jag lägger liksom samman tidigare inlägg och drar slutsatser (säkert felaktiga). Hade bara fått för mig att det var mycket fokus på just motion, vikt, mat i många inlägg under året och gjorde en felaktig sammanslagen slutsats. Sorry!

Fortsätt skriva! Det är få som skriver så bra. När man skriver bra skapar man reaktioner. Du får fram känslor hos andra.

Till sist önskar jag dig en god semester.


Jaroq sa...

till Anonym 18h52:
De med utbildning som du nämner: läkare & advokater ... Säger väl ingenting om just deras emotionella intelligens?! (har mött alltför många läkare och advokater utan ett uns av empati!) Att ha studerat, säger sålunda lite om en individs ”mänsklighet” snarare gäller förmågan att kunna omvandla kunskap till praktiskts användning. Oavset du sedan lärt dig i skolbänken eller av livet. Så att skylla på ”trasslig uppväxt” är väl inte heller ”nationellt” !? ( äv om jag oftare hört svenskar som ”skyller” sina tillkortakommanden på -något- tex. sin barndom/uppväxt/skola/etc. - än jag hört en italienare)
Frankrike, Italien el Sverige - iaf i Sthlm förekommer mkt ofta verbal ”aga” (förminskandet) av barnet i det ”publika rummet” kraftiga ryck i armar/kläder etc. ( så VAD händer då inte bakom hemmets dörrar?) Har oftare sett detta än i Italien - skillnaden (NB av de jag sett!) är att efter ett föräldrautbrott i Italien så får iaf OFTA sedan barnet Direkt efteråt en KRAM! När jag sett ”samma scener” i Sverige lämnas barnet oftare helt ”ensamma” / övergivna med sina tårar/skrik (förödmjukelse!) och Ingen tycker DET är konstigt i Sthlm... trots att idag är det väl ingen (vuxen) som Inte VET att bland det värsta ngn kan göra ett Barn är just att inte SE Det! (oavsett vad barnet gjort el gör...)

Anna-Lena sa...

Jag hoppas verkligen inte du slutar att blogga, din blogg är min favoritblogg! Jag öppnar liksom den tillsammans med min mail och facebook på morgonen...

Jag hoppas verkligen att du tar åt din lika mycket av all positiv feedback som med den dåliga!

Kram, Anna-Lena

AnnBritt sa...

Att ha starka åsikter eller åsikter ö.h. leder ofta till diskussioner. Att man tycker olika behöver inte innebära att man kritiserar/har dåligt samvete för eget beteende/ missförstått. Barnuppfostran berör och har alltid gjort. Tänk vilket forum du startat med folk som tänker till/ funderar/ lättar sina hjärtan, kring det du skrev. Du har ju berört, var tacksam för det och det är en väldigt god anledning att fortsätta blogga. :)

E sa...

Att bli ledsen är ju högst mänskligt. Det blir vi alla var till mans. Att du blir det över att du fått igång rejält med diskussion efter att uttryckligen ha frågat "är ni med mig eller mot mig?" gör mig dock lite brydd. Var du inte beredd på att alla inte skulle hålla med dig? Var det inte olika åsikter i ämnet du ville höra?

Jag tolkade det tvärtom som att du ville få lite fart på folk. Sen att det kommer tjuvnyp och fulargumentation är förstås tråkigt men verkligen inte ovanligt på en stor blogg. Och sannerligen inte när man skriver kritiskt om barnuppfostran. Sen att alla inte tolkar dig så som du själv avsåg är ju liksom en del av en skrivande människas vardag. Det vet du ju, om du tänker efter.

Skaka av dig det här nu och kör på som vanligt. Nog tål du att det finns olika slags människor som läser din blogg och tycker allt möjligt om det du skriver? Ja, det gör du!

Anonym sa...

Jaroq, nar jag skrev lakare, advokat menade jag hogutbildade manniskor som dessutom har hog intelligens, person med trasslig bakgrund, bara for att saga att fransman, de flesta oavsett intelligens och uppvaxt slar sina barn.Har du sett manga scener i Sverige dar barnet far en small rakt i ansiktet eller slag pa rumpan med el utan byxor..? Hotat och fornedrat mitt ute bland folk? Du kanske inte inser hur vanligt det ar har. Kan inte forsta att du jamfor med sverige och svensk barnuppfostran, det finns sakert en del verbal aga, men har finns bade det och fysisk aga. Och skillnaden ar att man i Sverige, anser att aga ar fel, har betraktas man som oansvarig och hafsig om man inte smaller till sitt barn da och da. Du far det som att lata att barn i Sverige blir slagna,misshandlade pa samma niva som har i Frankrike.

Anonym sa...

Jaroq igen: att 80% av franska befolkningen agar sina barn kan val anda anses vara ett nationellt fenomen,..

sagt o gjort sa...

Sluta blogga? Nej nej. Det går inte, så nej. Inga sådana tankar. Inte förvånande att det är ämnet småbarn som provocerar. Finns väl inget så retligt som småbarnspäron som är helt slut och undrar om allt de gör är rätt? Alla vill göra rätt, och är skiträdda för fel. Så försvarsställning intas och då hör man inte orden för all irritation. Säkert de som inte heller känner till dig som missförstått. Det handlar inte om dig, utan människors rädslor att misslyckas och i deras rädsla att bli dömda, dömmer de Dig. Nä tonvis med kärlek till dig kloka fina Sara. Sov gott, Anna

sagt o gjort sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Familjeterapeuten/Psykoterapeuten och lite annat sa...

Sara! Självklart har du rätt för att bli ledsen, men sluta blogga är kanske inte en bra reaktion? VARFÖR? Jo, för att du skriver så klokt och fint och inte bara med hjärnan utan även med hjärtat!
Din förmåga att beskriva och fånga upp läsarens uppmärksamhet är helt enastående. Din blogg är bland de bästa och mest generösa bloggar jag har läst.
Jag vill först och främst tacka dig för att du "vågar" lyfta upp en så känslig fråga som barnuppfostran.... Det är modigt att du står för vad du tycker, sen kanske jag inte håller med dig i allt, men no big deal liksom. DU har naturligtvis ALL rätt i världen att skriva om saker på ett som passar dig. Passar det inte mig, behöver jag varken hålla med om det eller fortsätta läsa din blogg.
När det kommer till baruppfostran:

Jag jobbar som familjeterapeut/psykoterapeut dagligen med barnfamiljer och FASAR över hur man i Sverige tycker att ALLT vi gör är så himla rätt i det här landet....
Personligen i egenskap av "expert" i den frågan håller jag inte med några av dina synpunkter när det gäller napp och snuttefilt, men det är en fråga som jag diskuterar gärna i ett annat forum. För att gå tillbaka till barnuppfostran i Sverige vår ibland alltför individualistiska syn på barnuppfostran.... Jag träffar minst 3-4 småbarns familjer i olika konstalationer dagligen och det mesta handlar om att det är stressade föräldrar som har curlat sina barn så mycket och anpassat hela livet efter barnet/ens önskemål att barnen blir egoistiska, självcentrerade individer redan 3-4 års åldern utan några gränser. Då sitter samma föräldrar och börja skylla ALLT på samhället, sin livstil och hur stressade de är. Vi är inte så himla perfekta i Sverige som vi vill framstå även om vi är väldigt bra på mycket och har kommit långt så tycker jag och många av mina kollegor att många föräldrar har tappat greppet om sina barn. Tyvärr, så gör inte vi heller våra barn någon tjänst genom att uppfostra de till lata, egoistiska varelser för framtiden och livet lär dem en hårdare läxa...
Angående barnaga i Sverige som någon har skrivit tidigare att det inte förekommer i Sverige eller rättare sagt HEN inte känner någon som skulle aga sina barn måste jag ändå tilläga att det förekommer oftare än vad DU och JAG tror även i lilla perfekta Sverige med sina bra lagar och föreskrifter. Personligen har jag träffat så många barn och föräldrar från samhällets olika klasser i terapi där efter lång tid det framkommer att det förekommer aga i familjen.

SNÄLLA gott folk i Sverige! Sluta tro att allt vi gör här är så jädrans bra. Stå för vad tycker, men gör det med respekt för andra människors tyckande.
Allt det långa inlägget var för att säga Sara; ge inte upp. Du står för dina åsikter oavsett vad vi andra tycker om dem och det gör dig unik!
Fortsätt blogga för du både lär och inspirat mig personligen en hel del! :-)
Kram
M

Jaroq sa...

Anonym 23h27/38
BARA för att någon är högutbildad betyder inte att de ”automatiskt” ÄR intelligenta.
Lika lite som att någon som inte har någon skolexamen är dum/dummare.
Har varit i hela Frankrike (utom Normandie) bott i Paris, Biarritz och Annecy - varit ofta på Côte d'Azur
(vet inte var du anonymt bor...)
Nej jämför inte - men, Jag har aldrig sett samma ”typ” av öppet förnedrande av barnet - som jag sett i Sthlm(!)
En dask på baken el/och en högljudd åthutning, visst... men då OFTAst samma sak som sker i Italien - åtföljt av en KRAM(!)
- och Detta har jag aldrig sett i Sverige!
Svensk barn ”uppfostran” är långt ifrån bra (bäst) ta bara det med att blöja tillåts på gående stora (friska) barn ...
och ”det senaste” att varannan två(2!) åring tillåts surfa - finns många fler exempel...
ex. den Wilander nämnde i förra veckan.
Allt detta får ske trots att all Information finns tillgänglig för samtliga föräldrar i Sv.
bl.a. då detta om HUR (när) ett barns hjärna (faser) utvecklas, etc.
Att ignorera den kunskapen är också en form av barn_misshandel.
Svenska barn/ungdomars kunskap ligger på 26e (?) plats...
OM nu de Svenska ”uppfostrings metoderna” var så bra som du påstår/tror
- borde då inte de svenska studenterna finnas bland iaf de tio översta?!
[punkt]

Hanna sa...

Sluta inte blogga Sara, du är varm och sympatisk och väldigt läsvärd. Det här är bara så känsligt för människor.

Har tex vänner som haft "problem" med att få barnen blöjfria och tror det är få föräldrar som låter barnen ha blöja endast av bekvämlighet. Inte så himla kul då att läsa några av kommentarerna här och inse på vilket sätt många människor tydligen betraktar en? Klart folk kan bli ledsna..

Anonym sa...

Hej Familjeterapeut: väldigt få av kommentarerna här hävdar att Sverige som helhet skulle vara bättre på nåt sätt?! Om det nu finns den typen av nationell barnuppfostringskaraktär är det ju tvärtom flera som efterlyser mer personlig frihet utan sneda blickar från omgivningen, i Frankrike såväl som Sverige, utanför sådan konventioner.

Sara sa...

Gunilla: Tack för fina ord! Anledningen till att jag blev ledsen var att det kändes som att det blev dålig stämning här på bloggen, och det har jag aldrig varit med om tidigare. Jag är ju den som är den osäkraste mamman i hela världen!

Eva: Jag vet, det är bara det att min egen osäkerhet gör att jag på en gång börjar tvivla, och vill radera hela bloggen!

Emma; Jag hade inte riktigt räknat med att folk skulle ta det så här, det var verkligen inte min mening!

Mia: Vad fint, tack för fin kommentar!

H: Jag hoppas att jag inte framstår som en "påprackare", jag gör ju det!

Mippe: Jag kommer nog inte att sluta, men jag inser att det är mycket mer friktionsfritt att skriva om grönkål än om barn... ;)

Sofia: Det har jag ofta tänkt på, att svenskar, och alla andra nationaliteter för all del, ser sitt eget sätt som det bästa, och när man har fötterna i flera länder får man väl plocka lite här och lite där, samt att perspektivt vidgas?

Anonym: Självklart! Och det är inte så att jag vill att alla läsare ska hålla med mig, det var bara känslan av dålig stämning som tryckte ned mig i skoskaften!

Sara sa...

Mia: Ja, jag vet. Men jag är en sådan där à fleur de peau som har svårt att skaka av mig ord ibland... Oftast medveten om det skrivna ordets kraft borde jag väl ha anat, men nej! ;)

Anonym: Lusten finns där, absolut. Men kanske att jag börjar tänka efter mer innan jag skriver något. Läge för självcensur? ;)

Linda: Jag tänker inte riktigt så, eftersom jag uppskattar de allra flesta av de som läser och kommmenterar här, jag är privligerad med en tänkande, reflekterande och, vanligtvis, mycket humoristisk läsarskara. Som i mångt och mycket kände sig "påhoppad" av det som var menat som en skojig reflektion. Mea culpa.

Jaroq; Det där med nedärvda minnen är så intressant! Och i övrigt håller jag med dig om att man gör sin egen tolkning av saker och ting, det gör ju jag också, och det visar ju var mina osäkerheter ligger...

Om en tjej: Och jag älskar ju alla som tittar in här!

Sara sa...

Milea: Du vet, det där är ju precis vad jag behöver höra! ;)

Angelica: Men det är tydligen mer provocerande att försöka förebygga senare ohälsa hos sina barn än att trösta och belöna med godis och skynda på med barnvagn, i vissa fall. Jag tror det.

Wickan: Jepp, Jaroq och Angelica, två av mina mest rationella, reflekterande bloggvänner!

Marja: Eftersom jag ofta får positiv respons påjust barninlägg så tänkte jag mig inte för innan jag satte ned foten i den här krutdurken. Hoppsan.

Helena: Det är ju så att man som svensk ofta tar hela sitt land och sin nation som föredöme för resten av världen, vi är ju uppfostrade så, men efter ett par år utanför sveriges gränser kan man ju även bôrja ifrågasätta om sverige är så perfekt som man trodde? ;) Jag kan tycka att många svenska föräldrar, som är mjuka och fina med sina barn, och det är fantastiskt, kanske kompromissar lite mycket med principer på grund av någon sorts konfliktundvikande. Ibland.

Lisa K: OH, ja, jag kommer! ;)

Anonym: Men en blogg utan kommentarer är ingen levande blogg... Och jag uppskattar det forum för diskussion som den här bloggen är. Det är när jag känner mig så jävla missuppfattad som jag blir ledsen. Som att man inte brytt sig om att läsa vad jag egentligen skrev.

Sara sa...

Fellini: Ja, men inte hade jag anat att det skulle vara upprörande att tycka att fyraåringar ska gå själva! ;)

Anonym: Jag hoppas att du inte tycker att det är jag som beskyller dig för att spy galla? Som jag skrivit så uppskattar jag oändligt mycket alla kommentarer, det är inte alla bloggare som har förmånen att ha en intelligent och rolig lÄsarkrets. Men jag tror att vi ibland tänker lite olika. Jag vet att det finns många mammor som försöker (herregud, jag är den osäkraste mamman i världen som försôker och försôker och misslyckas och lcykas ibland...) men i all vardagsstress och allt som måste gå ihop och en tuff vardag så tror jag att man ibland gör vad som är enklast, och att det ofta leder till att man kompromissar med vad man egentligen villa. Kanske. Och att inte få höja på ögonbrynen när man ser föräldrar som trycker in en napp i munnen på sin fyraåring, eller säger "sitt i vagnen nu, medan jag fikar färdigt" utan att bli kallad dömande, det tycker jag nog är lite konstigt.

Dila: MEn det fick mig att fundera över om det Är värt att dela med mig av mitt liv när reaktionerna gör mig ledsen. Jag vet itne.

Anonym: Att jag sade att barn i vagn blir överviktiga är nog en överdrift. Men diskussionen kom ju upp, och forskning visar övervikt är ett folkhälsoproblem, och det hänger ofta påbrist på motion, inte på maten.


Anonym: Jag tror ju inte att yrke är signifikativt för hur man uppfostrar sina barn, faktiskt.

Jenny: Ja, min ledsenhet är ju mitt problem. Det skapade ju helt klart en intressant diskussion i alla fall, och jag räknar ju verkligen inte med att alla ska hålla med mig, MEN jag räknar med att de som läser här faktiskt läser vad jag skriver.

Sara sa...

Anonym: Ja! Och jag oroar mig hela tiden. Varje kväll innan jag somnar funderar jag på mina barn, och såfrågar jag C: "tror du att de mår bra", "tror du att jag visat dem att jag älskar dem tillräckligt mycket idag"? Och han svarar "ja, du ser väl att de mår bra". Men man oroar sig. Man gör ju det.

Sandra: Det kanske är mitt franska perspektiv som ställde till det för mig? Många svenska föräldrar har så väl underbyggda argument och jag, som går mycket mer på känsla, blir lite bortkollrad i diskussioner. Och blir följdaktligen ledsen.

Cruella: Okej, tack hej!

Mia: Och att bara ha personer som kommenterar och håller med vore ju definitivt ingen vits, men det är det där med att känna sig missförstådd... Men som sagt, att ha startat en diskussion har ju ett vÄrde!

Anonym: Du behöver inte be om ursäkt för det, inte alls. Jag tänkte bara inte på att i det här fallet är det samtliga inlägg i bloggen som underbygger ett enda, och att flera personer - helt logiskt - kopplade samman mitt inlägg om att jag inte tycker att stora barn ska åka vagn med mina ätstörningar. Och att jag då någonstans kände mig kritiserad för att överföra anorexiproblematik på mina barn, givetvis en av mina allra största rÄdlsor hÄr i livet, när allt jag vill är att mina barn ska vara sunda och glada och må bra. Kanske var det dÄrför jag blev - kanske oproprtionerligt - ledsen.

Anna-Lena: Jag har ju en tendens att snarare se svart än vitt, och det måste jag nog jobba med!

Hanna: JAg hade faktiskt inte insett hur känsligt, tills jag fick en kommentar på twitter, som sedan togs bort omedelbart. Sedan fick jag DM om att perszonen inte vågat skriva vad hon tycker eftersom många i bekantskapskretsen skulle ta det på fel sätt... Och så eftertänksam var inte jag.

Sara sa...

AnnBRitt: Ja, och kanske borde vi diskutera det mite mer istället för att vara rädda för att såra eller uppröra? Jag vet inte? Och det är klart att jag kan ta kritik, min ledsenhet visade väl bara på att det är känsligt för mig också.

E: Ja, det gör jag! ;) Nä, du har helt rätt, det som gjorde mig ledsen var kommentarerna om att jag var dömande och oprovocerat hoppade på kämpande föräldrar och tror att jag alltid vet bäst. Det är ingen bild jag vill ge av mig själv. Kanske uttryckte jag mig klumpigt?

Anonym och Jaroq: Svårdiskuterat, detta. Jag vet inte om det är 80 procent av fransk befolkning som agar sina barn, kanske, om man med "aga" menar dask på rumpan eller fingrarna. Jag vill inte försvara dettan, på något sätt, men ordet "aga" tror jag för många svenskar förknippas med någon sorts bild av Madicken och överläraren... ni vet? När även svenska föräldrar tar tag om armarna på sina barn ibland, när de inte förmår annat?
Och efter artikeln häromveckan, att svenska föräldrar måste utbildas i att man inte får skaka sina spädbarn... så tror jag att vi måste nyansera den diskussionen.

Anna: Amen på det. Och tack för alla fina, kloka kommentarer!

M: Mycket intressant. Min bild - utifrån - är att det finns många ganska odrägliga ungar i sverige, om du ursäktar uttrycket. Precis som i Frankrike, givetvis, men generellt tror jag att man är mer noga med gränssättandet i Frankrike. För barnets bästa. Även om Véra VILL gå ut utan jacka när det är kallt så får hon inte det. Dumt exempel kanske, men att ta konflikter tror jag lär barnen just detta, senare. Men det är min uppfattning. Som jag skrev tidigare så är det lätt att som svensk tycka att vi gör allting bäst, men efter att ha sett lite annat ställs det i perspektiv. Och det är frustrerande och utmattande att fôrsöka följa sina principer och sitt hjarta när man uppfostrar sina barn, ibland tänker jag att okej, let go, men gör jag mina barn en tjänst då?


Anonym sa...

Jaroq, de vanner JAG har som ar lakare och advokat ar intelligenta manniskor, men jag vet att de utan examen inte alltid ar dummare ( jag sjalv tex...).. Pa tal om kunskap och utbildning, ett mycket hogre antal svenskar har universitetsutbildning jamfort med tex fransmannen. Att bara bloja i tvaarsalder ger inga men i framtiden, barn ar redo att ga pa pottan/toaletten i olika stadier inte nodvandigtvis innan 2...Jag vet att inte alla svenskar ar bra foraldrar, men jag tycker svenskar i allmanhet har en sund installning till barnuppfostran och barns rattigheter. Och jag tror fortfarande inte att aga ar sarskilt vanligt i svenska "normalt fungerande" familjer....

Anonym sa...

Vad gulligt att du svarade alla!

J sa...

Tack för dina utförliga svar! Vill bara säga att jag som svensk i Sverige inte känner igen mig i det du beskriver som typiskt svenskt, jag tror att det kanske är mer mångfacetterat än vad det ser ut om man tittar in. Det du beskriver som din syn på barn passar in i många grupper i Sverige och chips och lösgodis känner jag ingen som ger sina barn regelbundet. Vilket inte gör oss bättre - vi gör säkert många andra fel - men jag tror inte skillnaderna är så stora som du tror!

Sara sa...

Anonym: Jag tror som jag skrev tidigare att det även är ett lingvistiskt problem med "aga" och "bestraffningar". Man pratar inte alltid om samma saker, som det att man i franska skolan "bestraffar" barnen med "utvisningar" om de tillexempel slâr ett annat barn, ie att de får sitta vid sidan om ett slag (om de inte följer "spelreglerna"), kan jag tycka är okej, men bara det att man kallar det bestraffning gör att det inte är okej i den svenska diskursen. Svårt det där.

Anonym: Det tar lite tid det här, men jag vill att ni ska veta att jag läser och reflekterar mycket över era kommentarer, och det här kändes sâ angeläget! Sedan vet jag inte hur mânga som gâr tillbaka för att läsa svar?

J: Men det är ju i Frankrike jag reagerar pâ chips och pain au chocolat till mellanmâl! Det är ju i lekparken här som folk tycker att jag är konstig som kommer med bananer och fullkornsbröd till Vera!

J sa...

Aha... Då har jag verkligen missförstått - förlåt! Och tack för att du hade tålamod att reda ut!

Anonym sa...

Men hallå, du får aldrig sluta blogga!
Det går aldrig en dag utan att jag njuter av vad du skriver!
Det intressanta är ju att folk läser sådant som de retar upp sig på, att det verkligen finns människor som lägger så mycket tid på att hetsa upp sig och vara arga och missunsamma!
För mig handlar det om att läsa bloggar jag inspireras, njuter och gläds av.
Tusen kramar till dig Sara och din fantastiska förmåga att skriva så medryckande!

Anna Stouvenel sa...

Nej. Du ska absolut inte sluta blogga. Det är din blogg och du fâr ha dina âsikter (vilka jag tycker faktiskt är helt ok). Det lustiga är att det fortfarande är ett stort no no att prata om tex barnuppfostran. Det mindre lustiga är att människor inte tar sig tiden att skriva in sitt namn utan lâter "Anonym" ligga kvar. Har man och tar man sig tiden att kommentera sâ borde man även tycka till med sitt riktiga namn. Det är som du säger, människor läser in vad de själva vill. Jag har läst om dina inlägg flera gânger och allvarligt talat sâ förstâr jag inte alls vad folk hakar upp sig pâ. Dessutom uppskattar jag att du svarar pâ vâr inlägg. Mânga gör inte det och dâ uppstâr heller ingen dialog.

Sara sa...

J: Kanske har jag varit otydlig? Jag inser att jag måste börja vara väldigt tydlig med vad jag menar och inte. Eller hålla mig till att skriva om macarons och grönkål. ;)

Anonym: Tack. Ja, av vissa kommentarer får jag intrycket av att man gärna vill misstolka, men det kan ju vara min egen misstolkning? ;)

Anna: Jag (idiotiskt kanske) fattade inte att det var så känsligt. Kanske för att man i Sverige är så mån om att vara politiskt korrekt och gärna ha vetenskapligt belagda argument till saker och ting, och då blir det så svårt när det gäller saker som en egna barn, där man väl ofta handlar med hjärtat, instinktivt? Jag vet faktiskt inte.

Nell sa...

Sara, jag förstår att det blir tråkigt när du tror att det blir dålig stämning på din blogg pga att folk missförstår det du skrev.
Men så är det bara! Folk kommer alltid att tycka på olika sätt. Det är DIN blogg, du skriver vad du vill och det är upp till var och en att läsa det eller inte!
Jag tycker att du ska fortsätta med din blogg. Det är helt underbart att läsa dig och som jag skrev nån gång tidigare du får mig att känna mig "hemma" i södra Frankrike där jag kommer ifrån, fast jag numera bor i Norge!
Keep it up girl!

Lo sa...

Jag gillar din blogg- men hade inte gjort det om du bara gullat på om söta barn och vackra bakverk, jag vill gärna läsa om dina- och kommentatorernas- tankar om barnuppfostran, mat, franska resp svenska vanor etc. Jag tror dock, som andra här ovan, att du måste vänta dig lite mothugg (inte ovettiga kommentarer, förstås- det är ett av bloggvärldens problem, att det lätt blir antingen "är du dum i huvudet" eller "du är vackrast och klokast i världen"... ). Annars är det nig klokt, som du skriver, att fundera lite innan du publicerar, orkar du ta den hör diskussionen eller inte?
Hoppas du fortsätter blogga!

Anonym sa...

Fortsätt blogga - du har en underbar blogg!
-Anna

Omentjej sa...

Finaste Sara, stor kram till dig!

Familjeterapeuten/Psykoterapeuten och lite annat sa...

Tack för att du svarat, Sara!
Jag var här för att läsa. Kommer även att återkomma hit igen.
Fortsätt stå för dina åsikter och dina egna uppfattningar även när det gäller svåra, känsliga, frågor såsom barnuppfostran. Det gör din blogg mer läsvärd och färgstark.
M

Cecilia sa...

Du får inte sluta med bloggen! Jag läser alla dina inlägg och förstår fortfarande inte vad i det där senaste som ens kan reta upp någon! Du verkar vara en fin person med otroligt vettiga åsikter, jag hoppas du förstår det! Det verkar finnas många som är ute på internet enbart för att hitta något att kanalisera sin undertryckta ilska på. Läser man bloggar med den inställningen kan man läsa in precis allt det man själv är arg på i vilket inlägg som helst. Sara, din blogg är fantastisk, vacker och insiktsfull. Att få en liten inblick i din och din familjs värld är en av blogglösandets höjdpunkter för mig. Det skulle vara en stor förlust för mig och många med mig om du skulle sluta! Fortsätt att skriva för oss och ta hand om dig! Stor kram

Anonym sa...

Sara!

Din blogg är den jag allra helst läser pga ditt sätt att skriva, dina bilder och framförallt dina ämnen.

Så skönt med någon som är så down to earth!

/Carin

Anna sa...

Hoppas verkligen du vågar fortsätta blogga om precis vad du vill – det här är ju din blogg och vi läser den för att vi tycker att det är intressant och roligt att ta del av dina tankar. Det tycker jag verkligen!

Jag har funderat på den där diskussionen och har själv ingen särskild åsikt i sakfrågan. Men det slår mig att det verkar som att man får lov att tycka till om vissa saker, men inte andra. Ingen blir upprörd över kritik mot barnaga, däremot är det många som protesterar mot att du, Sara, tar upp vagnåkande och nappflaskor bland stora barn. Nog för att skillnaden mellan de exemplen är stor, men de befinner ju sig trots allt på samma skala. Jag tycker att man måste få lov att ha åsikter om barnuppfostran, särskilt på sin egen blogg – det är ju en helt annan sak än att gå fram till någon och mästra den personligen. Dessutom är det ju uppenbarligen så att det finns åsikter som de allra flesta av oss delar (slå inte barnen, försök få dem att äta nyttigt, ignorera dem inte) och de åsikterna skapas ju genom diskussioner. För att dra det till sin spets: första gången någon sade: "jag tycker att det är dumt att slå sina barn" måste många ha blivit sura och känt sig påhoppade.
Sedan är barnuppfostran förstås ett väldigt känsligt ämne, det känner jag själv som mamma. Kanske för att det känns som det viktigaste jag gör i livet och då hoppas jag så innerligen att jag gör det bra.
/Anna

Cissi sa...

Jag tycker det vore jättetråkigt om du slutade att blogga, Sara! Och det vore jättetrist om du stängde av kommentarsfunktionen för dialogen med sina läsare gör en blogg extra levande. Du kanske kan utveckla ett litet hårdare "skinn" till nästa gång du kastar ut en diskussionsboll och frågar oss om vad vi tycker? ;-) Som nån annan skrev, det är ju inte särskilt intressant att bara läsa inlägg där det klappas medhårs, det intressanta är ju livliga diskussioner med olika åsikter. Att läsa din syn på hur vi svenskar gör kontra fransmän får mig att fundera litet extra och ifrågasätta på om jag gör rätt. Du har naturligtvis rätt att skriva om vad du vill på din blogg men jag tror man måste orka med litet mothugg och stå för det man skriver och kanske även kunna backa och säga att man missförstod eller har ändrat sig. Både bloggaren som läsarna, förstås. Fortsätt skriva om skillnader mellan Frankrike och Sverige (för det är så himla intressant :) och så kan vi själva dra slutsatsen om vilket sätt som är föredra.

Sara sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Cissi sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Sara sa...

Cissi, jo, jag kom pâ det strax efter att ha postat inlägget, och försökte korrigera via mobilen, men det gick inte. Nu är jag hemma och kan korrigera. Puckad kommentar sorry. tar bort den.

Sara sa...

Oh, nej, nu râkade jag av misstag ta bort din kommentar cissi. Det var inte meningen. Feltryck. Sorry.

Mrs K sa...

Heja Sara!!!
Läste ditt senaste inlägg innan du tog bort dig. Har även läst alla kommentarer till inlägget som blev en storm i ett vattenglas.

Jag håller med dig fullt och fast angående 3-4 åringar i vagn med napp/nappflaska! Tycker det ser groteskt ut.

Att barnen åker vagn till 2-års åldern ser jag inte som något problem. De flesta barn brukar vara väldigt tydliga med att visa när de vill gå. På samma sätt brukar de flesta små barn vara väldigt duktiga på att gå långa sträckor så länge det sker i deras takt med en del uppmuntrande beröm.

Att man sen mellan 2-3 års ålder har en sulky med som "avlastning" i det fallet barnet blir trött, fine!!
Det får var och en avgöra.

Att små barn har snutte/napp eller både och säger jag inget om. Mina barn har haft napp och snuttefilt och älskat det! Napparna försvann för de två äldsta vid 2,5 års ålder utan problem. Mellanpojken har ff snutten när han ska sova.

Däremot tycker jag att när barnet passerat 2,5 års ålder och ff har napp- där är det upp till föräldrarna att faktiskt dra en gräns. Det handlar faktiskt om barnens tandhälsa!

Jag förstår ff inte hur man kan läsa in en massa annat mellan raderna ( läs anorexi/ hälsostress etc etc).
Tror snarare att de som gjorde det hade en del ömma tår så att säga.

Snälla Sara, sluta inte blogga! Din blogg är ett av mina livselixir- jag behöver den!!
Din ärlighet är ju det som gör bloggen!

Jag hejar på dig och hoppas att du fortsätter blogga många år framöver!

Stor kram
Anna ( också dalkulla)

Komandoran sa...

Sara, nu säger jag till på skarpen! Sluta-inte-blogga! Jag har följt din blogg länge, länge.
Jag skulle sakna dig!

Jag uppskattar sättet du behandlar språket på och de vackra bilderna.

Förövrigt gillar jag inte heller bebis-attribut på större barn. Fyra-femåringar som har slemmig napp, går bort. Jag tänker så här: Det är din blogg. Strunta i de lättkränkta.
Kram och uppmuntrande ryggdunk från Anki

Komandoran sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Jag blir rörd till tårar Sara, vad fint av dig att svara på alla kommentarer. Jag får känslan av att du bryr dig om dina läsare och din blogg. Kärlek till dig! Sluta för guds skull inte att blogga!/Sara

Anonym sa...

Jag tycker så mycket om din blogg - de vackra bilderna, vardagsreflektionerna, mattipsen och allt annat. Och vad tråkigt det är om man inte får uttrycka en åsikt, utan att andra som har en annan åsikt uppfattar det som ett påhopp eller kritik. Stora barn i barnvagnar, stringtrosor som syns över byxlinningen, tevetittande, köttätande, kolhydrater, smink, träning... osv!..folk måste få ha olika uppfattning och det är härligt, tycker jag, att få ta del av andras (dina!) reflektioner om högt och lågt. Hoppas du inte slutar!

Sara sa...

Mrs K: Verkligen storm i vattenglas! Relativiserar lite nu, kände mig bara ledsen över ett par (av många) kommentarer. Men det får man ta.
Funderar lite över hur jag ska göra med bloggande av familj och barn, det är ju lite känsligt. Vi får se.

Tack för dina ord!

Anki: :D TAck!

Sara: Right back at ya!

Anonym: Nej, sedan är det nog alltid så att man i öppna diskussioner kommer att stöta på folk som vill missfÖrstå, eller som blir sårade. Så är det ju med mänsklig kommunikation.

Cissi sa...

Sara, ingen fara! Puh, skönt att vi redde ut det hele, blev orolig över att du misstolkade min kommentar som enbart var tänkt att uppmuntra dig och vänligt menad.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...