tisdagen den 16:e oktober 2012

Havsbrisen (Another day in paradise)

Jag gav Chris en avskedspuss och började gå över gatan, men var tvungen att stanna. 
En, två, tre, sju, åtta polisbilar med skrikande däck och snurrande blåljus. 
Det glittrade om havet, och doftade rosmarin och malva från bergen.
Jag tänkte: En till. Another one down. Jo, man får den känslan.

Nio på morgonen. Skjuten i huvudet, bakom ratten på sin porche. Vi såg honom där, på andra sidan vägen. 
Det var, i det här fallet, en del av en mycket större historia, den om den mördade korsikanska prefekten och rättskandalen kring det, men det justitiemordet orkar jag inte gå in på.

Det här är tredje gången jag befinner mig på en mordplats i Ajaccio. Korsika är överrepresenterat i mordstatistiken, så helt konstigt är det inte. Första gången var jag nyinflyttad och förstod inte vad jag såg. När flera automatvapen avlossas samtidigt, och man står några meter bort med ett spädbarn i famnen så är allt som existerar ljudet av skotten, att man tänker att "oj, nu blir jag döv". Man tänker så fånigt när alla sinnen försvinner i dånet av automatvapen.

Jag vill egentligen inte skriva så mycket om det här. Man vill inte gärna det. Men de kallar sig Havsbrisen, och det rör sig om den korsikanska maffian. Den är urstark här. Och man pratar inte så mycket om det. Ni vet, man vet inte vem som känner vem. Man kan inte riktigt lita på att förtroendevalda i kommunfullmäktige, att föräldrarna på klassmötena, att han eller hon... Ja, ni vet. 

Uppgörelserna sker alltid på öppen gata, i dagsljus, där det är folk. Det är deras marketing plan. Alltid samma mönster. Fyra miljoner poliser på plats tre minuter efter händelsen, men aldrig ett spår, aldrig någon dömd. Vem skulle våga? 
Att vara rädd är ingen idé, och det finns ingen anledning så länge man inte ger sig in i otvivelaktig business. Men. Det bidrar ju till att det kanske inte är det utopisamhälle i vilket jag vill se mina barn växa upp. Men det kommer ni aldrig att få se i en artikel eller resereportage från Skönhetens ö. Aldrig.

Nog om. 
   

21 kommentarer:

Life's Silverlining and I sa...

Intressant och läskigt! Kram Nilla

S.W sa...

Shit! Hade ingen aning.

Anonym sa...

Synd på en så vacker ö.
A-M

Anonym sa...

En kompis till mig ar fran Lecce i Italien och han sager lite samma sak, att maffian fortfarande har ett jarngrepp over samhallet dar. Jag forstar dig om ni helst inte vill se barnen vaxa upp dar. Aven om de inte hamnar i skum business sa paverkar ju ett sant dar natverk allting, indirekt. /Anna

Annie sa...

Usch!

Krokofanten sa...

Jag hörde om det på nyheterna... Det fortsätter med andra ord.

Usch hoppas att detta var sista gången som ni behövde uppleva ett sånt här brott, för slutar här det tror jag inte att det gör.

Omentjej sa...

Mm, hade för mig att det är en hel del sånt trist. Usch vad obehagligt.

egoistiska egon sa...

Oj. Jag skulle VERKLIGEN vilja att du skrev mer om det, men fattar att det kanske inte är så roligt?

Anna Stouvenel sa...

Jag är alldeles förfärad. Jag har en vän som är gendarm och för nâgra âr sedan sâ blev frâgan aktuell om förflyttning till Korsika. Jag är väldigt glad idag att den flytten inte blev av.

Ellinor sa...

Scenen du beskriver är som hämtad ur en film och det är svårt att här, i "trygga" lilla Sverige, förstå att dessa händelser faktiskt är en mer eller mindre självklar del av vardagen för många människor. Det är fruktansvärt när det gått så långt att man knappt reagerar längre utan bara bistert konstaterar något i stil med "here we go again"...

cruella sa...

Nå, det är ganska gott om kriminella uppgörelser även i Sverige ocu det handlar också om organiserad brottslighet. Dock syns den kanske mindre för "vanligt folk". Å andra sidan bor ganska mycket vanligt folk även i Rosengård, Skärholmen och Södertälje. Till exempel.

Anna-Lena sa...

Ja det är hemskt... Som boende i Frankrike så vet man ju om det här, men jag vet att "resten av världen" inte vet att det faktiskt är allvarligt.
Min mans släkt kommer från Korsika och vi har ett korsikanskt efternamn och visst, det finns en slags stolthet i det men verkligen inte över den här delen av Korsika.

Anna sa...

Det är ju helt sjukt. Usch, så obehagligt. Jag bor visserligen i Malmö där det skett ett ganska stort antal mord de senaste åren och det finns organiserad brottslighet, men det känns ändå som ljusår ifrån Korsika. Just för att fenomenet inte genomsyrar samhället. Den där oron som gör att man inte helst inte talar om brottsligheten slipper vi här. Åtminstone i de kretsar som jag rör mig i och som jag nog tror omfattar större delen av staden, om än kanske inte hela.
/Anna

cruella sa...

Anna, det där kan man ju se som en framsida av segregationen. Eller möjligen baksida i ett större perspektiv eftersom det verkligen blir två världar som inte har mycket med varandra att göra. I Södertälje där man nu står inför att behöva ta om en stor rättegång angående två mord i den undre världen lovar jag dig att det är mångas vanliga vardagsliv som präglas av tystnad, rädsla och oro för liv och lem.

Sånt här är för jävligt var det än förekommer, just för att det lägger locket på öppenhet, civilkurage och i förlängningen även demokrati och rättssamhälle som vi känner det.

Linda K sa...

brrr....

Christine&Paris sa...

Oj, vilken chock. Jag trodde inte det var så där! Hemskt också att polisen ska vara så korrumperad så de inte kan sätta dit de skyldiga...

Anonym sa...

Visst har vi en "undre värld" i Sverige också, och visst är det mångas vardagsliv som präglas av detta. Men en skillnad tror jag är denna: på Korsika och andra ställen där det finns _denna_ typ av organiserad brottslighet, finns den ända upp på högsta nivå i samhället - politiker, etc. Och så illa tror jag ändå inte att det är i Sverige? Nu har jag inte bott på Korsika, men i (södra) Italien, och i Italien har den organiserade brottsligheten nått ända upp på den högsta politiska nivån. Visst har man lyckats "städa upp" en hel del, men det är mycket kvar att göra...
Sara: kan du få obehag på något vis av denna diskussion? Jag tar gärna bort mitt inlägg, i så fall!
// Kristina

cruella sa...

Nej, korruptionen är en skillnad. Brottsligheten hamnar därmed i "finrummet" på ett sätt vi inte ser i Sverige ännu.

Anna sa...

Jag uttryckte mig nog lite slarvigt i min förra kommentar. Vad jag menar är att även om det finns organiserad brottslighet i Malmö har det inte gått så långt att folk inte ens vågar prata om det faktum att den finns. Åtminstone inte enligt min erfarenhet.

Att göra människor så rädda att de aktar sig för att tala om problemen, inte minst för att de inte vet vem de kan lita på, låter som ett otäckt effektivt sätt att stoppa en möjlig förändring.

När jag skrev att fenomenet inte genomsyrar samhället i Malmö syftade jag på att korruptionen inte finns på alla samhällsnivåer (som inom politiken, polisen och domstolsväsendet), så som det tycks vara på Korsika och som Kristina beskriver.

Att Malmö är en segregerad stad är däremot en sorglig sanning och det finns säkert människor här som känner sig rädda och otrygga. Det vill jag inte förminska, särskilt inte som jag befinner mig i en jämförelsevis priviligerad situation. Men jag upplever ändå att situationen är ändå långt ifrån den på Korsika, utifrån vad Sara berättar.
/Anna

Sara sa...

Nja, nä, jag tror inte att jag får trubbel av en sådan här bloggtext. Men att vara mer uttalat kritisk, till exempel i mitt jobb som journalist: Nix.
Jag är inte insatt i svensk organiserad brottslighet, men visst finns det överallt, även om jag inte tror att det är maffian som har den verkliga makten där som här. TYdligen är korsikanska maffian lierad med både cosa nostra och camorran, något som inte gör att det känns bättre.

Alexandra sa...

Hade heller ingen aning. Brrr!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...