måndagen den 15:e oktober 2012

Growing people.

Need to talk. 
Det här är tydligen en känslig fråga, men jag säger ändå, precis vad jag tänker: 3-åringar i vagn. Och 4-
åringar. I extremfallet med vagn, napp, nappflaska och gosedjur. 

Har sett detta fenomen ett par gånger senaste tiden. Och jag kan inte hjälpa att jag höjer på ögonbrynen. Hur tänker föräldrarna? 

Mina barn har i och för sig aldrig velat ha vare sig napp, snuttefilt eller gosedjur, och min nästan fyraåring har totalvägrat vagn från att hon var ett och ett halvt. Och tro mig, det har tagit miljoner tusentals år att komma från punkt A till B med henne i släptåg, men å andra sidan har jag idag en liten tjej som kan gå en mil om dagen om det skulle behövas. 

Att se stora barn i vagn med nappflaska i handen... Nä, va?

Annan grej jag reagerade på i Sverige: Syskonvagnar. Har sällan sett detta i Frankrike. Regeln verkar vara att när man får ett småsyskon är det dags att börja gå, på allvar. Eller på sin höjd en sån där ståplatta på vagnen, om det är jättetätt mellan barnen. 

Är ni med mig eller emot mig? Jag tror inte att man gör barnen en tjänst genom att köra runt dem i vagn tills de tappar mjölktänderna. Ärligt, alltså. 

46 kommentarer:

Frida sa...

Vi körde inte med vagn speciellt länge. Kanske för att den där dubbelvagnen (som man med tvillingar ju tvingas till) inte direkt var ett under av smidighet att köras runt i. Så jag tänker som du. Och har också tänkt på att många här i Sverige kör sina barn i vagn förfärligt länge (jag har tom sett femåringar i vagn!!). Tror det handlar om föräldrar som inte vill kompromissa och låta det ta den tid det tar med barn som går själva.

Åsa sa...

Tja, mitt barn är tre, mycket aktiv och pigg och väger normalt mycket, trots att vi tar vagnen till och från dagis. Ibland åker han, ibland inte. Men jag kan förstå att det är skönt att vila i vagnen en kvart på vägen hem när man stojat och lekt en hel dag på dagis och innan man kommer hem och börjar riva huset med storebror. Min treåring går ju inte i skolan utan är ute och leker större delen av dagen. Vad är det för hemsk björntjänst jag gör honom?

Victoria sa...

Vad jag har sett en hel del av här hos oss är att vissa låter sina barn åka vagn länge och många går och bär ungarna, fast de är rätt stora - sånt fattar inte jag. Det är kanske mer praktiskt än att krångla med en vagn och så behöver man inte gå till gymmwt den dagen - men kånka runt på ungen?! Fy vad jobbigt och inte nyttigt för ryggen heller.

Anna-Lena sa...

Jag vet inte vad jag tycker om vagnar... Min syster har två små barn, det är bara ett år mellan dom och jag vet att hon har syskonvagn, för att även om den äldsta kunde gå så var han inte stor nog att stå på en sån där platta... Och då måste man ju ha vagn som passar båda.

Men annars så är jag ganska emot snuttefilt, min halvsyster har en dotter som fick snuttefilt, lite istället för att ha napp och hon är nu 5 år gammal och har den fortfarande när hon är ledsen eller trött! Ibland känns det nästan som om hon vore drogad när hon har den...hon är liksom i sin egna värld. Jag tror att kan dom vara utan så är väl det bäst?

Jag har ju inga egna barn så vi får se när jag väl får det vad jag tycker! =)

Anonym sa...

Jag är helt och hallet med dig Sara!

Malin i Lyon

E sa...

Jag tycker att det är ett ickeproblem. Och att det vore lättare att vara förälder om man inte kände av att andra tycker så mycket hela tiden. Live and let live.

Sara sa...

Lite tips för föräldrar (pâ tal om att experter ställer sig frâgande till om det är hälsosamt med vagn länge: DOwnsize your to do-list, shop solo, don't be pushy. http://www.metroparent.com/Metro-Parent/June-2012/Big-Kids-in-Strollers-A-Growing-Trend/

Anonym sa...

Det är helt fel, för barn vill kunna...oavsett vad det gäller!
Att köra i vagn ( om barnet är friskt och utvilat) handlar endast om att det är bekvämt för den vuxne, man kommer helt enkelt fortare fram och slipper undersöka vartenda grässtrå och varje liten sten på vägen.

Annapanna

Cissi sa...

Det är kanske en kulturell fråga, alltså i skillnad mellan Frankrike och Sverige. Tycker litet som E att det inte är en big deal och låt folk göra som de vill men jag ska förklara hur vi gör och varför..

Vi har en 3½-åring som vi ffa skjutsar runt i vagn ibland, t ex till och från dagis. På morgonen för att det går snabbare att skjutsa henne (i vagn eller cykelstol) än att hon ska gå, vilket jag vet att hon klarar av men tyvärr är jag för stressad för att låta det ta en kvart, 20 min på morgonen. Och vi är alla så morgontrötta så att gå upp en 20 min tidigare för att hon ska gå själv istf att åka vagn kommer inte att hända. Nån gång när jag jobbar hemifrån och inte behöver stressa till jobb brukar hon få gå och då njuter vi av det.

På väg hem från dagis är vi inte särskilt stressade och då får hon gå själv om hon orkar och vill. Ibland vill och ibland inte. Som nån annan skrev så är de aktiva och leker hela dagen, min tjej är ute 2 ggr/dag så hon får frisk luft i mängder. Jag handlar ofta mat på vägen hem och har vant mig vid att kunna lasta vagnen tungt med matvaror, superpraktiskt! Ibland får hon inte plats att sitta för jag har handlat så tungt och är hon trött så blir det en del gnäll över att hon måste gå själv.

I Stockholm är det dessutom gratis att åka buss med barn i vagn så det är nog ytterligare en anledning till att en del tar vagnen ibland.. ;-)

Hanna sa...

Syskonvagnar fick väl ett uppsving i Sverige när föräldraförsäkringen ändrade så att det blev ekonomiskt intressant att ha barn (relativt) tätt?

I Frankrike är det tvärtom så att föräldraförsäkringens regler gör det mindre intressant att ha barn tätt. Det finns bidrag som man får om man har barn under tre år. Bidraget är lika stort oavsett om man har ett eller flera barn under tre. Detta i kombination med svårigheten att ordna barnomsorg för barn under tre gör att det är relativt ovanligt att ha tätare mellan barnen än så.

Vi skaffade en syskonvagn till våra barn när lillasyster föddes. Storasyster var då 20 månader. Vi hade gärna köpt en ståplatta, men till vår vagn passade bara plattorna från samma tillverkare och dessa kostade mer än vad vi betalade för en helt ny syskonvagn. Både ståplattor och syskonvagnar är ju dessutom ganska ovanliga i Frankrike.

Vad gäller att ha treåringar eller äldre i vagn, så tycker jag att omständigheterna spelar stor roll. Har man äldre barn och vill att de skall få chansen att gå på en längre skogspromenad, så tycker jag att det kan vara schysst att familjen kan anpassa sig även efter deras behov. Det är kanske okej för en mamma att acceptera att en förflyttning tar lång tid, men inte alltid för en storasyster. Hur skall storasyster lära sig att gå en mil om dagen om det skall ske på en treårings villkor?

Det är jättebra att Véra lärt sig att gå, genom att du låtit det ta den tid det tar. Men: alla har inte den tid det tar. Om båda föräldrarna jobbar heltid har man mindre ledig tid med barnen på vardagarna och då kanske man inte prioriterar på samma sätt. Man kanske har bråttom hem för att hinna laga mat innan barnen blir hungriga. Då kanske det är bättre att ta bilen eller vagnen ändå?

Jag tycker som du angående napp, snuttefilt och gosedjur, men vågar tro att det kan finnas mer bakom beteendet. Jag försöker att inte döma ut handlandet utan att känna till hela situationen.

Sara sa...

Jag tror också att man sänder ut ett konstigt meddelande till sina barn, om man envisas med att köra runt dem i vagn, i synnerhet mot bakgrund till att snart varannat barn är överviktigt, och rôr sig för lite.

Lisa sa...

Och jag håller med E några inlägg upp.

Cissi sa...

Känner att jag vill lägga till en ytterligare sak som jag glömde. Tror också att det kan röra sig om att det blivit en vana som man bara fortsätter med och inte ifrågasätter. T ex var vi nyligen på semester i Kroatien där vi seglade med dottern en vecka och gjorde stopp i hamnar varje dag. Innan resan letade jag runt efter en liten smidig sittvagn som går lätt att fälla ihop för att ta med. Hittade ingen och vi beslöt oss för att testa utan. Det gick hur bra som helst, hon var duktig och traskade runt i städer med oss och när hon blev trött fick hon sitta ett tag på pappas eller morfars axlar. Så vi blev glatt förvånade över att hon orkade gå mer än vi själva trott och glada över att vi inte skaffade nån paraplyvagn till henne i onödan.

Anonym sa...

Jag haller med E, och Hanna. Om barnen kommer tatt sa maste man ju nastan ha en syskonvagn, den storsta kanske inte alls ar redo att ga nagra langre strackor annu. Sen beror det val pa hur man bor, hur nara till skolan/forskolan etc. Det dar med skillnader i foraldraledighet och CAF/barnbidrag tror jag ocksa spelar in. Om man kan planera en graviditet sa gor man ju kanske garna det sa det passar jobbforhallanden och barnomsorg. Sa var det iallafall for oss.

Sen det har med snuttefilt/doudou/napp. Jag tycker det ocksa ar lite av ett icke-problem. Sover barnen battre med en sadan trygghet sa ska de val fa det. Man kan faktist borja justera det problemet nar de blir lite aldre. I en viss alder vill ju de flesta barn inte langre ha nappen offentligt, for den ar for smabarn. Dessutom laste jag i senaste numret av Vi Foraldrar, tror jag det var, att forskare nyligen kommit fram till att ett gosedjur/snutte faktist kan hjalpa barn att mogna psykologiskt och att lara sig att kanna sig trygga och kontrollera oroskanslor. Vem bryr sig om de vill ha en liten snuttefilt nar de ar trotta? Sen kan man kanske diskutera om de ska slapa omkring pa dessa hela dagarna eller vart de an gar. Hos oss ar doudou bara tillatet vid sieste i maternelle, sa bara for PS, och inte i klassrummet hela dagen. Makes sense. Var aldsta ville aldrig ha napp, men lillan gillar den. Bada har en liten doudou som de sover med. Jag tycker man ska lyssna in sitt barns behov och sen kan man ju alltid som vuxen styra det hela lite (ie ingen snutte om man inte ska sova). / Anna

Helena sa...

Håller med E. Jag har fick en del blickar av personalen på dagis då vi kom med en treåring i vagn (trots att alla treåringar på just detta dagis faktiskt åker vagn) och nån kommentar. Men min son gick överallt annars, många kilometer utan gnäll, och vi tog aldrig vagnen annat än till och från dagis. Anledningen till att den fick följa med till dagis var att min son är så otroligt hyper att enda sättet att få honom att sitta ner och ta det lugnt i en kvart var just om han satt i vagnen - och han behövde verkligen vila efter en hel dag av utelek. Som sagt, vagnen användes en kvart om dagen och aldrig annars - men det är så lätt att se och döma. Varför? Man ser ju aldrig hela situationen...

Sara sa...

Ja, det är klart att det finns nyanser, och det är klart att man kan ha snuttefilt när man ska sova, eller köra sin 3-åring i vagn en liten bit när man tex är på weekendtripp i en storstad. Det är inte det det handlar om, mitt inlägg. Det är att jag inte kan låta bli att höja på ögonbrynen när jag ser stora barn i vagn, med vällingflaska och napp, som körs runt på stan, bland affärer. Då frågar jag mig verkligen om man gör saker och ting för barnets bästa.

Anonym sa...

Brist på tid, eller (fel?)prioriteringar tror jag är orsaken till vagndragandet i Sverige. Som redan nämnts ovan: gratis bussåkande, lastmöjligheter vid handling och tätt mellan barnen tror jag också spelar in (i Stockholm).
Jag älskade napp. Har inte mått dåligt av att jag använde det, tvärtom minns jag hur gott och tryggt det var med nappen. Jag varken snusar, röker eller är beroende av att oavbrutet ha eller stoppa något i munnen. Ser alltså inte att jag har skadats av nappsugandet!
Min dotter på 1 år har snuttefilt. Glädjen när hon tar den i sin famn, varför ska jag beröva henne den? /E

Sara sa...

Men E, det är ju inte det jag säger! Det är väl väldigt stor skillnad på en ettåring och en fyraåring?
Att ha bebisvanor som bebis och bebisvanor när man är ett större barn är ju inte samma sak?

Anonym sa...

Hanna har redan svarat fantastiskt väl. Sedan tycker jag inte att vi ska överdriva risken för övervikt relativt undervikt. Anorexia är inte heller så roligt om barnen får. Särskilt viktigt att tänka på för oss som har döttrar. Här fokuserar vi inte alls på varken kropp eller hälsa utan mat är mat och rör på sig gör vi så gott vi kan med två täta barn. Och vi har absolut syskonvagn. Ska tvååringen sova ståendes på lunchvilan hellre?

I Sverige tycker vi nog att det är allvarligare med framåtvända sulkys för bebisar eller att man inte ens kan gå med vagn ute i vissa huvudstäder eftersom det inte är handikappanpassat.

Ida sa...

Vad jag har hört från föreskolepersonal ody så är föräldrar idag kanske mer benägna att låt barnen vara små längre på både gott och ont, det gäller både vagn, snuttefilt och potträning.

Jag tror att det är viktigt att inte underskatta avstånden, svenska städer är inte kompakta som de flesta franska är så det blir snabbt långa sträckor även om man bara gör ett ärende på vägen hem från dagis.

Jag tror däremot inte att det är vagnsåkandet i sig som är orsaken till övervikten hos barn om det är det som du är orolig för, de flesta svenska barn är ute och rör på sig mycket under dagen vilket flera andra har påpekat. Jag tror att kosten spelar större roll dvs kanske att de får en vällingflaska för mycket.

Anonym sa...

Jag tycker verkligen inte att det spelar roll egentligen. Min kille kommer antagligen inte ha napp, flaska, och vagn efter kanske 3... Men jag har ju inte kommit dit ännu... MEN OM jag upplever att det är smidigt med napp, flaska eller vagn sâ kommer jag nog fortsätta ett tag till för att förenkla min vardag... Tycker det hör till kategorin alla gör som de vill och det spelar ingen roll... Tycker även lekhage, gâstol, hoppgunga o s v är helt okej om man tillâmpar sunt förnuft! Jag menar jag satt i cykelsadel hur länge som helst... Ser inte varför en sittvagn är värre om man har brâttom med flera barn pâ morgonen till skola och jobb... En vällingflaskatill frukost i en hast o s v... Kanske inte jämt men arrgh whatever!

Anonym sa...

DESSUTOM är jag övertygad om att vi svenskar promenerar mycket mera än fransmännen... ytterligare en kulturskillnader... dâ menar jag just lângpromenader... inte att ta sig runt i stan... utan som i stockholm djurgârden runt... vilket vâra franska vänner (ett tiotal minst) upplever som en "randonnee"...

Anonym sa...

Oh och just det. Apropâ fransk barnuppfostran. Aningen trött pâ barnaga utan minsta varning mitt ute pâ stan. En sittvagn och napp känns ganska okej i jämförelse för mig!

Fellini sa...

Heja Sara.
Häftigt att läsa allas förklaringar och åsikter om de små barnen som ska passa in i allas stressiga liv.
Du bangar inte för att lyfta diskussionen som faktiskt inte är helt oviktig i viss mening.
Härligt hälsar en pensionär som också är farmor.
Fellini

Anonym sa...

Och en trearing ar faktist inte sa jattestor! Franksmannen har ju en tendens att forvuxna barnen ganska tidigt. Visst det blir lite konstigt om man bebisdaltar med en fyra-femaring, men en svang i vagnen om barnet ar trott ar val inget att braka om. Eller en snuttefilt i sangen, precis hur lange de vill, tillhor sant som barnen borde fa valja sjalva. Det paverkar absolut inte deras utveckling eller gor de mindre sjalvstandiga. Sen tror jag ett overfokus pa 'nyttigheter' ocksa kan sla fel. Visst ska man ata och ge sina barn bra mat, och aven lara dem sunda motionsvanor, men man ska akta sig for att tippa over till obsession, sarskilt med flickor...

Fellini sa...

Nej Anonym, oavsett vad du skriver, nyttigheter kan aldrig vara fel!
Fellini

Anonym sa...

Jo Fellini, det kan det, nar det slar over i sjukdom, anorexi och annat. Nar det blir huvudsaken i ens liv, det dar med att ata vissa saker eller inte, eller inte alls. Eller att trana tills kroppen inte orkar langre, for att det ar 'nyttigt' att trana. Nyttigt ar bra, i balans, men det ar inte allt i varat.

Anonym sa...

Men enligt experten: But, like ice cream, Anderson thinks strollers for older kids are wonderful, but in moderation. Handlar ju bara om hur mycket man använder vagnen inte att det är ett förbud att ha barnet i vagn? Lagom...

RockPaperScissorLizardSpock sa...

Frågan använda vagn eller inte använda vagn är väl i sig inte särskilt känslig men att vara fördömande angående andra människors val i privatlivet är ju självklart känsligt.
Det är väl fantastiskt att du upplever att du gör bra saker för dina barn men du kan ju låta det stanna där istället för att, som det verkar i din text, utgå ifrån att alla borde göra precis som du för annars gör man sina barn en otjänst.

Anonym sa...

Hihi och du har haft framvänd paraplyvagn utan viloläge till din bebis! Mycket tabu i Sverige? Vi gör alla olika val?

Annika sa...

Jag håller med dig! Hade syskonvagn till de två öldsta, då sonen bara var 1,5 år när dottern föddes. Men han började gå själv när han var tre, då hade vi vagnen enbart för att han skulle kunna sova i den och för att han skulle kunna sitta när vi tex åkte tunnelbana och buss.
TIll två an och trean hade vi ngen syskonvagn, men till trean och fyran..ja, i vissa situationer när jag eller min man var ensam ute med en bebis, en tvååring, en fyraåring och en 5,5-åring, då kunde det vara ganska praktiskt att kunna trycka ned tvååringen i vagnen och "bara" ha två gående barn att hålla koll på.

Jag tycker att många barn får åka vagn för de vuxnas bekvämlighets skull. För att man är stressad. Eller lat. Och välling till barn över 1,5 år...don't get me started, Tycker jag har rätt till mina åsikter baserade på erfarenhet av fyra väldigt olika barn. Mina erfarenheter= Inga nappar. Inga nappflaskor eller välling i flaska efter1,5.

Jaroq sa...

Om vagn används ”bara” för att barnen inte ska springa hit o dit?! Vad hände med barn selar?! (är det omodernt?) Det användes ju förr, för att hindra barn att springa bort, och iaf i Italien fanns/finns ”magkoppel” för de lite större barnen, ett skärp med koppelband barnet kan röra sig ”fritt”... När jag bodde i Usa fanns armband (barn - förälder) med en lång ”telefonsnodd” så barnet var "fritt" - utan att försvinna(el. som det sas DÅ, kidnappas!) Angående snuttefilt och ”nalle” så hade SvD en bra artikelserie för ett år/halvår(?) sedan. Och napp... har inte förstått Varför stoppa in en napp -genast- på nyfödda barn?! OM ett behov (?) uppstår (?) senare... Är väl frågan snarare varför får inte just det barnet sitt sug behov ”tillfredställt” vid matning... Eller?

Anonym sa...

Jag tror inte vagnar är något större problem för barns vikt- bilskjutsandet däremot.
Men det stora problemet är nog hälsostressen. Många små barn idag som växer upp med hälsostressade mammor. Resultatet får vi se om ett 10-tal år...

Cissi sa...

Till Anonym 07:40
Kan du utveckla vad du menar med "hälsostressade mammor"? Vore intressant att läsa. Aldrig hört talas om hälsostress tidigare.

Fellini sa...

Anonym 17.57, ja det finns tyvärr många saker, som kan slå över i sjukdom. Jag personligen tolkar inte Saras inlägg på annat sätt än att hon delar med sig av just sina tips om nyttiga saker som man kan använda sig av, om man vill.

Anonym sa...

Här är en bra blog som beskriver hälsostress:
http://vagenfran37kg.wordpress.com/tag/halsostress/
Vanligare än vad många tror och tyvärr.

Anna-Lena sa...

Hälsostress är nog ganska vanligt faktiskt, jag kan känna att jag själv gör det ibland.
Jag tycker inte att det är det i Saras inlägg däremot.

Men t.ex så har jag nyligen slutat att läsa wellness-bloggarna (aftonbladet)och jag känner ingen press att vara sportig och übernyttig längre och vet ni vad, jag har faktiskt gått ner ca 1 kilo de senaste 2 veckorna.
Idag finns det en så stor press att vara nyttig och hälsosam och i sig är det bra men när man känner att man måste börja äta Raw för annars kommer man att dö i förtid, eller man måste springa över en mil minst tre gånger i veckan annars kommer man att må dåligt, ja då går det lite överstyr.


Anna Stouvenel sa...

Om vagn har jag ingen direkt "âsikt". Napp och gosedjur/filt var jag sâ emot och predikade för alla jag kände att härminsann skulle ingen napp användas av den förstfödde.....tills barnläkare sa - Fru S, gâ nu till närmsta apotek och köp en napp till sonen.( Han använde mig som en levande napp)Dottern adopterade självmant en liten stickad filt som hon la över ansiktet sâ fort hon ville sova. Själv har jag inte använt mycket vagn till mina barn; transportsträckorna har helt enkelt inte varit sâ lânga mellan dagmamma-jobbet-hemmet. Jag köpte en liten paraplyvagn som vi främst använde när vi var i sverige.

Omentjej sa...

Med dig! Min Fia (nu 15 mån) vill helst gå och får gå så mkt hon vill (hon går ofta och skjuter vagnen framför sig) och hon kan gå både långt och fort. Napp har hon aldrig haft, ej heller tumme, snutte eller gosedjur (alltså, hon har gosedjur, men hon gosar inte med dem).
Hon har aldrig (peppar peppar) varit rädd för främlingar eller särskilt mammig utan verkar vara en trygg liten person utan "hjälpmedel".

Johanna i Berlin sa...

Här i Berlin springcyklar treåringarna. Mycket praktiskt.

Anonym sa...

Sara! Håller helt och hållet med dig. Det curlas för mycket i Sverige!
// Lotta

Christine&Paris sa...

Jag hade napp till jag var femår. Vägrade lämna ifrån mig den och mina föräldrar slet tydligen sitt hår av förtvivlan. Sen hade jag tandställning för att få bukt med mina utåtstående tänder, haha. Ibland är det inte så enkelt och man får väl som förälder välja sina strider och lita på att barnet till slut ger upp självmant.

Det här med vagn till stora barn fattar jag dock inte. Jag satt barnvakt åt en familj där den yngsta var 5 år. Han fick fortfarande åka vagn ibland. Kan tillägga att han var stor som en 6,5 åring... Galet! För övrigt var barnen de mest odrägliga och bortskämda barn jag någonsin träffat på. Helt föräldrarnas fel.

Anonym sa...

Sedan förhindrar ju napp bevisligen plötslig spädbarnsdöd. I början kan det ju faktiskt vara bra med napp med andra ord... I sömnböcker hittar man även tips om napp och snutte för att hjälpa barnet sova hela natten... Har man problem kan det ju kännas som en lättnad att ha saker att "ta till" och inte "famla i mörkret" med ett barn som vaknar ständigt för att amma o s v... Svenska barn är ju ganska mycket större i storleken än franska barn med. De kanske inte var lika gamla som du trodde?

Sara sa...

Anonym: Vi gör alla olika val, det är sant, och jag har valt att inte låta mina barn sitta särskilt mycket i vagn alls. Det finns däremot bebisar som tillbringar flera timmar varje dag i vagn (på fik, i affärer...) och då är det mycket viktigt antar jag, med en ergonomisk vagn med viloläge. Romy sover aldrig i vagnen, hon vilar i sängen.

cruella sa...

Inte bara på fik och i affärer, Sara, utan på långa promenader i friska luften! Men då krävs mer promenadvänliga vagnar och vägar överlag, i trafik är det ju inte så lustigt.

Kajsa sa...

Din inställning är sund, Sara. Barn vill och kan. Jag bor i en mycket backig stad, det är antingen uppför eller nedför var man än går. Jag har valt att gå. Överallt. Varje gång (storhandling är undantaget). Det blir mellan åtta och tolv kilometer per dag.
De flesta vi känner tar bilen överallt, för att det är smidigt och går fortare. Min tvååring åker vagn till och från förskolan. Fyraåringen går. Tror att lillasyster får åka något år till, eftersom a) det är massor av packning (regnkläder, fodrade regnkläder, stövlar, fodrade stövlar, extrakläder osv) och b) den envisa ungen lägger sig ner på vägen och vrålar om hon inte får gå åt det håll hon för tillfället känner för (så gjorde även storasyster, det gick över i treårsåldern utan större dramatik).
Jag blir glad och stolt när tvååringen tar på sig sina gympaskor inomhus, springer runt och hojtar "titta jag trääänar, jag springer fort som mamma!". Barn vill bli som sina föräldrar, tur då att jag är så himla bra. 8)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...