Kan inte låta bli att hänge mig åt en liten tripp down memory lane: Första gången Sockergrynet fick se bebisen, denna mytiska lilla varelse som befunnit sig i mammas tjocka mage en hel sommar. Hon var, eh, måttligt imponerad. Det där knytet bara sov ju. Och inte hade man bytesrätt heller. Men nu, idag, älskar hon sin syster. Och älskar att hon är den större, snabbare och smartare. Haha. Mina fina tjejer.
2 kommentarer:
Så otroligt fina! Och jag känner igen det där med att stolsera med att vara både större, snabbare och äldre... :)
Jepp, men jag antar att det planar ut nâgon gâng i framtiden...
Skicka en kommentar