måndagen den 8:e oktober 2012

Man ger sig in i hen-debatten.

Jag fick en kommentar, om att jag kursiverat ordet hen.
Hoppsan, nu gjorde jag det igen. 
Och jag gör det nog eftersom det inte känns naturligt för mig att använda detta könlösa ord. 
Nej, nej, innan ni blir alldeles tokiga, låt mig förklara. 
Jag är inte emot ordet per se. Dessutom är jag en person som älskar kursivering, men hade kanske negligerat kursiveringens kraft att provocera. 
Det är lite idén, med hen, jag vänder mig emot. 

Att använda ordet hen, för att neutralisera och avköna individer, är inte det något som befäster rådande paradigm och könsroller? Att vi fastslår vad som är lämpligt för hon och han, vi bygger vattentäta murar kring dessa könsroller, men att vi låter individerna - hen - röra sig fritt emellan dessa könsrollsboxar. 

Den feminism som jag står för vill ju bryta ner de här könsrollsmönstren, och bygga nya. Göra tvärtom. Låta individerna vara så hon eller han som de bara vill och orkar, och lyfta bort könsrollsboxarna ur detta diagram, så att individerna rör sig fritt i ett samhälle där de får lära sig redan som barn att de väljer och bestämmer själva över sina liv och vad de vill göra, så länge som detta sker med stor respekt, empati och förståelse för alla andra han och hon i schemat. Att feminint och maskulint är kompletterande och behövs för balans, precis som yin behöver yang. Och att det lika gärna kan vara en hon som står för maskulinitet och vice versa. 

Okej, hit me.  Använder ni hen eller inte?

59 kommentarer:

Kristin sa...

I mitt jobb skriver jag ofta interna texter om "personen" "kunden" "sökande" (men alltid bara generellt så jag vet inte vilket kön det eg. rör sig om) och att kunna byta ut endel av de där beskrivningarna mot hen tycker jag har förenklat mina texter och gör det lättare att läsa, utan alla "han eller hon". Men jag använder det inte för att liksom ge folk en tredje könsidentitet.

Anonym sa...

Nej.

IsabelleG sa...

"Vi ska gå hem till honom"
Vi ska gå hem till henne"
Vi ska gå hem till henom"

Johanna i Berlin sa...

Precis som Kristin använder jag hen där det helt enkelt blir mer praktiskt att göra det. Skönt att slippa skriva "han eller hon".

E sa...

Hen är bra och helt ofarligt tycker jag, väldigt praktiskt också. Men jag tror inte att hen förändrar världen, vare sig för de som kämpar för jämställdhet eller de som faktiskt identifierar sig som varandes av det tredje könet.

Ord är makt och värderingar, visst. Men ord är också bara ord. Jag tror att det finns en viss överdriven tilltro till vad specifika termer ska kunna göra för skillnad i samhället i stort, men det kanske är något jag ska blogga om i stället för att spamma ditt kommentarsfält med. ;)

Ellinor sa...

Jag använder aldrig detta ord och reagerar fortfarande varje gång jag ser det. Har inte riktigt tagit ställning i diskussionen. Jag förstår tanken bakom den men ryggar lite för att vi människor alltid har en tendens att dra saker till extremisteter. Kan vi inte bara acceptera att det finns ett "hon" och ett "han"...Tycker att hela denna hen-diskussionen blivit lite väl stor och het. Men jag är å andra sidan inte särskilt insatt och skall kanske därför inte heller yttra mig ;)
Kram

Milena sa...

Jag använder ordet för att slippa skriva "hon eller han" i löpande text, precis som Kristin i första kommentaren. Inte för att uttrycka något icke-kön.

Anonym sa...

Hen och hum?

Molly sa...

Hen är ett pronomen och inte ett nytt kön! Som några andra skriver är det praktiskt i vissa texter, där man inte behöver veta vilket kön som ska göra saker (där det oftast står han eller hon). Själv har jag aldrig använt det hittills, men kan tänka mig att göra det.

Robin Denise sa...

Jag använder inte hen när jag pratar om min mamma eller någons pojkvän eller liknande, då vet man ju könet. Jag tycker helt enkelt att det är ett könlöst pronomen, till exempel om min kompis berättar om en ny chef, så kanske jag frågar om hen verkar bra, för det är ju onödigt att anta att chefen är vare sig kvinna eller man. Jag tycker att man kan använda det på ett helt avpolitiserat sätt, odramatiskt. På så sätt tycker jag att det är väldigt frigörande.

Den där Jenny sa...

Jag gör som de flesta ovan, använder istället för "hon eller han". Väldigt, väldigt smidigt!

Anonym sa...

Jag är varken för eller emot användandet av hen. Jag använder det inte själv. Tyckte först att det var lite klumpigt i texter men har vant mig nu. Jag tycker att det är fantastiskt att vi i Sverige har kommit sâ lângt att vi försöker bryta mer traditionella könsroller. Det är bara en början men att debatten är sâ aktuell tycker jag är fantastiskt och det gör mig lite stolt att vara svensk.

cruella sa...

Ja, det gör jag eftersom det är ett praktiskt pronomen när jag i stället hade behövt skriva han/hon eller annan omskrivning. Om personer som inte känner sig som något av könen vill bli kallad "hen" skulle jag inte ha några problem med det eller för den delen någon åsikt.

Språket lever, alltid. Om "hen" överlever är det för att tillräckligt många användare finner det praktiskt. Därför tycker jag den eventuella politiska aspekten är sekundär när det gäller själva användningen, även om diskussionen i sig är intressant.

Anonym sa...

Nej det gör jag inte. Eller, kanske nån gång med mycket kraftig ironi. Lever halva mitt liv på finska som just har bara ett ord, "hän". Det har inte gjort någon som helst skillnad "politiskt", så jag tycker mest att hela hen-debatten är löjlig.

Miss Marie sa...

Min systerdotter är 3 år och har just nu väldiga problem med hon och han, vem som är vad och hur det ska vara, och där tycker jag det är ypperligt med hen. Systerdottern vet ju att det finns pojkar o flickor o att pojkar har snopp och flickor har snippa, men varför göra skillnaderna ännu större genom att benömna dom olika? Så tycker jag i alla fall! :)

Anna-Lena sa...

Jag använder aldrig det ordet. Det stör mig inte så värst mycket att skriva eller säga han eller hon.
Jag reagerar alltid när jag ser ordet hen, lite som ett ord jag inte förstår. Jag tror att det kan ha att göra med att jag inte bor i Sverige och aldrig hör någon säga eller använda det...?

Sen så är jag inte heller så insatt i själva diskussionen kring det.

Jaroq sa...

Jag använder mig inte av det, har inget praktiskt/arbetes/vardags behov av detta ”nya” pronom
(de som ”behöver” ett-ord i löpande text, hur gick det förr?!) - för mig är de som använder det för en neutral köns_o_tillhörighet (?) i sitt ”vardagsspråk” just de som (oftast) ÄR de mest köns fixerade, de som gör (gjort) åtskillnad på män o kvinnors kapacitet.
För mig har 'könet' aldrig varit ett problem - aldrig ens haft den ”svenska” / europeiska? åldersfixeringen - vilket jag tycker är en mkt viktigare fråga ... då, inom hela EU och
viktigare med meritokrati - DÅ blev ju det ev. ”könet” (ålder) automatiskt oviktigt (Eller?!)
Könet i sig är ju bara av intresse om ngn är/blir sexuellt intresserad ... och då bara OM det då inte ”passar” med just den personen.
(gillar också kursiv ;) och lägger inget ”värde” i det heller - för mig är det visuellt/kalligrafiskt...)

Anonym sa...

Jag tror aldrig hen har varit till för att ta bort det faktum att det finns två kön. Bara att ge möjlighet att inte specificera när det ej behövs. När könet är irrelevant vilket det ganska ofta är.

Upplever också att motståndet mot hen är intressant. Mängder av olika argument som alla egentligen bara syftar till att bevara det gamla invanda hon och han. Att slippa ta in något nytt. Tror den rädslan bottnar i att all förändring är jobbig och att om vi verkligen börjar använda oss av hen så kommer det få konsekvenser. För allt som letar sig in i ens hjärna, som integreras, påverkar också till sist sättet man ser på världen. Det kan upplevas som hotfullt, men i det här fallet hoppas jag att hen segrar. Det är en förändring som jag tror på. Som kan bli intressant att se vad det kan skapa för ringar på vattnet.

Hen är mer än bara ett litet ord.

E. sa...

Jag är lärare på gymnasiet och använder hen lite då och då när könet inte är bekant (eller oviktigt, som när man pratar om en "person"-situation). Jag tycker också att det känns glädjande att mina elever helt bekymmerslöst adopterat ordet och använder det i sina uppsatser (återigen t ex när kön är obekant).

Frida sa...

Jag gör som många här: använder hen när könet är obekant eller orelevant. Tycker det är mycket praktiskt. Det finns ju bror-syster-syskon, mamma-pappa-förälder, så varför inte han-hon-hen?

johanna turner sa...

Nina Åkestam beskriver dilemmat bra. Svårt att diskutera när folk pratar om äpplen och päron...

http://blogg.resume.se/nina-akestam/2012/09/20/hen-och-jag/

Sofia sa...

Jag använder inte ordet. Mest för att jag inte är van, det kommer inte naturligt. Men jag har inga direkta åsikter om det heller, har förstått att det kan vara mycket praktiskt ibland.

Krokofanten sa...

Jag använder inte ordet för att jag tycker inte att det låter vackert och hen kommer alltid att vara höna för mig vilket jag upplever som otrevligt att kalla någon för...

barajagjohanna sa...

Ordet kommer inte naturligt för mig i tal, men däremot i skrift. Jag tycker ordet fyller ett tomrum. Jag blir fruktansvärt provocerad av människor som ifrågasätter ordet – för jag menar att då har man helt enkelt missförstått dess betydelse.

Hen handlar absolut inte om att avköna individer. Hen är ett bra ord att använda när man inte vet ens persons kön. Jag skulle aldrig kalla mig själv hen – för jag vet att jag är en hon. Däremot om jag pratar om någon jag inte vet könet på, så är ju hen ett otroligt bra ord.

Jag hittade ett klockrent exempel i en tidning. Rubriken löd "Så vet du att hen ljuger". Exakt där behövs ordet! För där vill du inte peka ut en han eller en hon, utan en person (en partner eller en vän, oavsett om personen ifråga är man eller kvinna).

cruella sa...

Krokofanten, är du engelskspråkig? Betyder i så fall "barn" lada för dig?

Anna-Lena sa...

Varför säger du så Cruella?
Måste man vara engelskspråkig för att man upplever ett visst ord som engelskt?

Kanske har hon bott i ett engelskspråkigt land innan? Kanske är hon som jag och har bott i ett annat land under hela den tiden när det här ordet började användas?

Ordet "barn" har vi som svenskar använt sen vi började prata. Så det handlar kanske om att vänja sig vid ett ord och om "barn" hade varit ett nyuppfunnet ord så kanske jag hade förknippat det med just lada. Vem vet?

Sara sa...

Men alltså, hen är ju inte bara ett ord, inte bara ett pronomen. Det är ju ganska laddat, eftersom det vilar på en grund av att vi tolkar situationer annorlunda om det är han eller hon. Och jag hävdar att det vore bättre att jobba med symbolerna i det, än att skapa ett nytt ord. Att ordet skulle ha kommit till eftersom det är besvärligt att skriva hon/han köper jag inte.

cruella sa...

Köp eller inte, det är den vanligaste användningen, och det går att gå på djupet i diskussionerna. Menar du att någon "uppifrån" (eller varifrån?) skulle ha lanserat detta och så skulle halva befolkningen lydigt svansa efter? Nej, så är det ju inte.

Under 1800-talets senare hälft fanns en liknande diskussion om hur man skulle benämna just person av okänt eller irrelevant kön. Då förespråkades "den", vilket förstås också föranledde upprördhet eftersom det är inanimat. Ändå har vi ju det nu i konstruktioner som "Den som går sist släcker ljuset."

Tiden får utvisa vad som överlever. Användarna bestämmer!

cruella sa...

Anna Lena, det var väl inte direkt en konstig fråga? Varför skulle man uppfatta ord som "hen" i ett givet svenskt sammanhang som "höna"? Sammanhanget lär om inte annat avgöra, det gör ju det när det gäller andra homonymer. Man tar inte så ofta fel i text på "stegen" som hörs utanför dörren och "stegen" som jag klättrar på. Till exempel.

Johanna i Gävle sa...

Jag använde ordet idag för första gången. Om mitt ofödda barn. Lite på skoj. Det finns ju redan två kön liksom. Och jo, det funkar bra med hon och han.

Anonym sa...

Allra allra första gången jag hörde talas om ordet hen var när någon berättade för mig om en förskola någonstans i Stockholm där alla barn var hens (?) och det fanns föräldrar som inte ville berätta för någon vilket kön deras barn hade, om det var en hon eller han, eftersom det inte skulle spela någon roll. Då tycker jag man experimenterar med barn och det är inte okej - enligt mig. Alla får ha sin åsikt om saken men hen blev något otroligt negativt för mig och känslan har inte försvunnit. Hen är och förblir tjafs för mig. Dessutom är jag också del av en kultur där det i språket inte finns hon och han - och ingen ska tro att någonting i den genuspolitiken ligger annorlunda till än i Sverige/svenskan. Som svar på Saras fråga, nej jag kommer inte att använda mig av hen på allvar. Jag undrar över en grej också, finns det någon som kan svara på en fråga: varifrån härstammar hen? Alltså är det en person, instans eller vem ar hittat på ordet? Att det ska vara just hen? Skulle vara intressant att veta.

Lisa sa...

Jag håller med Cruella och många andra här som använder hen istf otympliga ”hon eller han”. Jag hör eller ser det nästan dagligen (tidningar, kompisar, Bolibompa, t.o.m. min chef på morgonmötet), så nog har det redan tagit sin plats i språket.

J sa...

Förutom alla ni som så bra beskrivet att det kan användas när man inte vet eller är ointressant om personen har snopp eller snippa så är det ju ett sätt att inte låsa funktioner kring kön, det blir så lätt att säga, polisen, han eller läkaren, han och på så sätt cementera uppfattningar om kön och roll - på detta sätt kan vi se alla tänkbara kön kopplade till alla sorters roller. I övrigt är det ju verkligen inte tänkt att avköna någon som man känner till.

Milea sa...

Jag använder det både i tal och skrift - och tycker att det är himla praktiskt. Jag har aldrig lagt nån feministisk värdering eller laddning i det, men när man inte vet, i stället för att säga 'hon eller han' - det blir bra liksom!

Jag jobbar med kriminella som man ju alltid tror är män. Jag anstränger mig för att säga hen när jag inte vet vilket kön det är på klienten för att jag tycker det är rätt - men när jag vet använder jag givetvis hon eller han.

Anonym sa...

Jag tycker "hen" är fruktansvärt! Jag kommer personligen aldrig att använda det.

Anonym sa...

Det skulle inte falla mig in att använda "hen". Den svenska "avkönandet" anser jag vara otroligt löjligt. Varför får barn inte vara pojkar eller flickor?

Som liten älskade jag rosa och lekte länge med dockor. Jag är stolt över att vara kvinna och jag är framgångsrik i jobbet. Jag har inte nått min position för att jag är kvinna, utan för att jag är jag. Inte behöver man avkönas för att kunna nå någonting! Eller för den delen att som kvinna tro att man måste bete sig som en man för att kunna nå något.

Nej, min dotter får gärna klä sig i rosa och leka med dockor. Aldrig att jag skulle kalla henne "hen". Det är mycket viktigare att hon är säker i sin identitet och sig själv och får ett bra självförtroende.

Julia i Tyskland

Anonym sa...

Det tog en stund innan jag fattade vad Anna Lena menade med 'hona'. Det ar lite komiskt eftersom engelska ar ett av mina modersmal, men jag tror att det ar karnan i den har debatten om ett ord. Jag laser den har bloggen pa svenska, alltsa betyder 'hen' ett svenskt konsneutralt ord for mig. Var bloggen pa engelska skulle det aldrig falla mig in att tro att ni pratade om nagot annat an en höna. Ett ord blir bara vad man gor med det, associerar det med, inget annat. Jag haller med Sara, jamstalldhet och diskriminering ar sa mycket storre. Fundera pa hur det ar om ni laser samma bok i tva eller tre olika oversattningar eller sprak, laser ni samma text da?

barajagjohanna sa...

I Finland finns inte han eller hon, har jag hört. Det funkar utmärkt med hen där.

Jag tycker det är lite trångsynt att säga att hen inte underlättar språket. Låt säga att någon bryter sig in i min bil, då är det ju smidigt att säga hen om tjuven eftersom jag inte vet vem rånaren är.

Vårt språk utvecklas hela tiden och vi får ständigt nya ord. Det förvånar mig att just "hen" provocerar så mycket.

J sa...

Att använda hen har inget med att tjejer ska gilla rosa eller inte - eller att överhuvudtaget ändra någons karaktär. Jag blir så otroligt förvånad att det trots efter många kloka och förklarande kommentarer kan vara någon som är upprörd och tror att vi kallar våra barn hen eller förvägrar dem färgval eller leksaker. Då känns det som att positionerna är klara och man nästan inte vill förstå.

Mia sa...

Använder och gillar, av helt praktiska skäl. Men bara i skrift; i tal känns det väldigt onaturligt, men då har jag också en dialekt som refererar till stolar som "han" och klockor som "hon"...

http://miajohanna.blogspot.fi/2012/07/hen-hurra.html

Sara sa...

Vi pratar ju om lite olika saker: Dels att använda "hen" i löpande text, för att undkomma det besvärliga (?) i att skriva han eller hon.
Eller att skriva hen när man inte vet om det är han eller hon.

Dels "att kalla våra barn hen" för att inte kalla dem hon eller han.
Det är ju 2 väldigt skilda saker, egentligen. Och jag, som önskade mig döttrar av hela mitt hjärta, kan ju inte börja kalla mina barn hen.

J sa...

Men Sara, det är det väl väldigt få som gör? Eller förväntar sig att andra ska göra, om ens någon? Det är det ju det du beskriver först som de allra allra flesta pratar om, och som debatten på hemmaplan om användning i nyhetstext mm rör sig om. Och det tycker jag inte att du ska dra dig för!

Anonym sa...

Amen Sara!
/Angelica

Anonym sa...

Behövs verkligen detta ord? Vad är syftet?
Om det är att kunna ersätta ordet någon med ett icke köns-betingat ord så känns det liiiiite överkurs.
Det är väl inget mayor problem att behöva välja han eller hon om man inte vet??
Om syftet är att "inte-dela-in mänskligheten-i-han-och-hon-därför-att-alla-ska-välja-sin-könstillhörlighet", så tycker jag att det är störtfånigt och nästintill skrattretande!

Killar och tjejer är olika, dom är väl inget neutrum heller?

Helena, boende i Frankrike

Lisa sa...

Jag hade ju inte direkt tänkt börja kalla mina barn, eller andras för den delen, för hen, det är inte det det handlar om.

Däremot tycker jag att det är praktiskt att använda hen ibland när jag talar _med_ mina barn. Om vi pratar om en läkare inför ett läkarbesök och jag kan säga hen i stället för han/hon/hanellerhon/honellerhan/den. Att slippa förutsätta att läkaren är en han, eller en hon, inför mina barn.

Eller på jobbet. Min chef sa att ”när X:s ersättare kommer, då får hen själv vara med och utforma tjänsten”. Smidigt. Vi vet inte om det är en man eller kvinna, och det spelar ingen roll.

Sen är det väl bara utmärkt att det finns ett pronomen att använda för de personer som inte känner sig som man eller kvinna.

Att vi generellt skulle börja kalla varandra för hen i stället för hon/han, det tror jag faktiskt inte på.

liten sa...

Jag använder ordet istället för ordet man...alltså i så här; istället för att skriva man kan el man borde så skriver jag hen kan...osv..

barajagjohanna sa...

Det är klart att vi aldrig kommer börja kalla alla för hen. Det tror jag inte på och ser ingen anledning till. Jag skulle aldrig få för mig att kalla en tjej eller en kille för "hen", det känns bara fånigt.

Tycker att Lisa här sist beskriver det hela klockrent. Det finns ju även faktiskt de som inte vill definiera sig som man eller kvinna, för att de inte känner sig som något av det, och då är det väl jättefint att de kan använda hen.

Sara sa...

Jag läser med stort intresse alla kommentarer, tydligen ett hett diskussionsämne, som ju inte har nått södra Europa. I alla fall känner jag mig, som den stora språkälskare jag är, lite beklämd vid tanken på att så många tycker att det är glädjande med ett "förenklat" språk.
Men det är jag, det.

cruella sa...

Det blir väl snarare berikat? Det blir ju ett pronomen till. För övrigt, säger språkvetaren, drivs språkutveckling ofta av strävan efter förenkling/effektivisering. Jfr relativt nya företeelser i svenskan som Prebens pluralformer och vår stavningsreform i början av förra seklet. Kan man säga att språket blivit fattigare av det?

Anonym sa...

Jag förstår inte alls vad du menar Sara. Är hen en konspiration från dem som inte älskar språk, från dem som vill utarma svenskan? På vilket sätt?

Jag tycker tvärtom att hen berikar. Ger oss ännu en dimension, ett möjligt sätt att uttrycka sig. Och just som språkälskare tycker jag att det är alldeles förträffligt.

Sara sa...

Jag har väl aldrig pratat om konspirationer? Men i kommentarerna kan jag utläsa att många tycker att det är mer praktiskt och går fortare i löpande text att skriva hen.

Och jag vet inte. Mja. Om jag hårddrar det: Vill jag läsa en roman om hen? Nix.
Men jag är beredd att gå i döden för allas rätt att använda hen. Om man vill. :D

cruella sa...

Prebens pluralformer? Jäkla autocorrect. Verbens. Förstås.

cruella sa...

Sara, lättare och snabbare om alternativet är han/hon, han eller hon, hon eller han, bara han eller upprepning av subjektet, t ex användaren. Ofta handlar det ju just om ganska opersonliga texter, t.ex handledningar, myndighetsinformation om etc. Knappast romaner.

Anonym sa...

Jag förstår inte argumenten mot hen. Ytterst praktiskt ord bara, oavsett om det bidrar till ökad jämställdhet eller inte.

Anna K sa...

Jag förstår inte heller argumenten mot hen. För mig är det ett ypperligt ord att använda när jag inte vet om personen är en han eller hon. Som någon skriver ovan, om jag ska till tandläkaren eller läkaren kan jag benämna personen hen, eftersom jag inte vet om det är en kvinna eller man. Vet jag att jag ska träffa en manlig läkare så använder jag han isället. Varför det skulle handla om huruvida flickor ska kläs i rosa eller inte kan jag inte förstå, känns som en helt annan diskusson.

pippigull sa...

Jag fattar inte heller vad alla bråkar om.

Har använt det någon gång i tex, funkar bra. Tex när ett av mina barn varit jobbigt på morgonen så kan jag (utan att outa vem) säga att "en stod uppe och skrek för att hen inte ville gå till förskolan".

Jag har en teori... jag undrar om det ofta är samma personer som inte ser någon anledning att lära om och säga "förskola" istället för "dagis", som också tycker att hen är onödigt, för vi har ju sagt "han eller hon" (eller HAN) innan.

Jag har kämpat för att säga förskola och efter några månader har jag gått från "dagis" via "daaaa-förskolan" till "förskolan". ja det kostade på i koncentration men det kan man stå ut med...

Boel sa...

Använder det så ofta jag kan, för det är praktiskt. Både när man pratar om en okänd person, och när man pratar om någon som uppenbart befinner sig utanför man eller kvinna. Jag förstår inte vad "hen" har med könsroller eller feminism att göra. Hen har inte införts "för att neutralisera och avköna individer", och tanken är inte att hen ska slå ut han eller hon från svenska språkbruket. Mkt trevligare än att kalla en intergenderperson för "den" kan jag tycka. Och om man vill använda det för alla individer så kan man göra det. Förstår verkligen verkligen inte vad den stora grejen är.

FransyskanH sa...

Jag hâller med ovan som menar hen = förenklar i skrift istället för utskrift av han/hon.

Jag skulle aldrig använda hen i talsprâk och tycker precis som flera inte om tanken att ta bort just han och hon ur individen. Jag är en hon och vill inte vara en hen, förmodligen är där kanske var användarskillnaderna bestäms?

Att det finns ett pronomen som infattar bägge könen anser jag bâde praktiskt - men ser vi det lite längre ytterst banalt. Ja, finskan klarar sig utan. I franskan har man istället hârddragit och kallar flertalet hon och han alltid för "han-s", maskulint plural. Annan lösning som har andra historiska rötter. Sâ visst är det inte endast "neutralt" att hen dyker upp just nu, i svenskan? (he-i-n?! :-)).

Anonym sa...

Och vad hände med vederbörande? Vackert svenskt ord, som inte ens är påhittat.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...