Just det. Mycket kaffe och choklad till mamman. Det krävdes för att styrka tålamodet inför Sockergrynets grooming. Alltså, min dotter har sett ut som en lejonunge på sistone, med sin tjocka, ostyriga kalufs, och det har inte blivit bättre när jag gått över henne med kökssaxen. Så nu ringde vi proffsen. 
Grynet tyckte först att det var roligt att få leka i sofforna och springa runt och slita i plattänger och hårserum...
...slita ned peruker och hälsa på alla i salongen. Hon skulle kunna tänka sig att gå på salong oftare... 
...ända tills fina, duktiga Linda tog fram saxen. Då blev det jobbigt och otäckt. Menmed lite mutor, en del springpauser, löfte om att få leka med mammas mobiltelefon och lite distraktionsstrategier blev ungen klippt. Nu ser hon ut som folk. Och mamman fick kanske ett och annat grått hårstrå på kuppen.
3 kommentarer:
Haha. Kan riktigt se det framför mig.
Men du. Du glömde lägga upp sådana där före- och efterbilder. ;)
Anna; Ja, det gjorde jag visst! På den svettiga mamman och frissan också, kanske?
Och själv bör jag ta fram trimmern och gå över Hugo - fast det tar emot. Men än värre att ha honom gallskrikandes på salong som sist. Jag skjuter upp det lite till...
Skicka en kommentar