Så fort jag kommer till Sverige drabbas jag av bantningshysterin, renlevnadshetsen, dietförespråkarna. Kolhydratsmanikerna och stavgångarna. Löpsedlarna. Gånedfyrakilopåenveckakomiformtillsommarenkomiformmedkändisarnasåfårdudrömkroppen.
Överallt.
Men det var inte det jag skulle skriva. Det var bara det att brödet har blivit så diaboliserat på sistone. I Frankrike, där GI-metoden börjar nästla sig in räddar man i och för sig den näst intill heliga baguetten med att intyga att den har det lägsta glykemiska index av alla bröd.
Men jag struntar i GI. Och baguetten. Jag har längtat efter riktigt grovt bröd, med frön och korn och grejer. Typ pumpernickel. Jag älskar pumpernickel.
Och löpsedlarna: Qucifixlösningar till drömkroppen? Säljer man fortfarande lösnummer på det? Går folk på det fortfarande? Men det är svårt att inte påvekas. Om jag bodde i Sverige skulle jag säkert både stavgå och yoga och äta LCHF. Eller, vänta. Kanske inte.
4 kommentarer:
Skojar du?! Jag går på och testar allt. Det kan inte vara så att blod, svett och tårar - och motion - är vägen till framgång. Det MÅSTE finnas en genväg. Och jag är beredd att leta vidare tills jag hittar den.
Kristina: Ja, attans att det inte funkar med en sådan där kräm!
Done that, och tyvärr - inget resultat. Men vilken fantastisk utväg det hade varit att bara kleta lite kräm så var fettet väck!
Ja, du har en medsmörjerska i mig. Dyra jävla skitkrämer utan tillstymmelse till förändring.
Har gett upp det där till föräån för något så tråkigt som sund kost och en del promenader...
Skicka en kommentar