Pastell overload.

Oh dear. Vi gick ut för att ta en apéro.
Det slutade med 3 flaskor iskallt vin, tapas, timmar av prat, röklukt i håret, blodomloppet fullt av rosé. Så mycket rosé att jag förmodligen blivit alldeles pastellfärgad. Casanova, hette det så? Krispigt och med vacker glaskork.
Gick hem på höga klackar framemot midnatt - ni vet, bäst att vara hemma innan klockan slår tolv och förtrollningen bryts.
Stora leenden, stora famnar och ett glatt återseende: Mina coola girlfriends som jag är så glad över att jag hittat här. Enda smolket i bägaren, molnet i kaffet, flugan i le chardonnay: Diana åker tillbaka till Malaga. Så vi var ju tvungna att skåla lite extra för Dianita. Och för massa grejer, helt enkelt.
Idag: Känner jag mig lite skakig och ömtålig. Bräcklig och ljudkänslig. Men fortfarande med ett ganska stort leende.