torsdagen den 8:e april 2010

La petite franco-suédoise och språket

Om ni har några erfarenheter/funderingar/tips kring det där med tvåspråkighet: Tveka inte. Enlighten me! Jag är ju lite ny på det området.
Vad är viktigast om man vill ha ett Sockergryn som pratar svenska som sin mamma och franska som sin pappa, och inte tvärtom, alltså pratar rinkebysvenska och skandinavienfranska?

16 kommentarer:

anna of sweden sa...

Att vara konsekvent. Säger hon som inte heller har någon erfarenhet men som sett en massa exempel.

MilouK sa...

Hej Sara, Jag har just hittat och blivit besatt av din blogg! Älskar dina utlandssvenskbetraktelser. Jag är gift med en engelsman, vi har två barn och bor i Bryssel. Barnen går i fransk skola, pratar svenska med mig och engelska med sin pappa. Jag håller med anna of sweden: var konsekvent. Men var inte bara konsekvent, var pedagogisk och ansträng dig. Jag håller inte med de föräldrar som påstår att tvåspråkighet kommer naturligt, det måste till ansträngning också. Jag är lite lagom rabiat, ser till att läsa många svenska böcker, köper hem svenska filmer, sånger, TV osv. Utsätt barnen för språken hemma i Sverige, mycket lek med kusiner och kompisar som pratar samma språk (just för att undvika rinkebysvenskan). Uttalet formas tydligen tidigt. När min son var ca 1,5 år var jag nära att ge upp svenskan. Han var omöjlig att förstå och talade typ arabiska. Men han lyckades till slut separera språken och nu är jag så glad att jag höll fast vid mitt modersmål för det har verkligen gett resultat. Han är fem nu och klarar galant de tre språken och jag är SÅ avundsjuk. Min dotter är två och talar fortfarande arabiska. Jag väntar tålmodigt. Lycka till!!

Anna sa...

Jag tillbringade just påsken med bl.a. en treåring som talar svenska med sin mamma och finska med sin pappa. Hans mamma berättade att han i början inte riktigt kunde skilja på språken och blandade ihop allting, men att han nu vet vilket språk han skall tala med vem och skiljer på dem totalt. Tydligen läser de mycket böcker och har mycket peka-och-säg-vad-det-är-lekar för att bygga ordförråd. Det kommer nog att gå bra!

Kristina sa...

Apropå något helt annat, har du funderat på att börja video blogga?

Sally sa...

Hej Sara,
Läser din blogg dagligen och tycker mycket om den. Mina barn är lite i samma situation; jag är svensk, pappan är från Irland och vi bor i Danmark. Jag har studerat lingvistik. Båda mina barn,(11 och 6 år) är trespråkiga och 6-åringen sätts nu i augusti i den tyska skolan för att ge honom ett språk mer. De flesta barn kodväxlar (som det heter när de blandar samman språken) upp till 5-8 års åldern. Därefter kan de skilja på språken och tala dem mer eller mindre flytande. Förstår gör de mycket tidigare. Vera är så liten att hon ännu bara samlar alla orden i hjärnan, men en dag kommer det, ska du se. Det låter skojigt. Min 6åring kan för exempel säga: 'Mamma, på väg hem från børnehaven, jumpade pappa och jag i alla puddles.' Jag rättar försiktigt och svarar; 'Jasså, vad kul det låter. Var alla vattenpölarna fyllda med vatten?' 'Hoppade pappa också?' 'Gick ni den långa eller korta vägen hem från dagis?.' Dvs. jag försöker smyga in de 'riktiga' orden i de nästkommande meningarna, bara för att påminna honom. När de var helt små och vi tittade i pekböcker, så sa vi 'fjäril', 'butterfly' och 'sommerfugl', så för dem är det helt naturligt att varje sak har tre ord. Därefter har de själv räknat ut vem i omgivningen förstår vilket ord. Precis som Milou säger är det viktigt att inte tro det kommer gratis. Det krävs arbete. Läs, sjung och titta på filmer på svenska. När hon blir lite äldre börjar hon att prata och då skriver du nog och frågar hur man får tyst på henne. Det har jag dessvärre inget svar på.

Kram och tack för en härlig blogg med fina foton.

Mandy sa...

Det bästa tipset är att inte blanda språken. Alltså att du står vid att prata svenska med henne och att din man pratar franska. Om ni blandar att du pratar franska med henne, blir det svårt för barnet att veta!
Jag har själv en bra uppfattning om detta då mina föräldrar gjorde så med oss och vi är nu 4 språkiga barn!(utan brytning!).
Nu är det omöjligt att prata svenska med mamma (då hon pratade franska) fast jag vet att hon kan språket flytande!

Emelie sa...

Oj du hade fått många bra svar redan. Jag är inte mamma men jag har studerat språk i många år och bland annat tvåspråkighet och jag kan bara hålla med ovanstående talare. MilouK, Sally och Mandy vet vad de pratar om! Var konsekvens, blanda inte språken, du pratar svenska med Véra och C pratar franska med henne, alltid. Sen kan du prata franska med C ändå, hon kommer att lära sig så småningom att skilja på vem hon ska prata vilket språk med och vem som pratar vilket språk med vem. Sen är det som tjejerna här säger också viktigt att stimulera språkinlärningen, såväl på franska som på svenska. Eftersom ni bor där ni gör är det naturligtvis svårast med svenskan. Filmer, böcker, radio, mycket prat med och om svenska släktingar. Se till att när Véra sen blir större att ni också försöker läsa och skriva på svenska så att hon lär sig känna igen de ord hon kan muntligen. Skriv brev till mormor och morfar kanske eller moster och kusinerna :) Jag är säker på att det kommer att gå hur bra som helst. Klart man ska vara medveten men samtidigt avslappnad så att det inte blir ett stressmoment. Tvåspråkighet är en gudagåva som dock kräver lite engagemang! Det värsta jag vet är när jag träffar människor som har föräldrar med annat modersmål än svenska som inte själva pratar ett ord. Vilken miss!

Lycka till!

Kram Emelie

Eva sa...

Själv i trespråkig familj (svenska, franska och portugisiska) kan jag bara hålla med, du har fått jättebra svar redan och det kräver jobb från din sida. Svenska lekkompisar är jätteviktiga, de peppar verkligen barnen att vilja prata svenska!!!!

Mina egna barn 4 och 8 år har precis börjat svara mig på franska när jag pratar svenska med dem... tufft. Skolan tar liksom över.. men de är stolta över att ha en svensk mamma och tycker det är jättekul med Sverige och svenska filmer... så jag biter ihop och håller tummarna. Min äldsta kan läsa på svenska fast det går trögare än på franska, så jag hoppas verkligen att hon kommer läsa mina gamla favoriter så småningom! Lycka till!

Hanna sa...

Lite inte på någon som säger att det är lätt. Det handlar inte alls om att få "två språk alldeles gratis", utan det ligger ofta mycket hårt jobb bakom. Både från den förälder som pratar minoritetsspråket och från barnet.

Min fyraåring har börjat prata svenska på allvar bara det senaste året. Det som gjorde att det lossnade var att vi anställde en svensk au pair (första året) som inte pratade flytande franska, samt att hon fick en jämnårig svensk bästis.

Jag har alltid varit konsekvent; pratar enbart svenska med henne och smyger in den korrekta svenska meningen efter varje felaktigt försök, men hon vet ju att jag förstår allt hon säger på franska och dessutom pratar franska med alla utom henne och lillasyster.

Lillasyster är 2,5 och börjar så sakteliga prata svenska med mig.

Vi har mängder med svenska filmer och läser böcker på svenska varje kväll, men så länge behovet att uttrycka sig på svenska inte fanns så räckte inte det längre än till en passiv språkkunskap.

Marie sa...

Annika på Life in the Suburb skrev om sin tvåspråkiga dotter för ett tag sedan, du får kolla in hennes blogg! Vad jag kommer ihåg så sa hon att hon alltid har pratat svenska med henne o läst böcker mm, samt att de alltid spenderat somrarna i Sverige så att dottern försod att svenska inte enbart är ett "tantspråk" utan även pratas av jämnåriga! Hon påpekade också, liksom några har gjort här tidigare, att tvåspråkiga barn kan ta längre tid på sig att börja prata ordentligt, men att det runt 7-årsåldern brukar bli naturligt för dom att inte blanda ihop språken.

TinTin sa...

Vi har 4 fullkomligt tvåspråkiga barn och jag håller med föregående talare om konsekvens, arbete, mer konsekvens, prata som en kvarn, tv/filmer/böcker och litet rabiata inslag. Jag påminner och påminner och påminner och det hjäper, även om det blir tjatigt. För mig!
;)
Jag tror också att det är viktigt att barnet hör andra vuxna och barn prata med varandra, så lekgrupper och radio är toppen!

Mimi sa...

När jag kom till Frankrike var jag au-pair ât tvâ barn vars mamma var svensk och pappa fransk. Jag pratade svenska med barnen. Mamman var ocksâ stenhârd pâ att bara prata svenska med barnen. Det tog lite tid innan den minste började prata sen gick det av bara farten med tvâ sprâk pâ en gâng.
Idag (12 âr senare) pratar bägge barnen helt flytande svenska och skriver även jättebra.
Familjen har vänner med en mamma som är svensk och pappa fransk. Mamman blandade ofta svenska/franska (pratade bara franska dâ pappan var med dâ det var "jobbigt" att översätta osv). De barnen pratar jättedâlig svenska idag även om de förstâr allt.
Sâ som alla andra redan sagt.. konsekvent :)
kramar

Sara sa...

Tusen tack för kommentarer, ska svara... snart!

Sara sa...

Anna,

LouiseClaire sa...

Måste börja med att säga att jag gillar verkligen din blogg!

Du har fått så många bra svar på din fråga att jag bara lämnar en liten komentar.. Är uppväxt i Sverige med svensk far & engelsk mor. Pappa talade svenska, såklart, med mig och min bror, mamma engelska med oss. Ibland talade vi alla engelska, ibland alla svenska. Jag fick hemspråksundervisning nångån i veckan i skolan ( man fick det då iaf) nu är ju engelska ett språk som talas överallt, typ... Visst, det blev lite "svengelska" ibland, men det rätar ut sig så att säga.. mest på äldre dagar faktiskt..=) Som andra skrivit, bara du är konsekvent just när du talar till henne, inte byter språk, mitt i meningen etc, gör henne förvirrad etc, så går det nog bra.
Hon kommer vara såååå glad sen över att kunna tala flera språk!
Ha en bra dag!

Sara sa...

Anna: Det ska vara jätteviktgt, har jag förstått!

MilouK; Vad roligt att du hittar hit! Det där med "två språk gratis" är tydligen lite mer jobb än man tror, och det känns som att det är viktigt att vara medveten om det!

Anna: Det är roligt när man får höra om andra tvåspråkiga barn! Det finns ju även många exempel på barn som har föräldrar från olika länder men som ändå bara talar ett stpråk!

Kristina; Nej, faktiskt inte. Men nu fick du mig att börjar fundera... Fast måste man ha kamera då?

Sally; Svårt att jonglera med 3 språk! Tusen tack för inspiration!

Mandy; Jätteintressant, det där är ju svårt, till en början tyckte jag att det kändes konstigt att prata svenska med Véra när vi var ute bland folk, men nu bryr jag mig inte längre...

Emelie; Jätteintressant, och det är nog som du säger, att det skriftliga är viktigt, det har jag inte tänkt på!

Eva; Det måste vara viktigt att barnen känner sig stolta över sitt andra land, det borde ju bli lättare då, att jobba med språket!

Hanna; Nej, och ändå så finns det ju någon myt om att det går helt per automatik, med tvåspråkighet!

Marie: Ska kolla in den bloggen!

Tintin; Nu har ju Véra inte börjat prata än, men jag märker ju att det börjar komma lite (franska) ord, så det känns viktigt att börjar!

Mimi; Jag kan tänka mig att det lätt blir lite bekvämlighet, som i det andra exemplet. Bra att få höra!

LouiseClaire; Hoppas det!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...