lördagen den 24:e april 2010

En kulturell grej. Eller en kulturell?

Har bondat med föräldrar till diverse polarn&pyret-kids i parken under ett par dagar.
Det var:

1 kanadensisk pappa med tvåspråkig dotter
1 bosnisk mamma med icke tvåspråkiga tvillingar
1 finländsk mamma med förhoppningsvis tvåspråkig son
1 amerikansk mamma med tvåspråkiga döttrar

Och det var ju jätteroligt att prata och jämföra och bara trevlighetssnacka i största allmänhet.

Men jag undrar om jag ska dra slutsatsen att a) oproportionerligt många svenska barn är tvåspråkiga eller b) människor utifrån (av vilka jag numer är en) är lite mer kontaktsökande och öppna?

4 kommentarer:

Livet runt 30...5 sa...

Alternativ b utan jämförelse. Besök en park i Västerås och försök prata med infödingarna så får man en blick som om man inte vore riktigt klok.

Erica sa...

Tror det är det där med kontaktsökande. När man är van att förflytta sig, utvecklar man ett behov och en förmåga att ta kontakt. Det är vad jag tror

Sofia Pekkari sa...

"Alla" runt oss är tvåspråkiga. Jag får för mig ibland att inga andra än mina stackars eländiga barn får en sådan fattig uppväxt med bara ett språk.

Därför ha vi nu bosatt oss i en by där rockabilly är viktigare samtalsämne än tvåspråkigheten.

...för lite avis är jag.

:)

123 sa...

1233

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...