söndagen den 11:e april 2010

Sushi

Sushimiddag i Östersund.
Älskar sushi.
Östersund har jag inga varmare känslor för.
Vet ni. Jag tänker allt oftare att jag inte skulle kunna tänka mig att bo i Sverige. Som att jag... inte hör hemma här.
Känner mig som en främling i lekparken, på gatorna. Hittar ingenting i mataffärerna och tycker att det är tråkigt att handla inplastad mat som inte luktar någonting.
Längtar hem. (Undrar om jag behövde resa bort för att inse var jag hör hemma?)
Men har krupit upp i mammas soffa med utsikt över solnedgången över Storsjön. Sushi och te. Mysigt.

6 kommentarer:

Sandra sa...

Jag tror att jag förstår vad du menar...jag känner något liknande inför min hemby. Och då pratar vi inom samma land. Men att känna sig borta och utanför. För att något annat är hemma.

Sara sa...

Sandra, och allt det där känns lite... konstigt.

Mimi sa...

Du, det känns sâ skönt att du ocksâ känner sâ. När jag är i sverige känner jag mig helt borta och bakom flötet. Ingenting hittar jag och mycket saker har ändrats. Känner att jag trivs inte i sverige (även om det är mitt hemland) och Frankrike känns sâ mycket mer rätt och hemma. Kanske är det sâ för vissa att man inte var menad att bo i det land man föds i. Man hittar "hem" pâ senare dagar :)
kram

Ingela sa...

Hm...uttryckte du inte liknande tanke förra gången du var i Sverige? Eller kanske minns jag fel?

Kram

Sara sa...

Mimi; Precis så!

Ingela; Usch, börjar jag upprepa mig? Skärpning... ;)

Lisa sa...

Kanner precis likadant, lite vilsen helt enkelt och att jag inte passar in. Tror att det kan vara bra att komma bort sa att man vet var man hor hemma!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...