... i alla fall vad gäller fikat. Det blir ju en del sådant när man är i Sverige på besök och träffar massa vänner, bekanta och släktingar. Well, well, jag får acceptera att det kan bli ett par kilon på pluskontot efter ett par veckor. Trevliga, sådana, i allra högsta grad.Man kan liksom inte tacka nej till fika, även om man ibland bara längtar efter ett äpple eller lite... morotsstavar. Eller hur?
5 kommentarer:
Du underbara skribent! Hittade din blogg förra veckan och har läst igenom varenda inlägg, inte ett ord har jag velat missa.
Ang. detta inlägget så visst, man kan definitivt längta efter morot (addicted yes I'm) men du, du har nog en del fikaintag att ta igen om man jämför med morotsintaget sett över livet ;) NJUT.
Jag skulle ju hellre äta den där chokladtårtan än en morot :)
Åh men vad gott! Kanske ska bege mig till Svenska Institutet här i Paris snart igen och smaka på en kanelbulle eller två...
Annii; Oj. Tack. Ja, jag antar att du har rätt, jag har från och till överdoserat morötter... ;)
Ingela; Ja, jo... ;)
Ferferi; Gör det!
Måste bara erkänna att jag har kört fast i din blogg! Varje dag går man in och kollar. Keep up the good work! kram från maria
Skicka en kommentar