Ajaccio en arc-en-ciel

Euh...

Jag blev raggad på på stranden i eftermiddags. Och jag blev så häpen att jag inte alls visste vad jag skulle säga.
Det var så länge sedan jag var med i den där svängen att jag glömt hur det var. Gift småbarnsmamma och allt.

Overload

Min hårddisk är full, om ni tycker att bloggen är ovanligt bildfattig. Jag måste rensa men det är så tråkigt.

Titta vem som snackar

- Sade hon inte... ett ord precis just nu?, frågade C i morse när vi låg och mös i sängen alla tre.
- Jo. Hon gjorde det. Det lät som... mamma.

Mamma. Véra sade mamma.

Sedan har vi förgäves försökt få henne att upprepa det.

Confused housewife

Heter det stavmixer eller mixerstav?

Eller är det samma sak eller två helt olika saker?

Le petit déj du lendemain

Det lutar åt att vi får äta macarons och fruktsallad med ananas, hallon och mynta till frukost i morgon.

Det finns förmodligen sämre sätt att inleda en lördagsmorgon?

Dagens husmorsredskap: Stavmixern.

Jag har fått en stavmixer. Och jag älskar den, den är så rolig och bra. Så nu mixar jag allt.

Middag:

Mixad avocado- och gurksoppa med fromage blanc och lime
Färsk tagliatelle med hemmagjord, mixad basilikapesto
Fruktsallad och glass med mixad jordgubbs- och myntakräm.

När jag sedan ville ge mig på les macarons som vi serverade till kaffet fick sällskapet i princip bända stavmixern ur mina ivriga händer.

Mixern har även fått tjänstgöra i fördrinkssyfte: Vattenmelonshot med äggviteskum.

Hm. Undrar om jag kan mixa något till frukost?

I was feeling kind of sea sick but the crowd cried out for more

Roccapina plage är hjärtekrossande vacker. Och att se Bonifacios branta klippor närma sig båten är storslaget.

Men.

Jag var så sjösjuk. Och det här är ingen geografiskt passande metafor för mitt mentala välbefinnande utan det var vanlig, hederlig sjösjuka. Det har aldrig drabbat mig tidigare, men jag hängde i princip över relingen i fyra timmar.
Jag har inte spytt så mycket sedan jag var gravid i fjärde månaden med Pyret. Men det här var värre. Det här var obeskrivligt.

Jag ville dö.

Nu har jag på något vis återfunnit la volonté de vivre, men det gungar fortfarande under fötterna.

Fy fan. Aldrig mer båt. Aldrig. Och jag har högtidligen deklarerat att om C vill ha båt så lämnar jag honom. På stört.

Lägesrapport

Rackarnas starkt rosévin i går kväll. Och alldeles för mycket chokladmousse. Och inget kaffe i morse. Och ett minne av att jag ätit en halv persikocheesecake direkt ur kylen i natt. Och bara lust att gå en lång promenad, men inte tid, just nu.

Läget är alltså så där. Inte på topp.

Och den där kombon cheesecake+ostar+chokladmousse+cheesecake till frukost också hemsöker mig. Och gör mig stingslig, taggig och retlig. Hur lite jag än vill erkänna det. Men nu gjorde jag det. Erkände.

Jag är inte sams med mig själv just nu.

Jag, min mormor och en bougainvillea

Jag trodde aldrig att mormor skulle komma till Ajaccio och hälsa pa mig. Men till min glädje gjorde hon det. Hon är tuff, min mormor.

Ta det inte personligt

B blev lite förolämpad när hon fick höra av expediten att hon nog "behövde L eller XL" när hon skulle prova en klänning. Och jag blev åtslängd en medium eftersom jag inte kunde knäppa S.
Men man får acceptera att man helt plötsligt går upp minst två storlekar när man shoppar italienskt.

Bacio e amore de Corsica

Jag är ganska upptagen med att laga god mat till mina gäster, skicka iväg dem till stranden (så att jag kan stå i köket och laga goda efterrätter, servera aperitifer och pussla ihop millefeuilles av aubergine och mozzarella), se till att de har solkräm och ta med dem till bra barer och dricka pastis på kvällarna.
Just nu är jag helt uppslukad av att göra persikocheesecake och planera morgondagens heldagsutflykt med båt till Bonifacio. Que du boulot!
Dessutom måste jag byta om till kvällens restaurangbesök, nu när gästerna (törstiga och solkyssta) har skyfflats iväg till sitt hotell för att duscha. Som tur var har jag haft Véras gammelmormor som entusiastisk barnvakt i alla mina bestyr.
Men ni förstår varför jag inte riktigt har tid med er just nu, mes cheris?

Lättlunch

White bean, tuna and cucumbersalad with herby carrot salsa, som jag hittade hos Ilva. Delicieuse!

Förlåt mig

Det taskiga är att jag verkar ha smittat ned alla mina facebook-vänner med ett elakartat virus.
Men det var inte med flit, och jag menade inget illa. Men jag råkade bara öppna en länk, och sedan hände något...
Mitt enda tips är att aldrig öppna konstiga länkar ni får. Inte ens från mig.

Alla dessa trötta ballerinor

De här trogna ballerinorna verkar definitivt ha gjort sitt, och de klararinte en sommar till. Lite sorgligt är det när skönaste favoritskorna faller i bitar... Men då får man ju shoppa nya med gott samvete?

På begäran: Saras mascarponemousse

Mitt oavancerade recept - som var ett lyckat experiment - är ungefär såhär:

Vispa 3 äggulor fluffigt med ett par teskedar socker.
Vispa 3 äggvitor till hårt skum med en nypa salt.
Riv ner skalet (Aha, minirivaren!) av en (helst obehandlad) liten citron i äggulesmeten och pressa ned citronsaften.
Rör ned en bytta (250 gram) mascarpone i äggulesmeten. Rör till en jämn smet.
Vänd ned äggvitorna.

Sedan: Lägg lager av mascarponemousse och lager av frukt eller bär i glas. Dekorera. Låt stå i kylen ett par timmar innan servering.

I stället för citron kan man förmodligen ha vanilj, eller någon sorts alkohol. Grand Marnier, kanske? Jag återkommer.

Mascarponemousse med hallon

Mascarpone är min nya grej. Man kan göra supergoda efterrätter på ett litet kick... I går gjorde jag (efter en gigantisk paella för 12 personer, vi var fem) en tiramisuinspirerad, citrondoftande mousse med hallon och mango. Miam. Verkligen miam.

Smultronställe

En av Korsikas vackraste stränder är croissantformade Rondinara, mellan Porto Vecchio och Bonifacio. Ljuvligt, ljuvligt. Paradisiaque!

Barhäng för bebisföräldrar

Ponera att mitt i den där ljuvliga vårkvällen gå förbi Place Laetizia och känna doften från blommorna, planera att odla bananträd på balkongen, och ta reda på vad de heter, de där fina trumpetblommorna. Ponera att ni sedan går och sätter er på en trevlig bar med utsikt över Medelhavet. Ponera det.
Och ponera vidare att ni beställer ett glas vin. Som skulle vara en excellent chianti. Och att kyparen tillsammans med vinet slänger ned ett stort fat med massa goda saker som inkluderar olivolja, mozzarella och tomater. Bara så där.
Och att ni har eran latin lover vid er sida, och erat kvittrande sockergryn i vagnen. Och att ni har nya skor med klackar som bara till nöds bör användas till att gå med. Och att ni bara sitter där och tänker att ni bor här, att det här är din vardag, din verklighet.
Skulle inte det vara ganska trevligt?

Sedan slår klockan i katedralen, och ni skyndar er hem för att natta dottern, som somnar som en ängel på en gång, och ni hinner med en halv Almodovar och en stor skål med vaniljmascarpone och färsk ananas OCH ett kapitel i boken (halleluja!) innan ni somnar med ett leende på läpparna.

Världens sämsta hemmafru

Anledningar till att jag är världens sämsta hemmafru:
Jag har aldrig bakat cupcakes. Trots att cupcakes verkar ha gått om le macaron som trendigaste kakan. När jag tänker efter har jag aldrig bakat macarons eller, jag köper dem djupfrysta. Punkt två.
Jag vet inte hur vår tvättmaskin fungerar och inte vart vi (läs C) har strykjärnet. Frågan är om han skulle lämna det i min vård om jag frågade? Troligtvis inte.
Jag kör inte stadsjeep och parkerar på trottoarer.
Ni ser, jag är ett hopplöst fall.

21 maj, 21.02

Fluff me up

C har vispat välling till Sockergrynet. Med min batteridrivna, jättesnabba mjölkvisp (ännu en av de oumbärliga i det kompletta köket).

- Gick det bra?
- Jo, den vispar bra. Det var svårt att få ner vällingen i nappflaskan sen, bara.
- Fluffigt?
- Jo.

Strandfrukost

Vad gör man med en ledig morgon? Jo, man kan ta med sig croissanter och lägga sig på stranden en stund.

I give you: Minirivaren

Låt mig presentera det ultimata köksredskapet, foodistornas nec plus ultra, matlagningens lilla svarta (Typ.): Minirivjärnet.
Denna tingest har tre huvudsyften och raisons d'être och dessa är följande:

Att riva färsk ingefära till te med honung. Eller riva färsk ingefära till mammas laxsås.

Att riva mörk choklad att strössla på cappuccinon.

Att riva citronskal att blanda i mascarpone till efterrätt.

Funkar även till singelportioner av parmeggiano till pastan. Och limeskal till gin och tonics. Ni ser. Det enda man behöver för att göra ett hushåll komplett.

Dagens sockergryn

Ni är säkert urless på bilder av Sockergrynet (läs: Terroristen). Men bara en till...

Oh la la cheri

Min pappa hävdar att C kör som en biltjuv.

Men han fickparkerar som en gud. Jag blir alltid lika imponerad när han bara häpp, häpp, häpp, en deux temps, trois mouvements, slänger in bilen i minsta lilla lucka.

Själv är jag fullt kapabel till att skapa trafikkaos i en hel stadsdel om jag så mycket som tänker tanken.

Paus

Ibland är det enklast att bara ta fram näskaffet och ta en kopp i flykten. Annat är lyxigare.

Mindfulness

Jag öppnade ett tomt dokument för att börja skriva.

Så vaknade min dotter med ett kvitter. Och på radion spelades min favoritsång. Grannfrun - en riktig mamma italiana- skrek på sin karl och det doftade färska croissanter.

Och jag var där. Just nu. I det som var nuet.

Det svåraste som finns.

Så skrivandet fick vänta.

Kär, korkad och kvalfylld

Stum av beundran och eftertanke. Tack för allt ni skrev om mitt Madonna-syndrom. Jag ska svara. Snart.

Men måste kanske tydliggöra en sak som jag vågar nämna först nu. Det här året har varit skittufft för mig och C. Och ibland har jag tänkt att vi inte tar oss igenom det.

Och då när jag har lämnat allt för kärleken. Om kärleken inte håller. Det vågade jag knappt tänka, så skört var det.
Då har jag ingenting kvar. En förlamande tanke, ett bråddjup ett ganska mörkt mörker. Ingenting. Så kändes det.

Och det kändes som om mitt liv var en räcka av korkade val.

Men nu är vi igenom. Men jobbigt har det varit. Och gråtit har vi gjort. Och jag tänker att allt har en mening. Även om vi inte förstår vilken mening så där precis på en gång, så förstår vi det sedan. Efteråt.

Men, som Ida skrev, vi är aldrig skyddade mot livets omständigheter. Man vet aldrig.

För övrigt

...är jag definitivt den enda här i huset som solar på balkongen. Men det har med mitt skandinaviska arv att göra.
Jag har en röst i mitt huvud som säger "men inte kan du sitta inne när det är så fint väder". Och det spelar ingen roll om det är fint väder typ 330 dagar om året. Inte kan man sitta inne när det är så fint väder.

Madonna syndromet

Så här är det.

Jag lämnade mitt jobb för kärleken. Och jag kallar mig feminist. Jo, jag gör det. Rabiat ärkefeminist och hemmafru.

Jag följde med kärleken till andra sidan jorden (Hoppsan. Oberoende, Självständig, Modern ung kvinna.). Och sedan följde jag med kärleken tillbaka igen.

Jag längtade efter barn. En oresonlig, oförklarlig längtan som inte förklarar sig och inte ursäktar sig. Biologisk klocka, skulle väl en del kalla det. Barn fattades mig, jag kände mig ofullständig och det fanns ett tomrum i mitt hjärta som bara väntade på att fyllas med kärlek till en liten främling.

Om jag ska vara ärlig är det klart att jag funderar över valen jag har gjort. Kanske mest för att det känns så fel i mina egna kritiska ögon att inte ha satsat på jobb. Och jag blir försörjd av C. Och jag hatar det. Jag hatar att inte tjäna egna pengar. Men jag skulle även ha hatat att lämna bort Véra för att jobba, och jag skulle definitivt ha hatat att aldrig ha fått henne. Jag är lite mera hel nu för tiden.

Och här kallas jag hemmafru eller mammaledig, medan jag i mitt eget huvud skäller på mig själv och kallar mig värdelös för att jag inte jobbar - det där som är nästan tabu.

Häromdagen läste jag en artikel i London Times under rubriken: Madonna syndrome: I should have ditched feminism for love, children and baking. En 37-årig dramatiker som känner sig bedragen av de feministiska idealen, och som kommer till slutsatsen att när man hittar en bra kille ska man inte vara rädd för att slå sig till ro och skaffa barn. Eftersom det inte finns någonting att missa som man inte kan ta igen senare. Förutom just att få barn.

Och jag tänker att jag kommer nog att göra det. Men ibland har jag, som är uppfostrad av en self-made woman till och med trott att Véra kommer att skämmas för mig, som valde bort (Nej, lade på hyllan) jobb och karriär för att vara hemma med henne.

Svårt det här, att vara trogen sina ideal, följa sitt hjärta och försöka hitta sig själv. Och att försöka uppfostra en dotter mitt i allt det där.

Och att försöka vara den kvinna som jag hoppas att min dotter en dag kommer att vilja vara.

Långt, osorterat. Oretuscherat. Om ni har orkat ända hit, vad tycker ni? Hur har ni gjort?

Madame och Monsieur T

I den gränden

Den gränden leder från Cours Napoléon till Rue Fesch, med mellanlandning på Da mamma, där man kan äta korsiko-italienskt under ett stort träd på sommaren.

La french frukost par excellence*

Men jag har ätit 3 portioner havregrynsgröt med kanel och mjölk. Le frukost suédois. Att springa ner till bageriet orkades inte med, men det ligger kvar i morgon också...

*I alla fall i alla våra romantiska visioner om frukost i Paris. Att fransmännen sedan sitter där med sina flingor, sin trista tekopp och sin Harry's amerikanska formfranska vill vi inte veta.

Äntligen

Inkompetens ska kunna leda till uppsägning, står det i regeringens fina slutrapport om att se över las-reglerna.

(Oh? Shocking!)

Jag som journalist kan bara säga att det var på tiden. Jag, och många i mitt skrå har bara tagit för givet att det är normalt att jobba 11 månader pa ett ställe för att sedan hoppa till nästa innan man blir inlasad (= får förtursrätt vilket inte säger någonting eftersom det kan vara 32 vikarier på den där listan före dig). Eller att få höra:
- Vi skulle gärna anställa dig, men du vet, det är 4 personer (eller 32) före dig på listan som vi inte vill anställa och vi vill inte ha problem med facket (facket är ju en helt annan historia. Jag gick ur. Här kan vi nynna Darin's dänga Money for nothing som soundtrack)) så därför anställer vi inte dig.

Okej, jag hade tur och blev inte "ut-lasad", men jag tycker nog att det är dags att se över reglerna. Arbetsmarknaden ser inte ut som den gjorde för trettio, fyrtio år sedan och lagarna som skulle skydda arbetstagarna används istället emot dem. Gör om, gör nytt.

Crème Caramel

En riktig dessertklassiker à la française: Crème caramel. Jag brukar fuska hejdlöst och ogenerat med att köpa färdig i små byttor i yoghurtdisken, och om jag känner mig ambitiös, vispa ihop färdig pulverblandning med mjölk.
Men för äkta husmödrar så kommer ett litet recept (fast är ni äkta husmödrar så kan ni säkert laga karamellkräm i sömnen):

Smält 200 gram socker tillsamman med 5 centiliter vatten. Häll i 8 små formar (Eller 4 lite större).
Sätt ugnen på 200°.
Koka 1 liter mjölk med en vaniljstång, skuren på mitten.
Under tiden: Vispa 6-8 ägg med 250 gram socker, tills tillfredsställande fluffigt.
När mjölken kokar upp, häll den över äggsockret och vispa ihop. (Oops, plocka upp vaniljstången).
Häll blandningen i de små formarna. Ställ dem i en ugnsform med vatten, så att vattnet når upp till mitten av formarna.
Grädda i 30 minuter.

Dekorera artistiskt med hallon, eller små basilikablad, eller pudra kanel över, eller skriv någons namn i kristyr... Eller bara ät.

Technicolor town

Och nu:

Kaffe. På balkongen. De hade lovat regn, men det verkar vara en total missbedömning.

Nu ska de där bleka benen få lite färg!

Så skimrande var aldrig havet

Så skimrande är aldrig havet som när solen precis går ner efter att regnet dragit förbi. Skimrande, skiftande i ständig förändring.

Kär, galen och kulturkrockad

M-J avslöjade att hon varit upp över öronen förälskad i en norrman.
Hon var beredd att göra allt för honom, gå genom eld och vatten, kasta sig över ett stup... Ja, ni fattar.

Hon följde med honom till Bergen. Och stannade två veckor innan hon tog sina väskor och åkte hem. För gott. Utan norrman. Och förälskade sig i en stenrik finansman från Egypten.

- Jag fattar inte hur ni gör däruppe i norr för att överleva vintrarna? Man måste nog vara född in i det.

Sedan tog det slut även med den rike egyptiern, på grund av andra orsaker än klimatmässiga, och hon gifte sig med en man från samma parisiska arrondissement som hon själv.

Jag tror att det är så att även par från närbesläktade länder kan råka ut för skillnader i livssyn och kultur. Jag kan känna det med C ibland, och det har blivit lite tydligare sedan vi fått barn. Det är intressant, men inte alltid lätt. Men jag kan känna mig en smula rikare som på något sätt har fått en extra kultur, ett land som jag i princip kallar mitt, och vad gäller Véra så är jag glad att jag har en dotter som är franco-suédoise, och jag hoppas att hon kan ha en fot i bägge världarna, och växla naturligt mellan länder, språk och kultur på ett naturligare sätt än jag någonsin kommer att kunna.

Chili con massa gott

Jag har precis lagat chili con carne för ungefär en sjubarnsfamilj och hela deras hyreshus. Så om ni har vägarna förbi och är lite hungriga så kan ni ju poppa in och käka lite?
Men då måste ni älska vitlök och aningens för mycket chilifrukt.

Stuff that dreams are made of

Världens sämsta mamma

Jag vände ryggen till i två sekunder.

Och min lilla guerillera tar tillfället i akt att djupt koncentrerad försöka sig på ett svanhopp från sängen, där jag lagt henne, med vad jag ansåg var rejält säkerhetsavstånd till kanterna.

Två sekunder, mer tog det inte. Och en duns som fick mitt hjärta att stanna. Och sedan isande tystnad, jag vågar inte röra mig.

Och Véra, platt på mage, i getingrandig body och vita byxor med fötter, börjar gallskrika. Hon gråter och gråter, och jag gråter, hennes lilla läpp är svullen och det blöder ur munnen och jag ser inte vad som hänt med hennes alldeles nya, lilla tand. Jag ringer hem C från jobbet, och ringer hysteriskt till pappa - läkare - och hans fru - tandsköterska - som lugnar mig med historier om hur deras respektive ungar har slagit ut tänder, ramlat i golvet eller sprungit in i dörrar. Under tiden har Pyret lugnat sig, och jag håller henne hårt, hårt intill mig.

Men det hjälper inte. Skuldkänslorna äter upp mig. Hur kunde jag? Jag borde ha. Jag skulle aldrig.

Alla säger att man aldrig, aldrig, aldrig får. Inte ens två sekunder. Och ändå gjorde jag det. Världens sämsta mamma.

Vad jag inte vill ha på mors dag

Sephora ger tips på morsdagspresenter: Ett antirynk-kit med hydro thermal deep wrinkle serum.

En present som ger ordentligt utrymme för misstolkningar och förmodligen lika uppskattat som en elvisp.

Vad var det för fel på parfym och choklad?

Äkta sydeuropéer

Vi hinner aldrig äta middag innan typ 22 nuförtiden.

Det är lika bra att vi ens slutar försöka.

Dagens rätt: Spenatpuré

Värm purén - biologisk, ekologisk, kravmärkt och fri från tillsatser och salt och socker, med andra ord bra för ditt barn - till önskad temperatur.

So far so good. Enkel match, det här med purétillvänjning.

Tills sockergrynet i tur och ordning:

Vrider på huvudet så att purén till större delen hamnar i näsan
Slår puréskeden ur handen på värdinnan (aka mamman)
Kör ner huvudet i purén som hamnat på bordet
Börjar gnaga på karmen till sin barnstol
Frustar puré på värdinnans vita shorts
Vägrar stänga munnen om purén som mirakulöst nog hamnat där, så att det rinner ut på body, bord och mammans ben

Här kan man gå vidare till steg 2 i Saras puréskola: Mosa ner lite banan i spenatpurén (Okej, jag är desperat).

Bebis slukar denna kulinariska höjdare på nolltid. Utan att spilla en droppe.

Och jag går från ansvarsfull mamma till en sådan där som vänjer mitt barn vid sött, och har förmodligen gjort en stor miss i kampen om puréerna.

Un coeur d'artichaut

På franska betyder uttrycket avoir un coeur d'artichaut (att ha ett kronärtskockshjärta) att vara en hopplös romantiker och förälska sig i nya personer så fort man vänder huvudet åt något håll. Ofta på ett olyckligt, trånande vis. Ett kronärtskockshjärta klär i olycklig kärlek, tårfyllda ögon och obesvarad amour.

Men de riktiga kronärtskockorna som man hittar på marknaden klär bäst i enbart balsamvinäger, olivolja och lite pressad citron. I synnerhet den lila, italienska sorten som är lite mindre.
Okej, släng dit ett litet glas chianti också. Histoire de se faire plaisir. En fantastisk förrätt.