Vacation mode.

If you only live once, what would you do?

“Let everything happen to you: beauty and terror.
 Just keep going. No feeling is final.”

Rainer Maria Rilke, The Book of Hours

Känner så inför vad som händer, inför känslor också.
Låter dem hända, låter livet hända.
Fortsätter framåt.
Känslorna - hur ont de än gör - går över.
Let everything happen to you.

Lyssnade till någon som sade: Om vi bara lever en gång, om detta enda liv är det enda du får - vad skulle du göra då?

Med gråten i halsen tänkte jag att jag skulle bryta upp ur mitt äktenskap. Och det är det jag har gjort. Nu börjar nästa etapp. Nästa epok i mitt liv.

Wild strawberries etc.

 

Sommarlov.

Och de små fransyskorna då, som flyttat från Korsika till strax söder om Paris? Acklimatiserar de sig? Sanningen: De älskar detta. Att få gå runt i gräset, springa nakna i trädgården, hjälpa till med blåbär och hallon, plocka smultron och klappa djur. Bada i sjöar (Mamma, vilken konstig färg på vattnet! Hoppsan, vande dem vid turkost glitter ej insjöar med odefinierbar kulör) och ... bara vara.

Sommarlovslycka.

Ljuva lantliv.

Sweet Dalecarlia.

Kvällsljuset över nejden. Så vackert, alla konturer som mjukas upp, luften som blir svalare efter en het dag. Det spelar ingen roll vart jag bott och vad jag sett. Detta är det kanske vackraste jag vet, hela mitt väsen lugnar ner sig lite i dessa landskap. 

Sweet Sweden.

Österbybruk, part III.

Vi firade mamma och hennes mans respektive 60-årsfester på Österbybruk och det var fantastiskt. En riktig familjehelg, med hennes barn, hans barn, och deras fem barnbarn som snudd på är gemensamma eftersom i alla fall mina barn totalt adopterat mina föräldrars bättre hälfter som bonusmorförälder.
Denna helg bjöd på fantastiskt väder, fina omgivningar, underbar mat och vin, och alldeles för lite sömn... Förutom födelsedagen firade vi Axel & Angelica som nygifta (nyss hemflugna från Las Vegas), min skilsmässa och lite annat smått och gott. Kände mig ensammast i världen när alla små familjer blev fotograferade i den där magiska miljön och marken rämnade under mina fötter när jag insåg att jag inte hade någon, sedan grät jag hejdlöst en kvart och satte mig sedan ner till middagen med smudgy mascara och hällde i mig ett par glas vin på raken. Stilfullt. Så himla stereotyp nyskild kvinna. Bjuder på det.
Oh well. Nu är det semester på riktigt.