This is heavy metal The dust is going to settle The sun will find its way down the mine

Stay by my side, I keep the snakes at bay (babe, hang on to me).

Practice random kindness and senseless acts of beauty.

Äsch. Denna torsdag gick inte till historien som världens bästa. Det bra? Den är över nu.
Har insett att jag mâste jobba lite med min osäkerhet, med min auktoritet.
Tro mer pâ mig själv och inte kämpa sâ förbannat med att försöka vara älskad.
Aja. Trött och sliten, lite ensam och full i tankar och känslor.

Tänker pâ detta: How other people act is their karma, how you react on it is yours. 
Men ibland hinner man ju inte fundera över sina reaktioner, inte de där primala, som kommer inifrân. De invanda, inlärda. En av mina strategier har länge varit att direkt visa mina svagheter (ni vet, hundvalpen som lägger sig pâ rygg för att visa att den ej är ett hot? That's me). Det är dags att byta taktik. 

Tänker ändâ att livet vore lättare för alla inblandade om alla var snälla mot varandra.

Morning Glory.

Middag med vin tillsammans med kollegor i går, mycket trevligt och uppskattat.
Sent i säng, tidigt uppe.
Plus detta: Ingen mjölk. Men det kan jag leva med. Kaffe utan mjölk är också kaffe.
Sedan insikten att man vaknat upp till inget kaffe.Och att jag ej hittade min mascara. 
Utan morgonkaffe har jag ingen definierad personlighet överhuvudtaget, och utan mascara har jag ej heller definierade ögon.

Oh well. 
Vägde upp detta vakuum med andra trevligheter, se ovan. 

Vintern rasat.

Oh God.

Ni vet känslan när man skriver ut en superintressant halvsideslång artikel på jobb-printern (tänk på miljön) och sedan panikslagen inser att man råkat skriva ut hela forumdiskussionen under artikeln? Hundrafyra sidor? Och skrivaren goes on forever and forever?

Den känslan.
 

Filmkväll.

Nä, om man skulle hoppa ur jogging-brallorna och springa iväg pâ bio? American Hustle, ser fram emot det. Starring J-Law & Brad Cooper, samma team som gjorde suveräna Silver Linings Playbook (Happiness Therapy), ni sâg väl den?
Jag gjorde det, trots att jag gâr pâ bio en gâng per sekel, cirka. Ibland fâr man till det.

So I started Zumba.

 

Följer pysslingarna pâ insta.

We could keep trying but things will never change So I don't look back Still I'm dying with every step I take

Oh fuck.

Det värsta som skulle kunna hända den här helgen hände.
Glömde mina glasögon pâ jobbet. Dör. Glömde mina glasögon.

Min fulla intention den här helgen var att tillbringa den i mysbrallor och mysbrillor.

Plus att jag ej kan klara mig utan mina glasögon. Kan inte. Hur ska jag ta mig till sängen frân badrummet när jag tagit ur linserna? Och tillbaka igen pâ morgonen?

Kan inte ens läsa bok i sängen. Oh well. 

Annan grej: Snubblade över bilden ovan by the way. Jag ba: Vem är det?

Eh, yours truly. My blonde moment. En engângshändelse förmodligen.

Dokumentation.

Plus att jag hade följande konversation nyss (på tal om att lägga upp vad man äter och inte på sin blogg, i övrigt ett vinnande blogg-koncept):

Hon (oroligt):
- Tror du att de tror att jag är alkoholist nu, när jag fotograferar min vinflaska?
Han (torrt):
- Om du verkligen vore alkoholist skulle du förmodligen inte fota ditt rödvin varenda gång du dricker ett glas och lägga upp det på din blogg.

Oh? Ah. Nä, förmodligen inte.

#Fail.

Edit: Och ikväll blir det apéro med några kollegor.
Vin alltså, och säkert en del grejer som inte alls ingår i någon vettig kostcirkel.

Oh well. I morgon är en annan dag, och en dag den här veckan borde det väl gå?

Och är så himla glad dessutom över kväll i trevligt sällskap, igår kväll var jag sjukt mörkrädd hemma i min ensamhet. Helt weird, att smyga runt i lägenheten efter jobbet för att kolla så att ingen är där? Men det är så otroligt tyst och öde utan småttingarna. Wining&dining är nog ett mer vinnande koncept.

Socker.

Tänkte att jag skulle testa en vecka utan socker, men fasiken vad svårt det är. Har insett hur mycket socker jag egentligen äter, fast utan att tänka på det. På jobbet finns alltid grejer bredvid kaffemaskinen. Förrädiskt, se ovan.
Den här veckan gick det inte måndag, inte tisdag. Nu är det onsdag, klockan är tio i nio och jag har än så länge inte ätit någonting med socker i. På hela dagen.


*höjer armarna i segergest*

My girls.

Life's little pleasures (a sample).

Looking for Sara.

Ibland tänker jag att den här bloggen var roligare när den handlade om sol och strand, rosévin och förkrossande vackra solnedgângar. När jag kunde fotografera picture pretty omgivningar dagarna i ända, och när en korsikansk paradisstrand avlöste den andra. Nu är livet vardag. Vädret vardag. Seine flyter sakta förbi strax utanför, men hon glittrar aldrig turkost.
Och ibland tänker jag att jag skulle vilja försköna vardagen, men till vilken nytta?
Här är det vardag galore, med en trist heltidsjobbande mamma, hämtningar, lämningar, mândagar. Mânga mândagar. Pâ Korsika var vardagen aldrig riktigt närvarande, vi höll den pâ avstând med brutalt solsken och solbrillor âret runt.

Mannen med den vackra profilen, han med den ständiga solbrännan och längtan efter solen, sitt Medelhav,  sitt Le Midi, som är pâ väg härifrân. Mon homme, han som aldrig stâtt ut med vardag. Han som aldrig kommer kunna att acceptera att landa stilla i en vardag. Jag längtade efter den, vardagen.

Livet, det förändras. De där turkosglittrande âren, de kanske viktigaste och finaste i mitt liv. Just nu känner jag mig lite borttappad och vilsen. Hon som var dâ är inte riktigt jag, och den här mamman som precis vinkat av sina barn vid tâget söderut, hon känns inte heller riktigt som jag.

Det här var vad jag sökte, vad jag ville. Vad jag valde. 

Är eventuellt pa väg in i en livskris? Looking, looking, looking for her.

Noll.

Och här är hur mânga fucks belle-maman ger över att jag ansträngt mig med att baka, stâ i köket i timmar och förbereda mat, och städa:
Noll.
Min chokladkaka puttades bort längst in i kylen, sen gick hon till bageriet för att handla bakelser. Min inplanerade paella sanktionerades kvickt, och hon gick till slaktaren för att handla saftiga tournedos.

Oh well.  Vi bor liksom inte pâ samma planet hon och jag.

Reaktionen: Gilla läget. Le och tänka att oh well.

Sweets for my sweets, sugar for my honey. (Death by Chocolate-cake)

Chokladtârta med glasyrtryffel

200 gram smör

4 ägg

5dl socker

3 dl vetemjöl

4 msk kakao

2 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen pâ 175°

Smält smöret. 

Rör ned det avsvalnade smöret i en bunke med äggen. 

Blanda i de övriga ingredienserna. 

Rör sâ lite som möjligt. 

Grädda i cirka 20 minuter, den ska vara smältande ljuvlig inuti.

Hacka 300 gram mörk choklad.

Koka upp 2 dl grädde med 1 dl socker, häll över chokladen. Rör. 

Blanda i 100 gram smör. Lât stâ till den stelnat innan du brer ut den över kakan. 

Vill man inte vara sâ himla fancy med tryffelglasyr kan man göra den enklare varianten, jag kokade upp 1 dl grädde med 200 gram mörk choklad. Rörde, lät svalna fem minuter och bredde ut över kakan. 

Den är fantastisk. 

P.S. Älskar och uppskattar er för att ni har överseende med kladdig tallrik med fingeravtryck. Mina köksassistenter är ej särskilt noga. Denna târta kan se mer raffinerad ut med till exempel rivet citronskal istället för godisströssel men assistenterna insisterade. 

Valentine's Day?

Älskar att

 
Älskar älskar älskar detta med fredagar:  

Ljudet när man klickar loss sin dator frân docking-stationen. Klick. Helg. 

Komma hem. 

Släppa väskor.

Sparka av sig skorna.

Ta ut kontaklinserna.

Ta av sig allt som ej är mjukt och skönt och förlâtande.

Ljudet av korken som dras ur en flaska. 

Doften, smaken, känslan. 

Helg.  

Och att det är Alla Hjärtans Dag? I don't give a toss. 

Vardag.

 

Ni vet de där dagarna. Vardagarna som är tuffare än andra. 

Den yngsta i sällskapet som lägger sig ned pâ marken utanför ytterdörren och stirrar pâ dig med blicken som säger Du bär mig eller sâ blir jag liggande här. Den näst yngsta som inspireras och gör lika. Du som inte klarar att bära barn och kassar och väskor och fan plus moster tre trappor upp. 

Sedan panikkväll med middag som ingen vill ha, städa överallt eftersom farmor kommer i morgon och hämtar smulorna, göra chokladkaka eftersom farmor kommer i morgon etc men hela chokladkakan är ett sâdant jäkla fail och en smula säger att Mamma, jag tycker inte om när du inte är glad, och den andra smulan som passar pâ att rita en sorts bayeuxtapet pâ hallväggen.

Och det enda rätta: Varm choklad i soffan med böcker. Minus och stora världen, hattjakten och Agaton Öman. Du känner dig hopplösast i hela världen, men det är okej ibland. 

Vardag, vackra vardag. Ni&jag, brudar, ni&jag.

Zlatan Ibrahimovic hjärta volvo hjärta italienska.

Poire Amandine.

När man tröttnat pâ äppelpaj. Tricket för en mumsig päronpaj är att skiva tunt, tunt, pensla med smör... Och ett rejält lager med mandelmassa underst.

Receptet (pâ begäran). 

Köp färdig pajdeg pâ rulle. Tryck ut i form. Förgrädda.
Skiva saftiga päron tunt, skramla runt skivorna i socker, en gnutta kanel och kanske lite kardemumma. Riv mandelmassa. Lägga allt detta i pajskalet. Hyvla över lite smör, eller pensla. Strö över lite mandelmassa. Grädda.
Ät.

Hey presto. 

Dagens snapshot.

Sockergrynet har porträtterat random VIP:s. Tur att man är på den listan. Notera gärna mina oändligt långa, smala ben - och ultrakorta kjol. Vi bor i ett smurfhus och vi har tydligen en katt (hon önskar sig en). De två jätteglada, hoppande personerna till höger om huset har jag ej info om.
Älskar denna i alla fall.

Even if it's something that you've had your eye on ( It is what it is)

Please tell me that I'm wrong.

Throwback.

Vi pratar om Korsika. Ofta. Tittar pâ bilder. Mest för att tjejerna ska veta att det var där deras liv började, där de tog sina första steg, i solvarm sand, där de var bebisar, där de började.
Det började, kanske allt. 

Ett år.

Det är idag precis ett år sedan jag började det här jobbet. Den kallaste vintern jag upplevt, och den ensammaste och mest livsförändrande.
I år är det mildväder.
Kanske borde jag fira att jag landade på fötterna - man gör ju oftast det - efter det där hoppet ut i det okända.

Mindfulness Monday.

Bliss balls & dollars.

Alltså, på tal om bliss balls (lite okynnigt ord dessutom) så vill jag bara påpeka att jag ej uppskattar att nötter och typ gojibär kostar som om de gjordes i begränsad upplaga och att det alltid svider rejält i plånboken när man kommer ut ifrån hälsokostbutiken.

Vi bör starta uppror, och ikullkasta rådande ordning, med andra ord switcha kilopris på skumbjörnar och chiafrö.

Devotedly yours, subversiva Sara

Bliss balls.

Raw food bliss balls är en favorit, som jag i och för sig inte gör så ofta, eftersom det ska vara så mycket grejer i dem, och eftersom min mixerstav börjar bli lite slö.
Men i alla fall, det är ju ljuvligt gott, plus att detta är näring i koncentrat. Energirikt och knökfullt med vitaminer och mineraler. Vill man kör man en helt sockerfri variant, men jag brukar alltid ha i russin, torkade aprikoser eller dadlar.
I övrigt: Mandel, cashewnötter, valnötter, linfrö, pumpafrö, solrosfrö. Kokos & Kakao. Plus - det viktigaste - virgin coconut oil. Bra för hy, ögon, hjärta, lungor och what not? Allt, tror jag.
Förvara dessa godbitar i frysen sâ att de inte härsknar. Detta bör också förhindra att man äter alla på en gång, även om frystricket inte lyckas hindra mig från att äta någonting, bara jag är tillräckligt sugen.
Oh well.

Fragment av helg.

Nâgon lyckades just do it. Har ont överallt efter träningspass. Ljuvligt.

Nâgon annan längtade efter sin bästis. Perfekt utförda porträtt pâ nedersta teckningen. Den övre är random prinsessa i spagat, tror jag.

Nâgon försökte knäcka gâtan om vad dessa 30 strumpors counterparts har tagit vägen. Mysteriernas mysterium.

Alla hjälpte till att baka nya kakor. Kakburken var helt tom och sâ kan vi ju inte ha det. Detta husmorsproffs hade fryst kaksmet pâ rulle i frysen sedan förra gângen.

 

Nâgra sattes framför en film, och en annan som tycker att de smâ har sâ weird filmsmak ägnade sig ât sig själv.

Nâgon gjorde yoga - ej yours truly - och allt var sâ himla harmoniskt. Faktiskt. Ingen var osams. Balsam för själen.