This changed my life.

Tack Sandra, du ändrade mitt liv. Har nu denna attityd till livet. Funkar i alla lägen.

Aja Monet - What I've Learned

Men åh. (Rodnar av förtjusning)

Men åh. Blev så glad över detta. Det är mig hon menar! Wow (vänta, ska bara kolla igen). Jo.
Nadia.

Excuses For Why We Failed At Love

Well. Yes.

Same old me.

Kriser kanske kommer ur de där stunderna när tiden, livet, nuet slits i sär och skapar en reva och du trillar ner, rasar igenom.

När ingenting längre passar ihop och hur mycket du än försöker så är det olja och vatten. När allt ändrats och du vaknar upp till en ny värld, ett nytt kapitel, och så får du syn på dig själv och inser att du är fortfarande same ol' you. Det är den inkoherensen som är svår. Du kan ändra hela ditt liv, du kan flytta, bryta upp, byta jobb, byta kläder, byta älskare, byta land, vinna på lotto, dricka dig full, göra yoga, byta frisyr, men en sak kommer du inte undan. Det är du. Fortfarande du. Tusen downward facing dogs senare, hundra jobb senare... Det kommer fortfarande att vara du.

Steg 1: Acceptera, älska och respektera dig själv. Kvinnan du ser i spegeln varje morgon? Henne ska du leva med resten av ditt liv. Börja med att tycka om henne. #goodstart #babysteps

Eftertanke: Och när du lär dig att i alla fall lyssna på henne, att höra vad hon säger och vad hon vill, längst inne... Då kan du börja med att plocka bort allt som du inte längre vill ha i ditt liv, och göra plats för annat. Då oljan på vattnet är en bra grej, den är synlig, lätt identiferbar. Dekanteringsprocessen. Som saltet som separeras från havsvattnet, från vågorna.

Enkel livsmetod: Empty what's full, fill what's empty. Igen och igen. Det handlar bara om att identifiera. Vad är tomt och saknas i ditt liv? Vad är så överfullt att du inte vill mer?

Lyssna på henne. Lyssna till dig. Noga.

Girl's night in.

Hade några kloka, vackra, roliga ladies över på middag häromdagen. Det var fantastiskt. Vi åt, drack - bubbel och tungt rött - pratade och skrattade. Mer sånt, blir höstlöftet. Jag lagade kyckling i balsamicosky, en favorit i repris hos mig, till efterätt minichokladbakelser, alldeles perfekt rinniga inuti, så att när man sätter skeden i dem flyter all mörk, ljuvlig choklad ut på tallriken. 

Men det bästa var sällskapet.

THe end of the road.

Well. Har inga ord alls. 

I morgon ska jag närvara - och antagligen delta men är osäker på vad som förväntas av mig - vid min skilsmässa.

Jag skiljer mig.
Vi, oss. 

Hade liksom aldrig förutsett detta, att jag skulle skilja mig i en domstol strax söder om Paris. 

Vägen hit var lång. 

Känslor: Orkar inte identifiera.

Ska stryka en blus och måla naglarna nu. 

Så himla oviktigt egentligen.
Surrealistiskt också att staten ska ha sista ordet vid slutet av en kärlekshistoria.
Om det kan kallas för det. 
Vi kallade det för det.

elvis presley - always on my mind

Tom Odell - Another Love (Zwette Edit)

Tio underbara saker med hösten.

Det fantastiska med hösten? Att cocoona så mycket man orkar. Och vill man gå i pyjamas en hel förmiddag så kan man. 

 Stövlar. Hösten är ju snyggklädernas årstid, jeans skinnjacka och boots. Flipflops och shorts slår aldrig detta.

Att mina prinsessor fyller år. Bägge är de födda samma natt som sommartid går över till vintertid, samma helg som årstidskiftet. Det vill säga i dagarna. Romy dröjde sig kvar i magen nästan till Halloween och gick under namnet Pumpkin. Och Veris hade bråttom till världen, den 26e oktober för prick sex år sedan. 

 Att det är legitimt med en ljusslinga kring dörrposten. Jag kan försäkra er om att jag är lite tveksam till den här installationen, men tjejerna älskar och det blev ju lite  mys-pys.

Och ska man gå runt i pyjamas en helg kan man fylla hemmet med musik. Att bara lyssna på musik har jag varit dålig på, den har mest varit bakgrund till annat. Men att verkligen ta sig tid att lyssna?

 Och att läsa. När man läser poesi kan man inte göra något annat än att suga i sig orden, inspireras och beröras. Älskar att läsa på engelska, det språket är så rikt, så nyanserat, lämpar sig så väl till poesi.

 En kväll i soffhörnet när löven faller utanför och vinden tar fart. När utelivet upphör och träden blir nakna och mörkret faller fort. Älskar.

 Sträva, tyngre rödviner. De där mångbottnade, som dröjer sig kvar i gommen, och utvecklas till en triljon olika smaker: Lakrits, körsbär, plommon, karamell, cederträ och nejlika. Sommarens svala roséviner är platta i jämförelse.

Choklad. Well. Choklad är ju lite ett året om-pleasure. Men ändå.

 Och att jag den här hösten ska njuta av livets små saker. Tillåta mig att njuta. Njuta av lugnet, stillheten. Låta mig svepas in och med. Låta läka. Låta löven falla på det gamla.

Swedishness (I think we should have a group discussion)

Lady's tired of singing the blues.

(...) the ring around her finger, hear it cost her more than gold.
I know why the caged bird can't sing boxer got it beat an indigo hue

Yeah you feel good knowing I wouldn't yeah you feel nice knowing I couldn't

Well.

(...)

Feel like leaving watch me flying
Giving up tarnished mornings and the sound of my voice lying.

Jessica Horn Epidermis

My rythm & blues.

De har tagit tåget till Medelhavet och Mamie & papy för ett par veckors värme, lov och farmors goda mat. Det ekar av tystnaden hemma, men jag ska verkligen passa på att göra sånt jag inte kan göra när vi är inne i vår vardag jag och tjejerna.

Men de där första dagarna efter att de åkt och det känns som om någonting väldigt, väldigt vitalt saknas, och kvällarna är så fyllda av tid? 

Älskade barn, vad livet cirklar kring er. Ni sätter rytmen till hela mitt liv.

Independence day - 4.

Fyra dagar kvar.

Till dagen som går under namnet Indepence Day.

Tjugosjunde oktober tjugohundrafjorton. Datumet för min skilsmässa.

Och jag tänker:
Vad som än händer i domstolen den dagen, vad som än händer.
Så kommer jag aldrig att säga annat än att jag gick vinnande ur det här.

Hur mycket jag än förlorat.

Allt har sitt pris, så är det bara.

Diana King - Shy Guy

Knowing your worth can save your life.

Nej.

Hans ord:

- Du vet inte vad du går miste om, Sara. Allt jag skulle kunna göra för dig! Jag ville bara hjälpa dig att bli den du var förut.  

Ring inte igen. Ring aldrig igen.

In this wide and wild

❝ Someone can be madly in love with you and still not be ready. They can love you in a way you have never been loved and still not join you on the bridge. And whatever their reasons you must leave. Because you never ever have to inspire anyone to meet you on the bridge. You never ever have to convince someone to do the work to be ready. There is more extraordinary love, more love that you have never seen, out here in this wide and wild universe. And there is the love that will be ready. ❞

—— Nayyirah Waheed


Bara ljuset från mobilens display i sovrummet igår, och mina ögon drogs till dessa ord, upplagda av en soulmate i mitt instagram-flow.
Precis vad jag behövde läsa.

Whatever their reasons not to meet you on the bridge, there will be someone who will. Eventually. Without you inspiring or convincing them to do so.

They've been knockin' me out, babe.

Det värsta.

Så himla tacksam över att ej behöva vårdnadstvista om mina barn.
Så tacksam.

Kan liksom inte tänka mig? Hur det skulle vara. Och hur en vårdnadstvist är kapabel att ta fram det värsta hos var och en.

På västfronten intet nytt Så himla tacksam över ingenting att rapportera.

Bittersweet October. The mellow, messy, leaf-kicking, perfect pause between the opposing miseries of summer and winter.

Vad gör man med en söndagmorgon?

Det ljuvliga med helgmorgnar? Att man slipper rutinen med obligatorisk uppställning i hallen tio i åtta, och ge sig iväg oavsett väder, oavsett humör och imponeras över hur tappra och duktiga de är, mina små. Men på söndagar får de göra vad de vill.
Och då hittar jag dem vanligtvis på mitt rum, där de kidnappat dalahästarna, gjort sängen till lekland och är lugnare och har det mer mysigt än någonsin annars. Sen får de klä sig som dom vill också, i hur opraktiska kläder som helst. På skolan är de lite skeptiska till glittriga klänningar i tyll. Personligen har jag svårt att se att ens en tvångströja skulle lyckas med att begränsa mina barns rörlighet, men oh well. 

Har vi tur finns det pannkakor i kylen att äta till frukost. När de har tid att klämma in fem minuter för frukost, förstås. Och ska vi nödvändigtvis göra någonting alls, så blir det att göra klart inbjudningarna till födelsedagskalaset.

Jag läste igår en artikel om föräldra-burn out. Föräldrar som vill att allt ska vara så perfekt och har så höga krav och blir så frustrerade att allt slår över och de blir skällande, grälande, sura, arga mammor (oftast mammorna). Personligen tycker jag att allt blivit lättare sedan jag accepterat mig själv som den imperfekta mamma jag  är. Och att vakna upp i ett mjukt, trevligt, oplanerat universum där mina små får vara mina anti-stress coacher... bättre kan man knappast ha det en söndag.