Separation och skilsmässa, recept och resor, funderingar och reflektioner, stunder av lycka, stunder av frustration, La vie, quoi.
Det har ju runnit en del vatten under broarna.
Och kanske är det dags att faktiskt sätta punkt här, börja på ett nytt kapitel, någon annanstans.
Inte för att glömma allt det andra, men kanske för att ett nytt, oskrivet blad kanske är det mest fantastiska man kan ge sig själv.
Det har varit Rocky Road hit, det har det ju. Men jag har känslan av att det inte kommer att bli tråkigare, bara annorlunda.
Men jag vill veta, vad är det bästa? Vad är det intressantaste? Varför är ni här?
Mvh fröken nyfiken
128 kommentarer:
Jag har varit med sen Taiwan. Då var de kanske just taiwan som facinerade, då skrev du mer familjärt, ej för 10000(?) tals läsare. Sen kom Ön, vilket verkade lite som ett living the dream, sett från en jämngrå ort vid norrakvarken. Kanske var de inte the dream men väldigt glammit med turkosblått vatten jmf bottenviken. Det är kul att följa med för att dit liv är så olikt mitt, fast endå så lika
Men tänkte du bara byta adress eller tänkte du ge upp bloggen helt? Taiwan var väl också förvisso på annan adress, om jag minns rätt
Jag gillar att du känns som en vän, och dina vardagsbetraktelser är oslagbara! Hoppas få följa med till ny blogg, om det blir så.
Sedan ön. Ditt sett att skriva, så vackert, om stora och små tankar, vardagspussel, fantastiska bilder och ja, faktiskt så läser jag varje dag och tycker din blogg är mycket charmig precis som den är, men följer givetvis med till nya viddar också.
Jag har hängt med sedan tiden mellan barnen, på Korsika. Jag älskar din blogg - det är en av de få bloggar som inte har plockats bort när jag egentligen haft för mycket i livet och inte haft tid att läsa. Det är nog helheten som gör att intresset alltid finns kvar - vackra foton, mat, det personliga och det allmängiltiga. Särskilt mycket berör det förstås när du berättar små glimtar av det mörka i livet, och tankar kring detta. Jag kommer att följa så länge du skriver. Tack. /En annan Sara
Jag följer din blogg för att du skriver så fantastiskt bra! Jag tror inte det spelar någon roll vad du skriver om, vardagliga saker, jobbiga saker, fantastiska saker, tråkiga saker, du har den där förmågan att sätta ord på känslor som jag bara älskar!
Har följt dig sen Ön, då kanske V var 1 år. Följer dig nästan varje dag sedan dess, från början för att jag älskar Frankrike haha, men vart efter har dina vardagsbetraktelser, ditt skriftspråk, dina matrecept, din ärlighet, tvåspråkighet och alla fantastiska foton!
/Isabelle G
Språket, vardagsbetraktelserna och reflektionerna kring livet. Sluta inte! :-)
Jag har varit med sedan du upptäckte att du var gravid med R. Du skriver fantastiskt bra, men för mig har du fungerat som terapi. Att det finns andra utlandssvenskar som reflekterar över samma saker som jag själv gjorde. Det befäster min känsla av att jag tagit rätt beslut. Det befäster också känslan av att jag inte ångrar något, men att jag inte skulle göra om det. Det, tillsammans med smaskiga recept, gör att jag stannar kvar. :)
Jag har nog läst sedan 2009 ca. Det är ju just sättet du skriver på som gör att man blir kvar. Det är så inbjudande, så spännande. Det spelar ingen roll vad du skriver om nästan, för du skriver så himla fint ändå. Vardagsbetraktelser etc.
Jag började läsa din blogg när du var i Taiwan och har följt dig sedan dess. Läser inte många bloggar eftersom tiden inte räcker till, men dig vill jag alltid titta in hos. Du skriver så fantastiskt, dina ord och ditt sätt att uttrycka dig är så levande, vackert och verkligt. Du delar med dig av olika glimtar av ditt liv och jag gillar allt du skriver; det kan vara små betraktelser, det som är jobbigt, ett restaurangbesök, semester i Sverige, något om flickorna, mat, vad du gör eller bara dina foton. Jag tror att det helt enkelt handlar om att du delar med dig av dig själv och dina tankar, du är personlig och du har en underbar förmåga att uttrycka dig. Sen kan du skriva om hur du gör pesto eller om din skilsmässa - jag är lika fångad! Om du startar en ny blogg följer jag dig med andra ord, vilket steg du än tar. Tack för att du delar med dig!
Med sedan ön. Hittade bloggen tack vare all igenkänning. Du sätter ord på så mycket som jag känner och ännu mer. Jag följer gärna med...
Ditt sätt att skriva om betraktandet av livet, personer, relationer, barn, med- och motgångar - ja allt. Tycker du har ett händelserikt liv och det är intressant att läsa om, som en god bok som aldrig tar slut :)
Byter du plattform och namn hoppas jag få följa dig där.
Jag började läsa strax innan du och C separerade. Jag har tyckt om allt måste jag säga, ditt sätt att beskriva din vardag, dina tankar och funderingar, iakttagelser, ytligare saker och djupare saker, recept mm. En fin blandning, som livet självt. Jag hoppas verkligen du inte slutar med bloggen , jag skulle sakna den! Den känns ärlig, opretentiös och öppen. Men om det känns som att det är färdigt nu så vill jag tacka för alla fina texter och önska dig lycka till med allt. Och blir det en ny blogg följer jag givetvis med!
Jag började nog någon gång mellan tjejerna då jag precis flyttat till Frankrike och letade efter bloggar skrivna av svenskar i Frankrike. Jag fastnade för den personliga stilen, ärligheten och ditt språk. Och så är det så klart skönt att höra hur andra upplever att bo i detta land med allt vad det innebär i kulturskillnader etc. Hoppas också på att det blir en fortsättning och att man får följa med!!
Jag har läst din blogg sedan ön, jag minns varken exakt hur länge eller hur jag hittade hit, men du är en av dom allra finaste att följa tycker jag! Och ändå kommenterar jag nästan aldrig eftersom jag är kass (tydligen). Jag älskar ditt sätt att skriva, det lilla i vardagen som blir verkligt genom dina ord. Och nu för tiden, efter er separation, känner jag också igen mig i mycket eftersom jag själv lever ensam med min son (hans pappa gick dock bort redan innan han föddes).
Du får inte sluta skriva! Eller, vem är jag att försöka förbjuda, men jag hoppas så att du fortsätter. Du är bäst.
Sedan ön, och alla dagar sedan dess. För ditt oslagbara språk, dina välformulerade och genuina tankar kring ämnen som berör. För goda skratt och tristare stunder men alltid äkta. Jag känner igen mig i dig på några sätt, anorexi, flykt, väggen tillbaka och sedan det nya livet med flera fina chanser. Jag läser här för att jag mår bra av det. Tack !
M-E
Jag har läst sedan 2008, när jag skulle till Korsika för första gången. Googlade efter turistinfo och hittade dig. Jag har blivit kvar eftersom du fångar känslor i ord på ett så fantastiskt sätt. Gillar blandningen av stort och smått, lätt och svårt, allvar och lek. Jo, jag är nog lite av en frankofil och gillar att se dina bilder från Frankrike och läsa om vardagen där och likheter och skillnader osv. vill gärna fortsätta att läsa, om du vill fortsätta att skriva!
Sedan Korsika. Jag älskar (precis som någon skrev här ovan) språket, vardagsbetraktelserna och reflektionerna kring livet. Det är det bästa. Håller tummarna för att du fortsätter här!
Jag läser för att jag känner igen i dina ord och funderingar. Ärligt, öppen, personlig, blandar högt och lågt. Utlandsvenska, kulturkrockar, barn med pappa från ett annat land, tvåspråkighet, separation, funderingar kring livet...
Du är fantastiskt på att sätta ord på känslor...
Började läsa din blogg när ni precis skulle flytta till Korsika. Älskar hur du skriver om vardagen, relationer, barn, kulturskillnader, mat, ja allt! Till skillnad från så många andra bloggar så har din ett djup, du skriver ärligt om allt som händer i livet, inte bara det fina och vackra utan även det svåra och sorgliga. Längtar alltid efter ett nytt inlägg! Hoppas, hoppas att du fortsätter och att jag får följa med.
/Marja
Jag började läsa nångång på Korsika. Då för att jag ville läsa om livet i Frankrike, men på svenska. Och nu läser jag för att det känns som om man följt med så länge att det är svårt att släppa taget, det känns ju nästan som om man känner dig. Och så för språkets skull, du skriver och beskriver så väldigt vackert. Tack!
sedan 2009 eller 2010. det bästa med bloggen är din stil att skriva, din humor, din känsla för nyanserna.
Jag har läst sedan Korsika, hittade dig via Anna (då i USA) el Annika (i USA). Jag fastnade för de vackra bilderna, det turkosa vattnet och för dina vackra ord som kommer så nära. "Din" saffranskaka m vit choklad är numera en tradition i vår släkt (30-40 st) efter att jag introducerade den för ett par år sedan :)Du finns på min blogglista så jag inte ska missa något inlägg. Jag instämmer i allt det som de andra har skrivit och hoppas verkligen att du vill fortsätta med bloggen! Numera följer jag dig även på Instagram, men bloggen är speciell :) Kram Anette
Jag minns inte hur länge jag läst, men sedan någon gång under Korsika-tiden? Jag tycker om ditt sätt att skriva och reflektera, om stort och smått, om känsliga ämnen och om vardagsgöromål och vardagliga händelser. Du gör vardagen poetisk!
Jag har varit med sedan strax före Romy föddes, halkade in via en kommentar. Att jag återkommer beror på reflektionerna över både stort, smått, glatt och ledsamt
Jag började läsa för strax över ett år sedan, halkade in på ett bananskal och fortsatte eftersom jag alltid trott att jag skulle flytta till Frankrike och hitta en fransman och bli kvar. (Men det blev en norrlänning istället, och det är inte så dumt det heller.) När du skrev om separationen blev jag fast, det påminde så mycket om när jag lämnade mitt ex och hur det värkte i hjärtat då man slets mellan det bekanta men smärtsamma, och att släppa taget och åka ut i det okända, läskiga. Och hur man sedan sakta vågar börja utsätta sig för kärlek igen.
Jag har läst sedan strax innan Vera föddes. Din är en av bara väldigt få bloggar som jag alltid försöker titta in på även när jag inte har tid. Jag är själv gift med en fransman i Sverige, vi är mycket i Frankrike så jag tycker om att läsa sådant - kring språket, barnen, kultur, mat,... Blandningen av allt och den personliga tonen. Och så har jag en son som är några veckor yngre än Romy.
Det känns som att man känner dig, vilket jag förstår kan kännas konstigt. Och faktiskt kände jag mig lite som en stalker förra året när vi var i Fontainebleau och jag gick omkring och tänkte "tänk om jag ser Sara" :)
Jag började läsa när du var gravid med Vera och har därefter kikat in dagligen. Jag fångas mest av din talang att sätta ord på känslor, på ögonblick, som oftast bara sveper förbi men som du fattar tag i och sätter ord på. Ofta ofta sitter jag efter läsandet kvar med tårar i ögonen, ibland av lycka, ibland av sorg och ibland av det härliga i att våga känna... Sluta inte blogga är du rar :)
Har hängt med sedan Korsika och liten Vera. Älskar ditt sätt att skriva. Det berör på alla sätt och vis.
Siden du flyttet til "söder om Paris". Du er den eneste bloggen jeg leser, og du er så utrolig flink med ord, uttrykk, følelser, bilder...ja, det virker innimellom som det er en bok man leser. Man henger med på oppturene og nedturene, og det er så ærlig, rått og levende. Håper du blir kvar, eller tar oss med til det neste steget :)
Jag läser i princip bara din blogg. Språket, insikterna och det modiga självutlämnandet är skälet. Jag är 48 år, känner mig många gånger som din storasyster. Fortsätt skriv, för vi är många som vill vara med i ditt liv.
Sedan Korsika, mellan barnen.
Du skriver så vackert och tar så vackra bilder, det är så mycket känsla och känslor, jag tycker om att titta in här hos dig. Jag har följt dig genom båda mina föräldrars dödsfall, genom depression, utlandsflytt, hemlängtan, graviditet och barn och samboskap på riktigt, det är alltid fint att få titta in här, antingen livet är jobbigt eller tvärtom, lyckligt.
Jag tycker om vardagsglimtarna som du delar med dig av.
Hoppas att du inte försvinner från bloggvärlden, det vore mycket tråkigt.
Din blogg är unik.
Kommer inte ens ihåg när jag började läsa din blogg men vet att jag fastnade direkt för ditt sätt att skriva, hur det fick mig att vilja läsa mer och veta mer. Slutade med att jag läste alla inlägg från början. Kommer ihåg hur jag bara längtade hem efter jobbet för att få läsa vidare, tog ju ett tag att läsa genom allt! :)
Ditt sätt att skriva i kombination med alla vackra bilder, din öppenhet, ditt sätt att filosofera och se på livet, ja allt det här får mig att stanna kvar!
Ha det bäst!
Sedan Korsika, när V var liten. Jag läser för det är intressant med vardagsliv och reflektioner från en annan plats och se att det finns likheter. Finns själv i Florida och försöker få vardagen att gå ihop. Skönt att läsa att det finns fler därute i världen med funderingar av alla de slag.
Go' onsdag.
Jag hittade dig första gången när du fortfarande var i Taiwan, men har följt dig regelbundet efter det att du flyttade till Ön. Dina foton och ditt språk, dina betraktelser och tankar, allt det där gör att du är en av tre bloggar som jag fortfarande följer. Hoppas du låter oss fortsätta följa din resa, men om inte så önskar jag dig allt gott. Hälsar en Eva.
Har följt dig sedan 2009.
Tycker mycket om ditt sätt att skriva.
Att få följa en "vanlig vardag" som är olik min egen.
Gillar att du får mig att reflektera, skratta, gråta, känna.
Din ärlighet och öppenhet, din humor och ditt mod.
Hoppas få följa med om du flyttar!
Älskar din blogg, du skriver så levande och fint :)
Har följt med sedan Korsika, började läsa kanske för ett par år sedan.
Men har gått igenom en stor del av ditt arkiv också.
Blev så glad då du fortsatte blogga, efter din senaste paus.
Bor själv i Spanien, så är intressant att höra om andras liv utomlands.
Carina
Hej!
Jag började läsa 2009, samma år jag själv flyttade utomlands och sökte efter bloggar skrivna av utflyttade svenskar/-or med barn.
Jag njuter av ditt sätt att skriva, alla tankar du väcker och all klokskap du ger.
Har fått lite "hjärtsnörp" de gånger du tidigare sagt att du funderat på att sluta blogga och blivit så glad och lättad när ett nytt inlägg ändå poppat upp.
TACK!
Charlotte (fortfarande inte bekväm med att kommentera ;) )
Jag minns inte hur jag hittade till din blogg, men det var strax innan du upptäckte att du väntade R. Jag tycker så mycket om blandningen, det personliga och det vardagliga, barnen, relationer, Livet som utlandsssvensk mm. Gillar sättet du skriver på! Fortsätt precis som förut, snälla :-)
Har följt din blogg dagligen sedan jag fick mitt första barn 2008. Gillar ditt språk, dina fotografier, att du skriver så ärligt, att inläggen variererar mellan ytligaste glitter och djupaste avgrund. Att man får ta del av en fransk vardag och goda recept. /Joanna
Hej!
Jag har följt dig sedan Korsika. Minns inte hur jag hittade din blogg. Vi lever inte alls samma liv och vi är i helt olika åldrar ( jag har vuxna barn) Jag tittar in på din blogg för att tanka energi. Detta sker oavsett vad du skriver om. Flera har nämnt ditt språk och dina fantastiska formuleringar. Jag kan bara hålla med. Du skriver så att himlarna virvlar och solen värmer oavsett vad du skriver om. Du har ett speciellt sätt att skriva personligt utan att bli privat. Jag är glad att din blogg har funnits och jag hoppas förstås att du hoppar över till någon annan plats där vi läsare får följa med. Ha det gott!
Lisbeth
Hej! Jag har läst sedan V var nyfödd. Du fångar mig i ditt skrivande. Sätter du skriver på. Öppenheten, glädjen och smärtan. Ingen annan som gör det på samma sätt.
Hej! Har följt dig sedan Peppe länkade hit, så inte alltför länge sedan. Levde som expat i Paris i 10 år så jag känner igen mig i en del av det du beskriver, speciellt funderingarna om den franska vardagen, fransmän och livet, både det komplicerade och det underbara enkla. På något vis så lever en del av mitt franska jag kvar genom att läsa, även fast jag aldrig vill bo där igen så är en del av mig för alltid fransk. Jag blev vuxen i Paris, det glömmer man inte. Tack för att du delar med dig!
Mvh
Emma
Läst sedan V var liten. Fastnade för de fantastiska bilderna på det turkosglittrande havet och immiga vinglas. Mitt drömliv, liksom :D
Sedan har jag hängt kvar, det är som att titta in hos en gammal vän här.
Snubblade in när vi själva flyttade till Frankrike och oj, vilket snubbel. Jag förlorade mig i dina texter, foto och skildringar om livet i stort och smått, kärlek, barn och familj. Har hängt med till utkanten av Paris och vill gärna följa dig och dina nära och kära vidare om du har lust.
Min dag blir liksom mjuk när jag läst några av dina fina inlägg. Om du startar på nytt så önskar jag att du låter arkivet ligga kvar i någon form, det finns så mycket vackert däri.
Mme Fellini
Sedan Taiwan... hamnade på Din blog, av en slump...
genom ett google sök (ang. Te el. kanske det var Ö-liv)
Eftersom jag har en kinesisk "ådra" i mitt liv, började jag läsa sporadiskt...
"fastnade" när maken blev sjuk... (då dito hände i mitt liv)
Är en av de (få) bloggar som följt med från data krascher och data byte...
Språket, Bilderna ... personligt utan att vara privat - blandningen.
Frankrike (min mormor var ½ fransk/same...)
- hoppas kunna flytta dit, igen!
(äv. om mitt 'hjärta' tillhör Italien - är mitt "hemland")
Och mest kanske, för att våra liv är helt olika : )
Så om Du "bara byter" blog namn/plats - ?!
Hoppas jag - likt flera ovan - att Du skriver det här!
Jaroq
Tusen tack för fina kommentarer, blir glad och lite rörd.
Men måste bara reagera på den kommentar som inte var så fin. Anonym, vad är ditt problem? Och att ha fortsatt att läsa vad jag skriver i flera, flera år trots att du tycker att jag är knäpp... Det är nåt sjukt och osunt med det.
Och att det skulle vara synd om mina män? Det vet du ingenting om, jag tror bara att du njuter av att vara elak på nåt sätt (du har ju kommenterar förr). Och det är ditt problem.
Jag har läst sedan... Véra var liten. Kom för Korsika och stannade för... vardagligheten. att du är väldigt rolig samtidigt som du vågar vara allvarlig. bilderna.
Jag ramlade in av en slump strax innan du blev gravid med R. Fastnade direkt för din ärlighet, de vackra bilderna och språket. Går in dagligen för att du känns som en vän. Lever ett helt annat liv, men känner igen mig mycket i dig, både i din styrka och sårbarhet. Blir inspirerad, peppad och får insikter - du ger så mycket!! Tack. Det skulle bli tomt om du försvann helt.
Jag har varit med sen Taiwan. Svänger förbi för de vackra bilderna, igenkännigarna om livet i annat land och för att dela din spännande livshistoria. Glad att du delar den med oss!
Jag har läst sedan V var liten, fick länken via en annan blogg och blev totalt fast. Jag har följt dig sedan dess och fascineras av dina vackra bilder och hur du målar med dina ord. Blir inspirerad till mitt eget skrivande, och fotograferande. Du viker aldrig för jobbiga ämnen utan delar med dig med hjärtat. Jag tittar in nästan varje dag även om jag nästan aldrig kommenterar. Fortsätt att skriva, det skulle bli tomt om du helt försvann.
Du skriver lagom långt, bra och varje dag nästan. Du blandar personliga reflektioner med vardagsliv och poesi. Du kämpar, gläds, njuter och förbannar. Du är levande. Fortsätt med det, i den form som passar dig.. Lycka till looking for Sara!
Kram Boel
Du skriver så bra, levande och poetiskt om vardagens stora och små bekymmer. Utan att känna dig så verkar du vara en äkta, ärlig och sympatisk person som det är en förmån att få följa.
Jag önskar dig all lycka framöver oavsett om du fortsätter blogga eller ej.
Nilla
Fina Sara!
Här kryper en smygläsare ut ur garderoben.
En vårdag för två år sedan satt jag och ammade och ammade och ammade och hamnade hos dig av en slump (kanske visa När du inte orkar rings en vän?).
Jag blev kvar.
För du skriver så ärligt. Så varierat. Så vackert.
Så tack! För dina bokstäver!
//Pekfingret
Åååh så svårt att säga! Bilderna, mjukheten, ärligheten, vaskandet av guld bland vardagsgruset, stämningen, ditt fantastiska sätt att skriva såklart. Blir uppriktigt ledsen (men förstår såklart) om du slutar blogga, känns lite som att förlora en vän. Tack för det fina du delat med dig av trots att det säkert varit jobbigt emellanåt. Av en anledning jag inte riktigt kan sätta fingret på har det givit så mycket! Får väl säga hej om jag ser dig i Fontainebleau någon dag...!
Jag har följt dig sen korsika. Egentligen sen jag själv flyttade till södra Frankrike och letade efter bloggar med andra svenska expats. Känner igen mig i så mycket som du skriver och i mycket är du lite av en förebild. Älskar för övrigt dina recept! Det skulle bli väldigt tomt utan din blogg men lycka till i det du vill göra!
//Elisa i Aix
Landade här när du bodde på ön, med flickorna och C. Fascinerades över livet på en sagoö, trollbands av språket. Gillar rättframheten, även om jag misstänker att vi inte tycker lika om allt (men vilka tycker lila om allt). Bor i Dalarna och tycker det är spännande att läsa om ett liv fjärran mitt småstadsliv. Tack! /Mathilda
Litet tillägg - alla som kommenterar och läser och har åsikter... Jag kommer även sakna er om det är dags att säga au revoir. Sara, du har ofta fått igång även oss utan vana att vara aktiva i kommentarsfält. Bara det något att vara stolt över :)
Började när du bodde på Korsika. Bor själv utomlands, gift med utlänning och har två små tjejer!! Igenkänning. Och som så många sag:. Tilltalas av ärligheten, din förmåga att skriva om det stora och svåra så vackert. Hoppas, hoppas du inte slutar blogga!!
Jag fastnade här efter att ha leta efter tips om Frankrike eftersom vi ofta och gärna åker till landet. Jag instämmer i det mesta ovan. Du skriver ärligt och på ett omväxlande sätt. Om allt mellan recept och livskriser. Ditt språk är vackert och som läsare så bryr jag mig om dig och vill följa din vardag. Jag hoppas att du fortsätter men har full förståelse för om du vill förändra något. /Lotta
Jag är med sen Taiwan, googlade ansiktsförlamning+franska tror jag :)
Fastnade ordentligt under Korsikatiden för bilderna på allt det vackra och för att våra liv var så lika, (har också en forskande fransman, barn i samma ålder osv) och ändå så olika.
Jag läser många andra bloggar också men din är den enda kag skulle sakna. Och oj vad jag skulle undra över hur det går för dig och dina tjejer om du slutade skriva :)
Jag förstår också om du vill förändra något, men hoppas precis som alla andra att du fortsätter. Jag är en av dem som lever så totalt annorlunda jämfört med dig, men ändå inte kan sluta läsa din blogg - på grund av barna, maten, naturen, reflektionerna, fotona. Hoppas du inte tar åt dig av att det finns en och annan knaspotta "out here"... :)
// Kristina
Jag har läst bloggen sedan du bodde i Montpellier, före V var född. Jag uppskattar ditt språk och hur du uttrycker dig för att beskriva. Jag ville läsa bloggar skrivna av svenskar boende utomlands, och fastnade för din. Jag har uppskattat att läsa om kulturkrockar, hur det är att jobba i Frankrike hur det är att vara småbarnsförälder, hur skolan är. Jag uppskattar din öppenhjärtighet om olika svårigheter i livet som andra kan känna igen sig i. Eftersom jag har läst bloggen i många år känns du som en vän.Jag blir ledsen om du slutar blogga, men inser naturligtvis att det är du som bestämmer
Du kommer att bli saknad!
Jag är en av de som läser men sällan (aldrig? Minns inte) kommenterar. Jag har läst sedan tiden på ön, mellan barnen. Jag minns inte riktigt hur jag hittade hit, men tror det var via upprepade länkar från andra bloggar jag följt. fascinerandes då mycket av livet på ön, dina vardagsbetraktelser. Fastnade och har hängt kvar. För vardagsbetraktelser som engagerar, för fina bilder och för, ja, en varm plats på nätet.
Jag har varit med i ett par år ungefär, hamnade här via länk från nån annan blogg, och fastnade. Jag har funderat sen igår på vad det är som gör att jag kollar din blogg varje dag, och tror att det är värmen, ärligheten, vardagsskildringar... Mina kids, Albin och Elin, är lika gamla som dina, och det ger också en extra dimension, nya perspektiv.
Recepten också. Jag har lagat flera saker med inspiration från din blogg, senast laxlasagnen. :) Och så klart bilderna. Ljuvliga foton. Jag följer dig på Instagram också, men bloggen läser jag oftast på datorn, dvs större skärm, och fotona plus dina kommentarer, korta betraktelser, poetiska inlägg gör väldigt gott i själen.
Tycker nästan du ska plocka bort Anonyms kommentar faktiskt. Om h-n skrivit i eget namn med länk till sin blogg, så hade jag tyckt annorlunda, men den där kommentaren sårar inte bara dig, utan även oss läsare, din släkt och din familj. Totalt onödig kommentar.
Verkligt fin blogg. Bra blandning mellan roliga och mindre roliga händelser.
Hoppas att du fortsätter. En av de få bloggar jag följer med.
Jag kommer inte ens ihåg när jag föll över din blogg med de fina fotona och de fina språket som ett otroligt komplement. Som många andra redan har skrivit tillhör du en av de få skribenter på blogg himlen jag har följt längst... Kanske sen ön och V föddes...
Hej Sara!
Jag har läst sedan Taiwan, då till en början mest för att jag själv hade koppling/var intresserad av Taiwan och sedan har jag följt med. Ibland har jag kunnat identifiera mig, ibland inte och ibland har jag funderat om jag skulle sluta (tappade intresse för bloggar lite allmänt ett tag) men varför jag har hängt kvar? Du levererar texter av kvalitet. Och de har inspirerat mig i eget textskrivande (inte på nätet, jag har ingen blogg). Det finns, tycker jag, många välarbetade bloggar (inte minst proffs-bloggar) som saknar något fundamentalt: en god skribent. Och allra mest gillar jag nog skildringarna av kulturkrockar, ironin och det återkommande skildringarna från "ditt rafflande liv". Du har en fin blogg som du kan fortsätta utveckla om du vill, men om du väljer att istället avveckla önskar jag dig lycka till framöver.
Kram Emma
det är nå med din stil .blandning av personligt och allmänna tankar .
Jag har följt dig sedan du flyttade hem från Taiwan. Träffade precis som du en fransman när jag var ung i landet. Vi flyttade ihop fick några barn gifte oss flyttade till Sverige. Förhållandet har gått upp och ner, väldigt temperamentsfullt, och nu håller vi på att lämna varandra. Jag har befunnit mig på liknande platser/miljöer som du. Och när jag inte haft mod att vända mig till en vän/ familjen har jag vänt mig till dig och bloggen. Du har hjälpt mig och inspirerat mig i mycket. Du är en förebild. Du får inte sluta blogga.
Jag hittade dig via Fraidi för flera år sedan, när Vera var 1-2 år kanske. Älskar din blogg, hela blandningen. Som jag sagt förut, den är som jag vill att ett magasin ska vara. Lite av varje men också ett väldigt djup. Vackra bilder & meningar, goda recept, en massa igenkänning och en massa inspiration.
Jag har följt dig i 1,5-2 år skulle jag tro. Önskar att jag hade hittat till dig tidigare. Jag följer en del bloggar och skulle gärna ha en själv men har aldrig kommit mig för. Att jag har fastnat för din blog Sara är att du skriver så bra! Ditt sätt att lite snyggt slänga in lite franska och engelska termer gillar jag (även om jag inte kan ngn franska). Du är personlig och får en att fundera lite over sitt eget liv och leverne. Dina foton är ju dessutom väldigt fina, du är en bra fotograf!
Sen är jag ju givetvis nyfiken på hur det ska gå för dig och dina smulor och L. Jag hoppas inte du slutar att skriva. Är det så att du går vidare till ny blog hoppas jag att man får hänga på.
/Elin
Jag har följt dig sedan Skönhetens Ö, halkade in av en slump och fastnade för bilderna på det turkosa vattnet. Började sedan även lägga fokus på orden och fastnade för dess enkelhet och klarhet - de bildade vackra meningar. Din ärlighet om livets upp- och nedgångar fängslar för de känns igen och känslorna bakom dina ord och bilder förmedlas verklighetstroget genom dem.
Jag har inte lämnat något avtryck här tidigare, men jag följer det du skriver dagligen - en av numera väldigt få bloggar. Börjar du om på ett nytt ställe följer jag gärna efter. Ibland behöver man förnyelse men jag skulle sakna dina texter om du försvann.
Hej!
Du är den bloggare som jag har följt längst. Jag började med att sträckläsa Taiwanbloggen, där du fortfarande bodde då, tror jag. Sen dess har jag följt dig. Kikar in ofta, flera gånger i veckan minst.
Jag började följa dig för att du bodde utomlands och var gift med en fransman. Hade själv varit i Frankrike som utbytesstudent, pluggat språket i flera år, och var sugen på att bo utomlands.
Nu blev det inte så. Träffade min kärlek och blev kvar i Sverige. I Skåne dessutom, långt ifrån skogarna i Västmanland där jag är född.
Jag fortsatte följa dig för att du har ett så fantastiskt sätt att skriva om ditt liv och dina erfarenheter. Det ger mig hopp om livet, att få inblick i en annan människa och se det det som är svårt ibland och fint ibland. Så är det ju för de flesta, bara att vi inte bloggar om det.
Att du skulle sluta känns jättekonstigt. Vill absolut följa med till en ny blogg om det blir någon.
Sara din blogg ar fantastisk och du verkar vara en underbar, kul person. Om du slutar blogga kanns det som att forlora en van. Jag vill sjalv separera och dina ord gervtrost pa vagen. Hoppas du vill fortsatta blogga! Lycka till med allt. Kram
Jag hittade hit fran nagon annan utlandsvenskas blogg tror jag och da bodde du pa Korsika. Gillar att lasa om andra, som jag, som har familj i utlandet med allt vad det innebar. Du skriver sa fantastiskt bra - sa dar mitt i prick - personligt men inte allt for privat. Jag hoppas att att du fortsatter blogga! Kram fran Bristol
Jag har följd med sedan Korsika, nagon gang mellan barnen. Ar sjalv utlandssvensk (Italien) och pa den vagen hittade jag hit, men det ar de vackra, kansliga (fel ord.. menar sensibile, inte fragile..) personliga texterna som haller mig har. Ditt sprak ar rorande.
Onskar att du fortsatter dela med dig av dina tankar.
Vanligen,
Linnea
Vill börja med att säga att du har en fantastisk blogg. Jag har följt dig sedan början av 2012 och hittade hit av en ren slump via en annan bloggare som hade dig som sina favoritbloggar.
Bara en kort tid senare efter att jag hittat till bloggen så la du ut en bild på dig och din syster och då visade det sig att det var min lärare på universitet.=)(världen är liten ibland)
Tycker att du har en underbar blogg där du sätter ord på det som är en del av livet.
Jag hoppas att du vill fortsätta att blogga. Känns tomt utan din blogg.
Önskar dig lycka till oavsett vad du gör.
Jennie
När jag började läsa fanns det ett barn, men jag minns inte hur gammal hon var. Jag gillar bilderna: medelhavsglittret såklart, men dina matbilder är oftast fantastiskt bra och även bilderna på tjejerna är ofta mer än bara helt vanliga barnbilder. Det är färgerna och fokuset som gör det tror jag, det finns mycket att titta på på dina bilder. Jag gillar också kontrasterna värme - kyla, Frankrike - Sverige, lycka - olycka mm. i det du skriver. Och såklart vardagen i allting. Jag bodde utanför Sverige innan jag fick barn och även om jag har bott hemma i många år nu så längtar jag alltid lite ut igen och din blogg (och andra expatbloggar jag läser) ger mig en känsla av att vara där.
Jag tycker inte att du ska fortsätta med bloggen om du inte vill, men jag vill väldigt gärna följa med om du fortsätter någon annanstans.
Stort tack för all härlig läsning. Uppskattar den eklektiska blandninfen, stort som smått. De sköra texterna, de vackra bildena den transparens som du bjuder oss på. Jag skulle gärna följa dig till det ställe du väljer att fortsatt kommunicera på./Cosmopolit
Jag har hängt här sen hemflytten från Taiwan. Det var första bloggen jag följde. Jag skulle nog säga att främsta anledningen till att jag hänger här är för att jag liksom känner mig hemma, din blogg är som en gammal vän. Innehållet har liksom blivit sekundärt. Och så är man ju alltid nyfiken på vad som ska hända.
Hängt med sedan ön. Gillar dina vardagsbetraktelser. Tack
Jag fann dig i Taiwan, minns inte hur, men fastnade direkt. Det var framför allt ditt språk, ditt fantastiska sätt att beskriva minsta lilla sak så levande. Sedan tyckte jag att det var spännande att läsa om en annan expat (som jag själv var då). Sedan har jag följt dig genom genom allt. Att bloggen utspelar sig i Frankrike och att du också skriver (litterärt) gör det extra intressant för min del. Din blogg är den ENDA blogg jag slaviskt följer. Ditt språk och dina bilder är beroendeframkallande och jag hoppas innerligt att du inte slutar skriva och blogga!
Tack för att du delat med dig av dig själv och ditt liv!
Kram Lisa
Jag har läst dagligen sedan Vera var toddler typ. Din blogg svävar över alla andra, även de mest vardagliga inläggen är poetiska och enegmatiska. Dessutom rolig, hur begåvad får en person vara?Jag tror du skulle kunna bli svinrik på ditt skrivande! Kolla bara vilken respons du får! Skulle sakna dig hemskt mycket men hjärtligt TACK för allt du delat med dig av. /Emma
Jag minns inte längre när jag började läsa men du är en del av min morgonritual sedan ganska många år nu :) Jag vill himskans gärna följa med om du drar vidare
Jag är här för att det känns som att du är min vän, fast det ju är nästan helt ensidigt, bortsett från en kommentar från min sida då och då. Så jag vill veta vad som hänt dig och hur du mår och går in hit för att se efter.
Jag är också här för att du ofta skriver så vackert att det bränner till i mig.
Och för att vi har något sånär jämngamla barn och det är roligt att följa ditt liv som både liknar och är helt olikt mitt.
Tack för att du delar med dig!
Jag skulle sakna dig utan bloggen och hoppas få följa med om du fortsätter någon annanstans!
/Anna
Hej! Som du skrämdes med den där rubriken -höll på att sätta kaffet i halsen �� Så glad att du inte tänker lägga av! Har följt dig sedan ni flyttade till Korsika. Hittade hit när jag sökte info om Korsika som jag var så sugen på att besöka. Det blev aldrig någon resa dit (än!) men jag stannade som trogen läsare. Din blogg är en av få som jag skulle uppriktigt sakna om du lade ner. Jag älskar ditt sätt att skriva, hur du återger vardagen med poesi. Det är nog just det vardagliga som jag gillar mest, i kombination med det att få ta del av hur det är att bo i ett annat land än Sverige. Olikheter och likheter. Oavsett om du går vidare eller inte kommer jag fortsätta att läsa, be sure. Kommenterar alldeles för sällan men läser varje dag. Kram! /Linnea
Snälla rara, jag hittade dig via en bloggvän! Vad du än gör, låt mig följa med!
Hej Sara!
Kommer inte ihåg hur jag hittade dig men började läsa när ni bodde på Korsika!
Så ärligt, så fint och enkelt skrivet! Så vackra bilder! Livets ups and downs, kul att läsa om kulturskillnader och andra lösa tankar! Tack för att du delat med dig! Så härligt att du hittat rätt! Hoppas på få läsa mer!
Lycka till och kram från Malmö!
Mona
Det finns få bloggare med din kvalitet. Det blir litterärt. Hur en del läsare läser kan förvåna. T ex när du skrev att ni skaffat guldfiskar. Omedelbart som ett brev på posten kommer förmaningarna. Att man är djurplågare för att man håller fisk i rund skål osv. Moraliska bedömningar, uppfostringsnit. Att recensera någons liv när man läser bloggar. Suck på det.
Och jag vill lägga till, har redan skrivit här ovan som kommentar nr 6. Men det roliga var att när jag halkade in på din blogg under din tid på Ön när V var ca 1 år, så upptäckte jag att jag några dagar tidigare suttit på raden bakom dig och V (och din mamma) på flyget mellan Skavsta och Marseille. Hade fascinerats över hyr din V charmade många av oss på flyget, och jag minns hur elegant och kontinental jag tyckte du såg ut som mamma. När jag halkade in på din blogg (sökte efter att läsa om svenskar som flyttat till Frankrike, eftersom jag drömde om det då), så blev jag nästan paff när jag kände igen dig och V från flyget. Minns att jag skrev en kommentar om det sen på bloggen och frågade om det var du också :). Sedan dess är jag som många andra fast vid din blogg, ditt sätt att beskriva, skildra, fota och betrakta!
/Isabelle G
Hej!
Jag halkade in här ganska nyligen via nån annan blogg jag läser (minns inte vilken), och du är en av få jag läser dagligen.
Älskar ditt sätt att skriva, och jag försöker läsa ikapp från början (och från Taiwan-bloggen) i den mån jag hinner.
Fortsätt skriva, det berikar min vardag! :)
/Jennie
För att du skriver så vackert. Om ljus och skuggor och allt däremellan. Kanske mest för att du vågar skriva såpass öppet också om tunga saker. För att dina ord är en inblick i Frankrike och det franska, som jag älskar. Men allra mest läser jag nog för ditt språk, i kombination med dina bilder. Dina ord är magi och de får mig att tro på språkets kraft.
Jag har läst dig sedan någonstans mitten av Korsika-tiden. Tack för allt du delat med dig av!
/Fanny
Hittade dig när jag var gravid i Frankrike 2008. Undrade lite hur andra i liknande situation hade det. Även om du tycker att du inte skriver om något särskilt så lyckas du alltid framkalla en känsla, oavsett vilken. Det är meningen med att läsa för mig, att få känna något för det/den det skrivs om.
Jag hittade dig någonstans mellan Vera och Romy. Dina ord, dina bilder, maten, musiken, känslorna...allt har fått mig att vilja läsa din blogg varje dag. Jag hoppas på att få fortsätta läsa, var än du tänker skriva! Kram
Jag minns inte riktigt när jag hittade hit, jag tror att det var Lina Tiden Sundin som tipsade om din blogg, jag kikade in och du hade precis fött Vera och det första jag såg var nog den bilden på er. Sen dess kikar jag in varje vecka, jag älskar att låta det gå lite tid mellan gångerna så att det finns många inlägg att läsa på samma gång *skratt*
Jag följer ingen annan blogg, denna är helt lagom i sitt format, personligt ändå utan att sväva iväg i sjuttielva sidor metaforer. Språket har många tagit fasta på, bilderna... Och jag tyckte om kontrasterna mellan allt det turkosa glittret från Korsika och mitt Hälsingland! Jag tror att en stor anledning till att just jag blivit kvar är faktiskt nyfikenheten. Du vet, som en bra bok, man vill inte lägga ifrån sig den! Sen har vi ju gått i samma klass så det påverkar också, jag har en riktig människa att hänga in bland alla orden och bilderna, det utökar nyfikenheten.
Du har många kloka åsikter att dela med dig av, som inspirerat mig i mitt liv, och även fast ditt liv nu planar ut så känns det tryggt, jag står mitt i orkanens öga; har precis lämnat min sambo (tio år ihop och två barn) och beslutet påverkades mycket av dina ord om hur barnen påverkas - ska mina barn verkligen växa upp och tro att detta är ett normalt förhållande?!
Så det känns skönt att se, mitt i sitt eget kaos, att andra som stått i samma storm faktiskt landar hela någon annanstans i ett annat liv.
Kram/ Angelica i Hälsingland
Hittade dig i 2012 när vi Skulle börja forsöka få en bebis och jagnt var säker på att jag skulle ha svårt att bli gravid. Tror min googling för att hitta för dig var typ " bidrottninggele gravid" haha. Hittade din blogg och ett in lägg om bidrottninggele i och sedAn sträckläste jAg allt och har stannat kvar sedan dess.
Du är min abSoluta favoritblogg <3
PS blev förövrigt gravid på en gång..
Sara! Jag läser för dina ärliga och uppriktiga texter om allt det som vi kallar livets skeenden. Det finns alltid något att ta till sig i perspektiv på mitt eget liv. Det är en gåva du har! Ditt språk är för övrigt fantastiskt och så mycket bättre än de flesta andra bloggar. Men. Du ska inte blogga bara för vår skull. Kanske fanns det en tid då bloggen fyllde ett syfte för att du skulle kunna ta dig hit, här och nu. Om du skulle sluta blogga nu, är det med flaggan i topp. Och ärligt talat, det är väl ändå så man ska avsluta något för att med nyfikenhet, glädje och en viss nervositet ta sig an ett nytt kapitel i livet. Jag är övertygad om att du på endera sättet kommer låta oss höra din röst även i framtiden, men oavsett, TACK. Så lycka till med bloggen, boken, kärleken, livet, smulorna, ja allt. <3 <3 <3
Jag har varit med sen Korsika, vi var gravida tillsammans, med den skillnaden att jag var medveten om min graviditet. Jag fastnade för ditt språk, dina bilder och att din vardag är så olik min.
Håller med Helena ovan om att du inte ska blogga för vår skull. Men om du skulle sluta nu så skulle jag sakna dig.
Kära frk nyfiken,
Vad du än gör i framtiden så fortsätt att uttrycka dig kreativt på det sätt som passar dig bäst. Som Helena tidigare skrev:Du har gåvan!
Mvh/M
Jag är här för att du är du. Ärlig. Rak. Sårbar. Liten. Stor. Min favoritblogg!
För ca tre år sedan läste jag någonstans rekommendationer om din blogg. Jag gick in och sen dess har jag följt dig. Bloggvärlden krylar av ytliga, oäkta "spelare" som vill framstå för de dem inte är. Din blogg är motsatsen, jag upplever den som uppriktig där du inte drar upp glamourös-volymen, utan är dig själv.
Tack för att du släppte in oss i ditt liv och i din spännande vardag.
Allt gott till dig och dina smulor!
/Katarina
Jeg fant bloggen din i 2012 og ble så glad i språket og bildene dine at jeg leste meg flere år tilbake. Har fulgt deg siden. Du skriver så vakkert og nært at det gjør vondt, og så enkelt om det som er vanskelig for de fleste å beskrive. Jeg liker det du skriver om - barn, livet, mat, vin, temaer du tar opp iblant (foreldrepermisjon, likestilling ...), hverdagsglimtene, tanker, følelser ... Og så er det nok litt ekstra å få innblikk i en hverdag hos en person som kanskje ikke er så ulik meg selv men som lever i et annet land - og har mange fine lesere som gjør at kommentarene er interessante også. Også bildene da, nydelige. Superegoistisk håper jeg du fortsetter å blogge, jeg vil virkelig savne deg hvis ikke. Men mest av alt håper jeg du får det enda bedre uansett hva du gjør. Takk for alt du har delt, det har berørt og rørt og gitt meg veldig mye.
Hedda
Det var just före V kom tror jag, vi väntade ju och födde barn samtidigt under ungefär samma förhållanden och krisade sen ganska likartat. Jag förstår att du stänger den här skattkistan som bloggen är. Det är okej att vilja nytt :) Kram, Maria i Norrbotten
Jag njuter av ditt dina sätt att sätta ord på vardagens med- och motgångar. Det är ju dessutom en krydda i tillvaron att du befinner dig på långt mer exotiska platser än vad jag gör. Kram Lisa K
Läst några år, minns inte när jag började. Tycker så mycket om ditt sätt att skriva, orden, meningarna, innehållet
Minns inte när jag började följa dig. vet bara att jag älskar att läsa dina inlägg.
Oj så många kommentarer... Jag slutade själv blogga för exakt ett år sen, och samtidigt slutade jag egentligen läsa andra bloggar också. Utom din. Av alla ovannämnda orsaker. Hittade dig via en blogg som ledde till en annan som ledde till en annan som ledde till dig. Vera var bebis, och det azurblå havet talade om en oändlig sommar.
Hoppas få följa dig även i framtiden, om du dock besluter dig för att sluta så tackar jag för tiden som var och önskar dig all lycka.
Äkta och roliga skriverier. Tack!
Läst ett par år tror jag. Med stor tacksamhet. Gift med en fransman (nr 2) och igenkänningsfaktorn är oerhört hög. Vi bor på mina nordliga breddgrader nu, och när jag saknar Paris ger din blogg lindring. Du skriver underbart. Och ingen kan fota Nutellacrêpes som du, så att det frasar på bilden. Please, please don't hasta la vista!
Har läst sedan något år, aldrig kommenterat. Tycker om ditt språk och bilderna, du berör, , tycker om att läsa om vardagslivet, kulturmöten och krockar, det känns äkta, långt från min värld men ändå lika..../Susanne
En slump förde mig till bloggen...Du bodde på Korsika och Véra var kanske något år. Tvåspråkigheten och farandet mellan olika länder i mitt eget liv fick mig att nyfiket stanna kvar...ända till nu. Din blogg visar hur lite kategoriskt livet är och hur snabbt livet kan skifta - om vi bara vågar. Jag hoppas att du fortsätter att skriva!
Kran från Sabrina i Stockholm/Rom
Liker så godt å lese om deg og jentene dine. Håper du fortsetter.
Tror jag har läst din blogg sedan 2009? Älskar ditt sätt att skriva och att du delar med dig av ditt liv! ÄR ledsen över att du ska sluta blogga, kommer att sakna ditt skrivande! Lycka till med allting i framtiden och hoppas att alla dina inre önskningar går i uppfyllelse! Hälsningar från mig, Adriana
Det har bara gått några dagar sins din Hasta la Viista...och det är redan tomt utan dig. Hoppas innerligt att du kommer tillbaka men om ej, bonne chance et bon vent! Katarina
Jag hittade hit när du precis hade fått reda på att du var gravid med Romy. Oftast läste jag från telefonen medan jag gick runt och skumpade med min egen bebis i bärsjal och försökte inbringa lite sömn hos barnet. Jag fastnade för att att vi lever så otroligt olika liv men kan relatera till det du skriver ändå och det är en rätt fantastisk upplevelse.
Ramlade in för inte såå längesen. Älskar ditt sätt att skriva och anekdoter att känna igen eller bara skratta åt/med!
Hoppas att man får hänga med vidare…
Punkter är alltid bra!
Kram och hej
Har följt dig sen Korsika. Har bott i Paris i många år så känner igen mig i så mycket. Du är den enda blogg som jag fortfarande läser regelbundet. Lycka till med det nya och tack för att du så generöst har delat med dig utav ditt liv. Kram
Jag gillar din poetiska stil att skriva. Du är ärlig och självutlämnande. Likväl läser jag gärna inlägg med recept eller om barnen. Det blir en passlig mix av alltihop.
Jag har följt dig länge och detta är en av få bloggar jag alltid återkommer till. Varför? Jo för du skriver fantastiskt! Det är ärligt, rakt och modigt. Ditt språk är fängslande precis som din berättelse. Jag hoppas du fortsätter och berikar bloggvärlden med dina texter och berättelser. Tack för att jag har få läsa och lycka till. Kram Lena
Har velat skriva här i flera dagar nu! Min favoritblogg! Jag har varit med sen ön. Sen R var liten bebis. Jag fastnade för din blogg direkt. Kombinationen av vackra bilder, poetiska texter och att läsa om en vardag i ett annat land.
Speciellt minns jag förra sommaren, hur jag kunde identifiera mig med dig otroligt mycket. I början av sommaren hade jag fått mitt hjärtat krossat av någon jag tyckte om, i samband med det fick jag sex veckor på mig att hitta en ny lägenhet samt att jag var tvungen att hitta ett nytt jobb inom de veckorna. Ensam i ett annat land, långt från familjen. Högar av papper som ska skickas åt olika håll, pengar som inte fanns, sitta fast mellan två länders olika system, dyra prylar som går sönder och som jag inte kunde bära ur lägenheten helt själv.
Din blogg påminde mig hela tiden om att jag inte var själv i allt detta kaos. Att det fanns så många fler som är i samma situation.
Om jag bara fick välja en blogg som jag fick läsa så skulle det vara din. Helt klart! Fortsätter du någon annanstans, så hänger jag helt klart på!
Tack för alla dina tankar och texter!
Glömde skriva om hur mycket jag uppskattar små skönhetstips här och där. Arganoljan som du skrev om, så himla len och skön!
Jag har last sedan du var gravid med R. Hittade till din blogg genom ditt inlagg om att du ar smal fast du ater brod haha (det har var mitt i LCHF-vagen). Tyckte det var sa harligt. En sund rost, mycket djup men ocksa mycket humor. Jag alskar sarskilt dina inlagg om mat, halsa, den franska livsstilen. Jag ar ocksa utlandssvensk sa det ar mycket igenkanning.
Eva
Hej Sara, har följt dig sen Vera var liten på Korsika. Har bara skrivit inlägg några gånger, bl a till din text där du sjöng den vita skjortans lov för flera år sedan. Har alltid njutit av att läsa dina texter i stil och innehåll. Du skriver ärligt, personligt utan att vara privat, och poetiskt. Och du tar fina foton även utan turkost vatten. Din blogg känns äkta och relevant då den fokuserar på livet, inte yta. Reflektion och inte bekräftelse eller statusjakt. Jag älskar det.
Har all respekt för att du kan vilja förändra, men hoppas innerligt att vi får fortsätta ta del av dina reflektioner.
Kram från Maria(50)
En sak till. Har uppskattat den kommersiella frizonen. Det gjorde dig också unik.
/Maria(50)
Har följt dig den jag var aupair i Frakrike först i alperna sedan korsika ( porto), annecy, för att jag bille läsa om svenskar i Frankrike.Tyckte då att du verkade ha ett lyxliv i ajaccio..min upplevelse av korsika var lite svår då jag inte förstod mig på min värdfamilj alls. Jag tycker du verkar vara klok och melankolisk, lite som mig själv
Skicka en kommentar