Good bye 2014, weren't you something?

Tittar inte tillbaka så mycket. 

Det har gjort ont i år. 

På många sätt. 

2015 blir ett mjukare år

Förlåtelse, förälskelse, förtroende, förtröstan

För mig

För de mina

Kriget för min del är över

Walk-over

ingen förlust alls

att släppa taget 

Kanske var det den viktigaste lärdomen

från 2014

Att släppa taget

blunda och hoppa

Det berusande i att börja lita på sin egen intuition, lita på sig själv

Så. Ikväll skålar vi i rosa champagne, tittar på stjärnorna, fokuserar på vad vi vill med 2015.

Och man får gå och lägga sig före midnatt. Man får det.

Krack i hjärtat.

Hur KUNDE tomten GLÖMMA att Vera mest av allt i hela världen önskat sig Elsa's klänning från Frozen? Tomt-skrälle.

Hon var så besviken - har varit så duktig och fin och fått högsta betyg i allt - att jag verkligen måste ta ett snack med tomten. Alltså. Så här kan vi inte ha det.

Älskade lilla barnet.

We'll shed our stains showering In the room that makes the rain (sign your name across my heart)

I only miss you when I'm breathing.

Julafton är ikväll när jag får tillbaka småfrallorna.

Har längtat. 

De med, längtar efter mig. 

Har nya Monster High-muggar till varm choklad och kanelbullar. 

Och det ligger paket under granen som tomten hittade i sin släde strax innan han åkte tillbaka till Nordpolen. Det står Vera och Romy på dem. 

Älsklingarna.

Good things wrapped up.

Friday night.

Oh well.

It's all messy. The hair, the bed, the words, the heart. Life.

Märkliga mellandagar. 

Lite hektiska. 

Jobbade fredag.

Middag hemma hos mig på kvällen. Skippade jultema och bjöd på klassiker, avokado-räkor-grapefrukt till förrätt och lasagne och heavy red Italian. 

Lördagen. Intensiv. Alltså, så mycket känslor i allt, så mycket intensitet. 

Allt detta too good to be true, som måste jag leta sprickor, skärskåda, misstänksamt. 

Plus att jag är så vaksam nu. Jag skyddar mig. När jag släppte någon så nära förra gången lät jag mig sväljas helt. Tillät att bli kvävd. 

L rynkar ögonbrynen och betraktar vad han kallar för mitt carapax. 

 

Kasta mig in i allt detta fina med L, samt ekvilibrist-balansera i detta, med barnen, förstås, ständigt uppmärksam, plus hålla försvaret intakt gentemot the wasband (no longer the husband).

Kanske behöver jag mitt carapax tills vidare. 

Shaky. 

Plus typ PMS och iskyla.

You know.

 

The Rain coming down on a sunny day.

Baby Jane

Parce que c'est toi le seul à qui j'peux dire, qu'avec toi je n'ai plus peur de vieillir.

Anaïs.

Don't threaten me with love baby, let's just go walking in the rain.

Molnen retirerar från himlen denna juldagsmorgon.
I går var det grått och blött och ljusår från min barndoms vita jular.
Kanske blir det en vacker dag i dag.

Det blir en vacker dag i dag. Champagne. Fondant au chocolat, linneservetter, tända ljus, lite sånt. Promenad till juldagsöppet bageri och kanske blomsteraffär. Kvalitetstid med den där personen som jag bara vill vara nära hela tiden. "scary feelings"

Idag är mitt jullov. Ska carpa diem tills jag storknar. Men först: Hänga tvätt.

The Christmas-selfie.

Kontors-jul med tyskt mandelmassegodis, ljuvligt doftande jul-roiboos och en handfull koncentrerade kollegor.

Har tackat nej till happenings ikväll. Vill bara vara ensam, i min soffa, tända ljus, okynnessurfa, okynnesäta, prata med min familj som julefirar comme il faut i Dalarna, och vara allmänt glad och tacksam. Förbereda lite mat också, inför morgondagens juldagsfirande en amoureux, och fredagens middag med vänner.

Oh, har jag sagt att jag har en sprillans ny varmvattenberedare? Varm dusch lagom till jul, vilken julklapp. Tacksam.

Önskar er en underbar, fantastisk jul, och en underbar sista vecka innan vi kastar oss ut i 2015.

XOXO

Sara

Look back only to see how far you've come.

Så. Borde man göra någon sorts sammanfattning?

Nä, orkar inte. Vill inte se bakåt. Vi ska hursomhelst inte ditåt. 

2014 var krigets år. 

Året jag skilde mig. 

Började om på nytt. 

Slöt upp kring mina små. 

Blev hel. 

Lärde mig skratta igen.

Pånyttföddes (three times born)

Rasade, grät, förbannade.

Älskade.

Koncentrerade mig på the bare essentials.

The year I made peace and love

Efterkrigstiden.
Vapenvilan.
Året när jag trampade runt i askan på slagfältet.
Nej, året när jag lämnade slagfältet.

Året när känslorna kom till liv och jag vågade ta mark
och
sedan
åter
få luft under vingarna

Året när ensamheten var vacker och värdefull
Året jag slogs för mitt och mina
27e oktober dagen när jag högtidligt skrev under slutet på mitt äktenskap

Året när ilskan och frustrationen fick mig att gå sönder inombords

Också året när jag släppte ilska och frustration
vände ryggen till

Det var ett långt år.

2015 blir lätt och utsökt

Det blir ljust och varmt

och

fantastiskt

punkt.

Don't forget that you're the good catch.

Också detta, queridas, som jag vill säga till er också.
Något som vi alla borde bära med oss, som essentiell parameter.

En annan person. En ärlig, varm, stark person med nära till skratt. Sade till mig i våras:
- You're fucking amazing. And you don't even know it. Don't be with someone who finds you less than fucking amazing.

Jag tror att han passerade förbi i mitt liv bara för att ge mig en injektion självförtroende. En själslig vitamindos för att hjälpa mig upp på fötter igen.

Och varför skulle vi? Varför skulle vi nöja oss med mindre? Eller vara med någon som inte vi tycker är lika fucking amazing tillbaka?

Sedan, på samma tema. En fin vän som sade till mig alldeles i början av det här fina som jag upplever nu:
. Sara, don't forget that you're the good catch.

Alltså. Jag, och ni, och alla. Vad gäller relationer ska vi aldrig nöja oss med något mediokert. Det ska vara ömsesidigt fucking amazing eller inte alls. Att vara med någon som inte får oss att känna oss underbara och bra och värdefulla är ett slöseri med tid. Okej?

Fröken modig & kärleken.

Bara en liten grej om detta att hastigt kasta sig in i en relation efter århundradets mest förödande skilsmässa. Är kanske helt galet, kanske handlöst modigt.

Försöker att inte göra planer för morgondagen. Njuter av detta, och tänker att även om det upphör i morgon så kommer jag alltid att vara tacksam över att ha fått uppleva det som jag känner just nu.
Alltid.

Jag har aldrig varit så uppvaktad som det senaste året. Aldrig någonsin. Det har varit män så många män, liksom i periferin, och jag har känt mig misstänksam och smickrad och förvirrad och osäker.

Ett urval:

- Han som inte var där när jag stod upp till knäna i vatten i översvämmad lägenhet men som ville ge mig någonting litet i vitt guld från Dior när jag bad att han inte skulle ringa igen. Can't buy me love etc.
- Han som inte var vare sig så modig eller ärlig som jag trodde och som nog tedde sig som en själsfrände pga att han ansträngde sig för att vara det och för vem jag nog faktiskt bara var någon sorts nödutgång eller brandtrappa. Många tårar inblandande i det.
- Den olyckligt gifta mannen - som pratar om skilsmässa -  till vilkens fru jag förmodligen var motsatsen.
- Den åtta år yngre supervältränade, osäkre unge man som ville ha mig som flickvän eftersom jag var söt, alltid glad och lättsam, vilket visade att han överhuvudtaget inte sett mig alls. Only skin-deep.

Sedan sade jag stopp. Nu ska jag leva ensam i minst ett år. I don't need a man. You must be sweeter than my solitude etc.

Och i samma minut. Dök L upp. Han som fick mig att inse varför det aldrig tidigare funkat med någon annan. Som fick alla de där andra att vara små milstolpar på vägen framåt, som kunde belysa vad jag verkligen inte ville ha.

Och visst skulle jag kunna låta honom passera - pga planen att leva ensam - men det, mina vänner, det vore nog det allra galnaste.

A lucky chick like me (Paris in your eyes).

Tanken var att fotografera ett fantastiskt vackert Paris by night, och yours truly packade plikttroget ner en kamera med laddat batteri i handväskan. Glömde dock minneskortet. 

Men då kunde jag koncentrera mig på annat, och Paris och de där magiska kvällarna som aldrig tar slut, det kommer fler av dem. 

Och vi hade så himla roligt. Vi skrattar så mycket. Plus tips: Bästa japanska restaurangen i Paris? Ville så gärna tipsa om detta gudomliga ställe där vi åt fantastisk japansk mat men har glömt både namn och gata. Ej långt från Montparnasse i alla fall, varsågoda för tips. 

Christmas (because we're worth it).

  

Detta blir en jul utan lussekatter, köttbullar, janssons frestelse och tomte.

Det ska bli ganska underbart. 

Jag ska dessutom jobba, det är bara 25e och 1a som är helgdagar. 

Mysa på kontoret. Se fram emot ljuvliga stunder efteråt. 

Att umgås på tu man hand med en person jag vill lära känna mer, hela tiden. 

Lyx, när vi vanligtvis är fem. Eller fyra. Eller minst tre. 

Lite gåslever, lite champage. Promenad in till Fontainebleau för vin chaud och varma kastanjer. 

Kan man behöva någonting annat?

I går kväll var det jag, och L, och ett Paris som aldrig varit vackrare. 

Från metron - linje 6 Bir Hakeim - Passy - Trocadero - såg vi Eiffeltornet glittra till på det där fantastiska sättet som det gör en gång i timmen tror jag, som vore det täckt av tusentals vibrerande ljus (i verkligheten 20 000 blinkande glödlampor), disco-eiffeltornet, som något överjordiskt undervattniskt. 

Skulle kunna ha stannat i det där tåget, på linje 6 mot Trocadero i all evighet. 

 Nu är det några dagar kvar, till jul. 

Njut av dem. Och vill man inte rulla köttbullar och diska knäckkastruller, skala potatis och hacka rödbetor... Då behöver man inte.

View from Trocadero.

And this.

Pardon the way that i stare (and I thank God I'm alive)

"Me approaching christmas"

Okej, vi kan väl vara överens om att det ej är dans på rosor/söndags-picknick att vara ensamstående heltidsarbetande småbarnsmamma i främmande land etc.
Fan, alltså. Julen står för dörren och jag har

- home-made pepparkaksdeg i kylen men noll energi att göra pepparkakor
- handlat nötter men äger ej nötknäppare
-  Beställt en julklapp på internet
- En trasig varmvattenberedare och inget varmvatten sedan i onsdags
- Jäkligt dåligt samvete över att ej ha bakat lussekatter/knäck/ischoklad
- Haft 4 veckors semester sammanlagt de senaste 2 åren

Nu är jag negativ, jag vet. Så väger upp detta med lite motvikt

- En helg för mig själv att se fram emot
- En person som säger strunta i rörmokaren, säg upp lägenheten och flytta hem till mig med dina prinsessor
- Två vackra gryn att sakna en dryg vecka (men vi behöver få längta lite efter varandra)
- En champagne-lunch inbokad den 25e
- Ett 2015 framför mig som kommer att vara gnistrande. 2013 lämnade mig i tusen fragment, 2014 började jag limma ihop bitarna, klippa klistra rensa välja slänga göra om och 2015... Det är väl bara att slänga sig ut? Och jag ska ej kämpa emot allt fint som kan tänkas komma i min väg. Lovar.

Frustrationen.

Har fått julklappsleverans från Sverige, med Chronopost. (express top-notch delivery service).
De har inte lyckats leverera paketet hos mig trots upprepade försök (alltså, VEM har tid att sitta hemma och vänta på leveranser?)

De ba: Vi levererar på lördag, någon gång mellan 08 och 18.
Du ba: Okej, och min portkod är någonting mellan 0 och 1000?

Efter 45 minuter i telefonkö och en evighet med kund-service:
- Vår chaufför har lämnat paketet på posten i Fontainebleau-Avon.
- Eh... Det är lite vagt, kan ni precisera det lite?
*trycks bort och får lyssna på hissmusik en kvart*
- Vår chaufför har lämnat paketet på ETT av postkontoren i Fontainebleau eller Avon. Ni får prova.

Hurra. Perfekt, eftersom jag ändå inte har någonting överhuvudtaget att göra på dagarna så kan jag ju springa runt på grannskapets alla postkontor.

Deck the halls.

Med en vecka kvar till jul så blockerade en julgran passagen till mitt skrivbord i morse. Dör av hur ofestlig den var. Detta måste ha hänt:
- One week to christmas, we should probably get ... a christmas tree or something?
- Yeah, lets get a christmas tree!
*gets christmas tree*
- Hang on, it doesn't look like a christmas tree?
- No. We should get some... decorations?
- Yeah.
*finds something glittery (leftover from last year) in drawer*

Paris. Grey and brilliant.

And have you figured out all you wanted?

Trust.