Banken Bar & Brasserie.

Jag och Jenny åt middag på Banken Bar & Brasserie i Falun häromkvällen. 
Och detta vill jag understryka: Om ni kommer till Falun någon gång och ska äta, så ska ni äta på Banken.
Det finns inget annat ställe som når till fotknölarna på denna restaurang.
Supergod mat, trevlig service, fantastisk vinlista, fina lokaler. Mysig stämning.
Deras Crème Brulée är den godaste jag ätit - mycket yta, lite innehåll, precis som en bra crème brulée ska vara - och de andra desserterna verkar vara minst lika underbara.
Det är ren njutning, man vill aldrig gå därifrån.
Vi gick så långt att vi beställde in dessertvin och Bailey's när vi var för mätta fär att äta mer.
Kom ihåg detta, alltså: Banken på Åsgatan 41 i Falun. Ett måste. 

Morning light. 09.15. Falun.

And when I'm standing in this mirror After all these years What I'm viewing is a little different From what your eyes show you I guess I didn't see myself before you (Moving forward).

 

Urban dictionary's definition of selfie: A strange phenomenon in which the photographer is also the subject of the photograph, in a subversive twist on the traditional understanding of the photograph. Usually conducted because the subject cannot locate a suitable photographer to take the photo, like a friend (eller framtida exmake, plus att kidsen är för små för att ta kort med systemkamera, min kommentar).

Oh well. Funderar allra mest på huruvida jag ska bli mörkare brunett eller lägga i ljusare slingor. Alla dessa beslut man måste ta? En klassiker förstås, förändra ditt liv, börja med ditt hår.  Vad tror ni, ljusare, va? Symboliken i att go lighter. Gillar det.

Tomtebloss.

Good Bye 2013 (Weren't you something?)

Jag tänkte göra en tillbakablick på det här året, på detta omvälvande. Och kanske på tidigare år. Livet, mes amies, livet. Sen tänkte jag, äsch. Don't look back, you're not going that way. 
Du ska inte åt det hållet, du ska framåt.

2014, vi har inte setts än. Men jag lovar dig att jag ska ta vara på dig. Kämpa för dig. Ge dig vad jag kan, vara mitt bästa jag för dig. Vara totalt oförtruten och sanslöst modig. Tacksam också. Jag tänker inte se tillbaka, jag tänker se framåt. Kan vi satsa på det här, du och jag, 2014?


Kanske kommer jag att ägna nyårskvällen åt att slänga ett öga över axeln, lite förstulet. Bara för att se hur lång den varit, vägen, En ögonblickskort tillbakablick över den där ändå ganska storslagna vyn. Sedan ska jag låta champagnebubblorna smälla mot tungan och inte gråta - fast det gör jag ju alltid - och viska till mig själv, no, babygirl - bara för att jag vill ha attityd lite mer som en r'n'b-sångerska än enbart som förvirrade, osäkra, neurotiska jag - no, no, no, you're not going that way. 


Drämma igen dörren bakom mig och sedan titta framåt och handlöst kasta mig in i 2014. Det blir ett fantastiskt år.

Årets sista dagar.

Girl's night out.

 

Åh, ska bli underbart med riktigt hederligt terapisnack med min finaste Jenny. Plus god mat och vin.

Så himla dålig bild by the way, plus att min mamma dissade mina klackar. 

Nu har jag mammas vinterskor på mig för att överhuvudtaget bli utsläppt i snömodden.
Ej helt bra för silhuetten but oh well. Matchar dessutom lilla spetskjolen med gammal peak performance-jacka i tomterött.
Lite gymnasie-revival på det viset.
Hur många gånger har man inte stått finklädd i snö och blåst och hävdat att man ej fryser?
(Kan ej räkna).

Tre miljoner kalorier senare.

Plus alltså allt fikat. Det är ju alldeles överväldigande. Mina jeans börjar hinta om att marginalerna blir mindre, but oh well. 
Kaffe i min pappas kitchiga ground zero-koppar, och ljuvliga saffransbullar flera gånger om dagen har känts helt okej.

Jag går och funderar på mina hälso- och träningsmål till nästa år by the way. Snyggare armar och fastare rumpa. Elastiskare hälsenor (jättekonstig grej, men det känns när jag springer) Känna mig nöjd med min navel igen som är planetens konstigaste navel efter having had babies. Till exempel. Vilka är era?

Inspirera mig! Bring it on!

Elin&Vera.

Det har varit många släktingar nu, en vecka full med människor som är familj, fast ändå okända för mina tjejer. Elin var bra, henne har vi ju träffat i Paris redan.
I torsdag var - som det kändes- hela Härjedalen i faggorna och det var underbart. De har ju härjedalsblod i ådrorna mina små fransyskor. Också.

Äntligen.

Älskar dessa. Och hur svårt jag och mina syskon har att hantera kodak-moments.

Juldagen.

Happy Christmas.

Snön som fallit natten före julafton. Men ingen is på sjön, så märkligt.

Paket till de finaste. Men egentligen bara symboliska, inget jätteflott, inget överdåd. Det är skönast så.

Men julmaten... Den får inte sparas in på. Allt med extra allt.

De där två. Det vackraste paret jag känner. Frida & hennes Ragnar.

De kom i går kväll från Umeå, dessa Västerbottens finest.

Ingen festmiddag utan ost och kex.

Lillaste Lydia. Familjens allra minsta, som naturligt blir mittpunkten för alla.

Jultårtan, Kanel och lingon, mandelmassa och massa gott jag ännu inte identifierat.

Ja, de behöver ingen ytterligare presentation. Deras förstfödde, Aaron, har fotovägrat.

Paket under granen. Tomten var motvillig och gjorde en blixtvisit. Resten fick vi klara själva.

Glitter och ljus. Kunde inte stå emot magin, inte alls. Inte en chans.

Den mystiska gästen.

Och vissa visste inte riktigt vad de skulle tro om det.

Men the magic worked. Perfekt och rörande.

Gåslevern hade jag direktimporterat och den höll jag på att bli av med i säkerhetskontrollen på Charles de Gaulle. Men de fattade ju att en jul utan gåslever ej är en riktig jul så de lät det bero.

Bubbel i glasen, varma blickar och glada skratt.

Min svåger, min lillebror och min framtida svägerska. Axel och Angelica gifter sig i Las Vegas till sommaren. Så glad för deras skull. Sagolikt underbart att hitta kärleken. Vilka är oddsen liksom?

Ljuvlig hjortronparfait till efterrätt. Du kan ta en norrlänning ur Norrland, men du  kan aldrig ta Norrland ur en norrlänning, som vi brukar säga.

Mamma och Knut. Som sagt, vilka är oddsen? Kärleken, alltså, kärleken.