SNAKK:s stillista.

Min första reaktion på SNAKK:s stillista, som jag fick av denna donnan: 

Stil? Jag har ej någon stil, men borde förmodligen skaffa en. Imponeras över folk som kan säga att de är "bohemchica", "classic with a twist", eller vad det nu kan vara.
Jag saknar stilkänsla, och är överhuvudtaget osäker på vad som klär mig. Har varit gift med en man som är mer stilsäker och det har kanske byggt på min egen osäkerhet kring detta? Mina favoritplagg har jag slitit på i säkert tio, tolv år, och cirka vart tredje år är de passabelt trendiga.

Detta var en outfit jag arbetat lite mer på. Svart kavaj, NYtischa och jeans. Tyckte det var mycket lyckat. Och när jag tycker att det är lyckat kan jag använda det i veckor, månader och år efteråt.

Skulle förmodligen  aldrig användas som modereferens för någon.
Oh well.
Vi kör ändå, I give you SNAKKS:s stillista by Sara. 

Min stil i tre ord: High street, väderberoende och allround. Är mycket mindre feminin i min stil än vad jag vill erkänna. Gillar klänningar och klackar men trivs allra bäst i skinny jeans med svart upptill. Outfiten nedan är mitt andra skinn, min livsuniform.

Det här plagget skulle aldrig komma nära min kropp: Omlottklänning gör ej min kropp en tjänst. Platåskor.

Just nu har jag på mig: Vida, härliga, benvita och lyxiga sidenpyjamasbyxor. Mörkgrå huvtröja från Puma. Glasögon från Emporio Armani. "Saturday Night Fever"

Det här är en bild på mig när jag kände mig bekväm: Har aldrig varit så bekväm och tillfreds med min kropp som gravid. Älskade den känslan, att vara snygg i allt. Även i bikini.

Det här är bild på mig för länge sedan: Som visar att noll utveckling skett med min stil. Hade prick samma kläder idag, fem år senare. Jepp, samma som ovan.

 Jag känner mig allra snyggast i: Snyggbyxor och kavaj (om jag inte är gravid). 

Mitt favoritplagg just nu: Den här blusen från Mango har jag på mig minst en gång i veckan. Älskar den. Gillar överhuvudtaget smala byxor med svepande överdelar. Klarar ej tajt upptill. Får ångest av det. Kanske för att jag är mer nöjd med mina ben, rent estetiskt, än överkroppen.

Min stil hemma med tre ord: Barnvänligt, barnstökigt, fortfarande nyinflyttat. 

Jag skulle aldrig inreda med: Plysch, furu eller volanger.

Pryl jag suktar efter: En Le Creuset gryta och en bra vitlökspress.

Mitt bästa stylingtips: Stora lådor att förvara leksaker i för aspect soigné. Ös i och tryck undan i ett hörn, instant neatness.

Min favoritplats hemma: Vänster soffhörn, bredvid bokyllan med böckerna och mitt altare: Raden högst upp under taket med Dalahästsamlingen. Please see below. Den enda kitch jag tillåter mig. Gillar också barnens rum, de är så gulliga och liksom... barnsrumsliga.

Mitt problemhörn hemma: Ja, det där med telefon, modem, tevekabel och tre mil sladdar i en hög.


That is all folks. Roligare än så blir det inte. Alla modelejon som kan tänkas läsa den här bloggen bara: Eh, ok. Ring inte oss, vi ringer dig. Haha.

Stilen.

Okej. Att träffa människor ute i yrkeslivet som är födda på nittiotalet skakar om mig.
Jag ställs inte bara öga mot öga med min egen ungdom, jag ser den liksom försvinna i backspegeln och inser att jag har passerat 30 och tiden går tokigt fort ibland, gör den inte?
Äsch, anyway, jag har aldrig känt mig bättre än nu.
Jag har en fungerande, mogen (nåja) kärleksrelation, 2 fina barn, en underbar familj och dito vänner, jag börjar få klart för mig vad jag verkligen vill göra, och jag tror banne mig att jag är snyggare idag än när jag var 20.
Fast jag kan fortfarande inte klä mig. Saknar totalt känsla för min stil, men jag tror att jag är i en stilbytesfas.
Looking for Sara, liksom, på ett ytligt plan. Min garderob är full av klänningar, jeans, byxor, blusar och toppar, och ingenting känns som mitt.

Jag behöver:
a) en stylist
b) en ny garderob
c) en något uppgraderad klädbudget
d) eller ett jobb där man har uniform

Imponerad av folk med dagens outfit och någon sorts konsensus och logik i sitt klädengagemang. Jag är fortfarande vilse. Antar att jag lider av Engla-komplex? Men jag antar att dessa människor ägnar en stor tid av sin dag åt att klä sig. Och fundera kring det. Jag lägger min tid på mycket, men inte just min garderob. Och hell, jag tror att det börjar synas på mig. Basta.

Glitter.

Alltså. De här skorna, som Sveriges största shoppingbloggerska Engla visar upp... De skrämmer mig och mina ömtåliga fossingar. Tur att de inte passar in i mitt hämta-lämna, handla, springa efter 3-åring-liv.

Annan grej: Den här konsumtionen (som verkar ha blivit eftersträvansvärd) skrämmer mig också. Att handla massa nytt... varje dag? 
Hade en sådan period då jag bara shoppade och shoppade. Saker som jag aldrig använde, inte behövde. Men det var mest för att fylla ett tomrum jag inte kunde sätta ord på, tror jag. Obs att jag inte drar några paralleller till Engla. Är mest bara häpen över allt som handlas. 

Clockwork orange.

Man ser orange överallt hösten 2011. Och eftersom mitt ansikte gör sig bäst på avstånd från den här i och för sig vackra färgen så vill jag ha oranga fötter till hösten. Stövlar från Minelli, och pumps från Maje.

Iittala/Marimekko.

Stod och fingrade på en sådan där fin Marimekkoskål från Iittala häromdagen, lite förvånad över att springa på en här på Korsika, och by the way, butiken hade bara tagit in en enda.

La dame de la boutique:
- Ja, ni kanske inte känner till norskt glas? Väldigt fin kvalité, det här norska glaset. Hållbart. De är ju berömda för det, norrmännen... Sitt glas.

Den lilla svarta.

Spanar in hösttrenderna i en glossy och ignorerar min egen uppenbarelse (eh, som är just ignorerad).
Drömmer om skinny jeans och smala stövlar.
Mycket skinn blir det till hösten.
Man kanske ska slå till på en liten skinnklänning?

Den på bilden skulle nog sitta som en smäck på en nyförlöst.
Bra att amma i är den nog också.

Ansiktsutrycket, den hålögda, anemiskt apatiska looken har jag redan anammat.

Hösttrender.

Av höstens alla trender skippar jag nog de vita fransstövlarna.
Kanske fôr fransarna.
Kanske för att det verkar opraktiskt.
Kanske för att jag inte är 20.
Kanske för att de är vita.

Louboutin & de röda sulorna.

Alla fashionistas favoritskomakare Christian Louboutin har förlorat ett för honom viktigt mâl i amerikansk domstol: Ensamrätten till röda sulor.
Domaren menar att Louboutin absolut inte kan hävda upphovsrätt till färgen röd. En färg har en estetisk funktion och bör kunna användas fritt.
Konkurrenten Yves Saint Laurent kan glädjas ât att kunna fortsätta tillverka rödsulade dojor... och en miljon dollar i skadestând.

Att kamouflera en gravid mage.

Det här är en jättekonstig bild. Men vitsen är att demonstrera hur man hyfsat effektivt kamouflerar en rund gravidmage. Tricken:

1. Byxor. I icke töjbart material. Gärna med högre midja (om man kan knäppa). Inte jättebekvämt, men ger gördeleffekt. Alltså, de här var inte optimala, men ett kriterium var att överhuvudtaget komma i byxorna.
2. Blus med vidd. Absolut ingen empireskärning som gör att man ser gravid ut även när man inte är det, men gärna med snedskuret sidentyg. Förvillar.
3. Prickar. Förvillar jättebra. Ett klassiskt knep.
4. Kavaj. Gärna en storlek större än vad du brukar. Trolleri i profil.
5. Höga klackar. En allmän uppfattning om pregnanta kvinnor är att de hasar runt med svullna fötter och stora tofflor samt håller sig i svanken. Vi gör inget av detta. Vi tar på oss minst 8 centimeters och sträcker på oss. Vi luras.
6. Stor väska. Enligt proportionsteorier förminskar det den som bär väskan. Samt att om man är snabb ooch hela tiden byter axel så att väskan hela tiden är mot ens samtalspartner så fungerar den som sköld. Placeras lämpligast i knät när man intar sittande position. Good Lord, håll fast i väskan som om det gällde livet. Och kavajen. Det spelar ingen roll att det är 30° ute och att du gravidsvettas.

Effektivt? Ja?

ScarJo för Mango.

Annan grej. Vill vi inte se ut som ScarJo till sommaren? Klänningen finns hos Mango och är skitsöt. Men kräver lite brun utan sol om man är blekt skandinavisk, jag riskerar nämligen att se naken ut annars.

Irri.

Eftersom K tog upp det här livsvikta ämnet hänger jag på.
Hur många är vi egentligen inte som plågas av samma sak?
Hur många är vi inte som har provat tajta jeans i provrummen, där vi knappt har kunnat åla oss i dem och de är precis så skinny och slimmade som vi vill ha dem, så att det ser ut som om vi målat på oss dem.
Ni vet.
Men.
Fem minuter efter påbörjat användande ser de ut som boyfriendjeans. Mina är snygga så länge de är prick nytvättade. Ett par ögonblick därefter börjar de hänga. Vilket gör att jag väntar in i det längsta med att ta på mig jeansen på morgonen. Jag tar på mig dem alldeles innan jag går. Sedan undviker jag stora rörelser, onödigt knäböj och sittande.
Men det är obönhörligt. Redan när jag kommer ner på gatan ser de ut som ovan. Sedan måste jag gå och dra i dem hela dagen, och acceptera att jag ser nonchalant bekväm ut istället för att ha Kate Moss-slimmade smala jeans på mig, vilket var tanken.
Conclusion: Fuck stretch-jeans. Så himla irri!

KakaO.

Har bodylotion med kakaosmör och kakaobönor. Lite vanilj också.
Luktar jättegott.
Någonting med den där doften är så trygg, men samtidigt lockande och helt oemotståndlig.

God, liksom. Och jag var helnöjd tills jag insåg att jag gått runt i ett par veckor och doftat tigerkaka. Precis så.

Och plötsligt insåg jag varför jag senaste månaden bakat mer tigerkaka än jag tidigare gjort under hela mitt liv: Mitt doftminne och mitt undermedvetna måste vara de enda ansvariga för detta märkliga fenomen.

Men eftersom jag är storkonsument av krämer är den snart slut. Nästa burk i badrumshyllan är ett body butter med doft av gurka. Spännande.

Be my valentine.

För alla män som fortfarande undrar vad de ska överraska sin hjärtas dam med pâ Saint Valentin kan jag nu berätta att ni inte behöver leta längre.

Det här söta halsbandet blir perfekt: Classy, klassiskt, tidlöst, elegant. Très Coco.

Okej? Ni behöver inte tacka mig för tipset. Jag finns här för er.

JEansMinimum.

Jag begriper inte hur Livet kring 30...5 klarar sig igenom livet med ett par jeans. Jag upprepar: Ett. Par. Jeans.

Existensminimum borde ligga pâ fem, sex par.

Jag har nog... tio, tolv par. *rodnar skamset*

Och jag skulle älska att berätta att jag har vida, utsvängda, bootlegged, i alla möjliga tvättar...

Men nej. Mina jeans ser snudd pâ likadana ut: Skinny, snäva, lâg midja (högmidjade jeans ger mig avtryck av linningen i midjan och sâ mâste jag knäppa upp efter lunchen) och nâgon sorts mellanblâ nyans. Intill förväxling lika, trots att de kommer frân vitt skilda jeanstillverkare: Jag har jeans frân Miss Sixty, Benetton, Mango, Zara och Wrangler. Förvillande lika.

Märkligt.

Pyjamasparty.

Men sådana här provhyttsinlägg är roliga.

Öppet brev till Lindex designers:

Jag har länge varit på jakt efter en pyjamas med volangkjol, halsband och spetskrage till min dotter som är två, men har haft svårt att hitta en sådan, trots att efterfrågan måste vara enorm.
Tusen tack för att ni tar ert arbete på allvar och tänker på att man som förälder vill ge sitt barn det bästa (och gärna befästa befintliga könsrollsmönster ytterligare, det är viktigt men glöms ofta bort).

mvh, angelägen småbarnsmamma

P.S Finns den även i storlek 34-36? Eller på herr? Hur ser pojkpyjamasen ut? Har den hölster och polisbricka? *dör*

Printemps-été 2011.

Efter att ha kastat ett öga pâ vârmodet 2011 kan jag med stor entusiasm konstatera att det är blommigt, flower power, volanger och svepande kjolar.
Gilla pâ det. Jag ska se ut som en zigenare goes uptown-girl i vâr.

Blingblingkjolen.

Minns ni guldminikjolen jag suktade efter? Eftersom min garderob kändes helt inkomplett utan en minikjol i guldfärgad läderimitation? Jag köpte den, och häpnadsväckande nog använder jag den ofta. Den är lite ett allroundplagg, och det enda man behöver tänka på är väl egentligen att matcha med stickad kofta och ett par tjocka, stabila strumpbyxor, typ kalasbyxor, för att inte slinka över till det vulgära. Och ingenting piggar ju upp en gammal yllekofta så mycket som lite kortkort och guld.

Listan. Dag 14: Det här hade jag på mig idag.

Fullständigt inkapabel när det kommer till skjortstrykning, och ändå älskar hon vit bomull och volanger...
Jag recycklar min garderob för fullt, och gräver man ordentligt finns det alltid godbitar att ta fram, i synnerhet för oss som är så urbota jävla less på leggings, lowboots och effortless chic.
Dagens outfit ser ni ovan: The masterpiece, favoritskjortan, hundra år gammal (eventuellt från MQ, men jag minns inte), som är ljuvlig och opraktisk.
Ni kan ju tänka er hur många cappucino man lägger de där volangärmarna i, till exempel.

Bag.

Jag har en tendens att alltid bära med mig hela mitt liv.

Jag skulle aldrig klara mig med en clutch, eller en Chanel 2.25.

Fint, men opraktiskt. Jag behöver plats för en mängd saker, bland annat en hopvikt shoppingkasse, eftersom man inte längre fâr pâsar i franska affärer. Den här är fin.

Märkliga trender, del 567

Ja. Här är den. Majes trendiga skinntop.
En t-shirt i konjaksfärgad lammnappa.
Ett koncept som får mig att undra:
Är det praktiskt?
Kan man köra den i 40°?
Är det bekvämt?
Kan man ta av och på den själv?
Är det snyggt?
Är det tidlöst?
Är det årets om du bara köper ett plagg i år låt det bli detta?

Jag vet inte. Men jag skrattade ganska mycket när jag föreställde mig själv i den. Själva färgen är lite riskabel, det kan se ut som om man är naken, på lite avstånd.