And hey presto. Dinner.

Middag som får minimänniskorna att skutta av förtjusning? Hello Kitty- pasta shapes med sås. Jag tycker ju inte att bara pasta är en tillräckligt bra middag, även om mina tjejer skulle tycka att det var fest med typ naturella snabbmakaroner utan inget alls (och de skulle slippa mitt tjat om grönsaker), men detta går hem. Sås till pasta inleder jag alltid på samma sätt, lök och vitlök som får fräsa i smör. Sedan gjorde jag skåptömning och slängde i morot, zucchini, paprika, konserverade tomater etc etc.
Hello Kitty pasta shapes al dente (no more common macaroni) och riven parmiggiano.

Hey presto, middag.

No winter lasts forever.

 

My gals.

Djungelordspråk.

Den som glömmer att sätta på sin två-åring blöja innan natten får skylla sig själv.

*tvättar*

Oh, there you are. I've been looking for you.

Nu ska jag vara ärlig och självupptaget analyserande.
Men kan vi prata om det här med hur vi ser på oss själva?
Kan vi prata om det här med utseende, och yta?

Jag tror att jag, sedan jag blev medveten om mig själv och kanske andras blickar på mig, eller kanske bara min egen, i ständig jämförelse med alla andra och den jämförelsen förlorade jag alltid, enligt mina egna alldeles för hårda kriterier.

Jag var i slutet av tonåren när jag insåg att jag kunde vara söt. Inte var det per automatik, men kunde vara det. Och såg mig själv i andras blickar, som någon som kunde vara... åtråvärd, i brist på bättre ord. Gick vilse i det där med skönhet och kvinnlighet som är så intrikat ihopblandade koncept trots att vi inte är skyldiga någon att vara vackra. Det stressade mig också, som att jag inte var värd det där. Plus att jag till varje pris ville vara attraktiv, men tillät mig inte att vara det. Detta - bland annat - ledde till below mentioned items.

Ätstärningar, depression och fan plus moster. Inget som hjälper ens självkänsla, I tell you. Var ju mer vilse än någonsin när jag kom ur det där. Vem var jag? Hade en totalt upp och ned-vänd självbild och noll självförtroende.

Sedan har jag ägnat ganska mycket tid åt body monitoring och scrutinizing of self. Inget jag är stolt över, det är tid jag hade kunnat ägna åt att läsa Dostoievski, dansa, drömma mera.
Jag har oupphörligen letat fel på mig själv. Hittat dem också. Samtidigt, hittat någon sorts bekräftelse i mäns blickar på mig. Blickar jag aldrig tidigare märkt, eftersom jag bara var en summa av fel och brister. Billig bekräftelse, jag vet. Och lite underminerad. Men brist på självkänsla skapar en sorts hunger efter billig och snabb bekräftelse.

Ni undrar vart jag vill komma med det här? Egentligen är det ju ganska oviktigt, som tema. Men jag fick en tankeställare häromdagen. Jag fick syn på en kvinna i ögonvrån.

Hon var i trettioårsåldern. Ganska liten, men med vacker hållning och rak rygg. Ett stort leende, efter att ha dansat latinsk dans en timme. Jag hann tänka, vad söt hon är.  Innan jag insåg att det var jag.
Ska jag vara ärlig var det hennes tomatröda, slitna plyschbyxor that gave her away. Köpte dem i Taiwan i ett annat liv, och det finns inte två likadana. 

Jag såg henne i speglarna som jag ibland undviker, ibland besatt söker mig själv i. Och det har tagit mig över trettio år att tycka att jag själv är helt okej. Det hände nog... igår? Det paradoxala i detta är väl att nu har jag både ett par gråa hår, rynkor som inte vill släta ut sig förrän efter lunchen, pigmentfläckar efter graviditeter, etc. etc.

Och allt det där är ju oviktigt. Men det var så nytt för mig det där, att istället för att söka uppskattning i andras ögon, hitta den i mina egna. Och det var härligt. Och jag inser att jag måste jobba på min självkänsla, vårda den. Sluta upp med att försöka behaga till varje pris också.

Att bli så häpen av att se mig själv ur en ovan vinkel... tankeställare. Att se sig själv. Där är du ju, jag har letat. Kan vi dricka kaffe tillsammans, fundera över vad vi verkligen vill göra med livet, kan vi älska varandra? Kan jag göra det, menar jag. Jag.

Yeah well whatever.

I övrigt tog jag med mig te till jobbet för att inte överdosera kaffe från tidig morgon.
Dricker nu en kopp biologiskt örte "Bonne Nuit". 
Get my shit together, yes.

Saker jag skrattar åt.

- Hi Bob, did you get a haircut?
- Yeah, I got all of them cut.

Den här minikonversationen med kollega fick  mig att skratta oproportionerligt mycket. Superkul svar ju. Nu önskar jag bara att någon ville fråga mig samma fråga så att jag kan svara så roligt.

Mvh the copycat

Weekend within reach.

Vad jag vill ha den här helgen: 

Att frostnätterna upphör

Lyckliga påskliljor i solsken

Kvalitetstid med mina små

400 squats

Samtal med mamma (mamma, jag ringer, jag lovar, ska bara... get my shit together)

Nya vispar till elvispen

En sovmorgon

En bok att sträckläsa i parken när the usual suspects härjar fritt i våren

Ett glas vin 

eller bubbel

Parmalindad kyckling i balsamicosky men ikväll blir det säkert Hello Kitty-pasta igen 

(jag gör allt för att göra henne lycklig)

Promenad under snart exploderande träd, den händer nu, våren

Den drabbar oss

Vintern är inte längre

Torsdag so far.

Lämnade min Veris på skolan, och hann kolla bibbla-böcker, nya konstverk och sånt innan jag rusade till jåbet.  Myser lite med kaffe framför datorn - notera dalahästkoppen - och känner mig så himla trött och förvantansfull. Kan inte sova men har en energi utöver det vanliga. Det måste vara våren.

WTF.

Textar C, previously known as mannen i mitt liv.

- Behöver lösenordet till bla bla bla.
- Okej...
-Please?
- Anna-Belle.
-...?

What the...?

Tisdag. (Mitt rafflande liv)

Alive 'n' kicking i marsregnet. Jobbet känns roligare igen, efter en svacka med osäkerhet och lite kommunikationsproblem. Plus att det finns vuxna människor med attitydproblem.
I övrigt har jag fått en ny närmsta-chef, och det känns både roligt och spännande.
Definitivt ett tillfälle till att sovra i sina egna jobbvanor och så.

Tisdagar är zumba-dag, då lunchrasten ägnas åt höftrullningar och rumpskakande. Längtar.
Nu: Dagens fjärde kaffe (ska dra ner).

Ha en fin dag, queridas. Och strunta i people med attitydproblem. How people treat you is their karma, how you react is yours. Jag har blivit bättre på senare år på att inte låta folk push my buttons. Kräver lite övning och eftertanke bara.

How people treat you is their karma; how you react is yours.
Read more at http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/w/waynedyer382838.html#iiixHhABEecL4YZb.99

How people treat you is their karma; how you react is yours.
Read more at http://www.brainyquote.com/quotes/quotes/w/waynedyer382838.html#iiixHhABEecL4YZb.99

Damn you Disney, damn you.

Det blir ganska mycket Disney när man har små barn i påverkbar skolålder. Vera är i en prinsess-fas galore och ja, det är mycket prinsesstema. Mest gillar hon Ariel och Trassel, de lite tuffare chicksen. 

Oh well. Vi har väl alla genomgått den fasen? 

Hon och hennes kompisar leker även med Barbie, är så himla förvånad, jag lekte med Barbie när jag var typ... elva? Hon är fem?

Hush (don't tell a soul).

 På menyn. Paella och fylligt rött. En sydländsk klassiker i frusen marskväll.

 

 Gott och ganska imponerande, eller hur, att slänga ihop en paella där i småbarnskaos och förberedelser inför maxad vecka.

Nä. Inte imponerande alls. Inte ett jäkla dugg. Men det här stannar mellan oss, eller hur?

SNAKK:s stillista.

Min första reaktion på SNAKK:s stillista, som jag fick av denna donnan: 

Stil? Jag har ej någon stil, men borde förmodligen skaffa en. Imponeras över folk som kan säga att de är "bohemchica", "classic with a twist", eller vad det nu kan vara.
Jag saknar stilkänsla, och är överhuvudtaget osäker på vad som klär mig. Har varit gift med en man som är mer stilsäker och det har kanske byggt på min egen osäkerhet kring detta? Mina favoritplagg har jag slitit på i säkert tio, tolv år, och cirka vart tredje år är de passabelt trendiga.

Detta var en outfit jag arbetat lite mer på. Svart kavaj, NYtischa och jeans. Tyckte det var mycket lyckat. Och när jag tycker att det är lyckat kan jag använda det i veckor, månader och år efteråt.

Skulle förmodligen  aldrig användas som modereferens för någon.
Oh well.
Vi kör ändå, I give you SNAKKS:s stillista by Sara. 

Min stil i tre ord: High street, väderberoende och allround. Är mycket mindre feminin i min stil än vad jag vill erkänna. Gillar klänningar och klackar men trivs allra bäst i skinny jeans med svart upptill. Outfiten nedan är mitt andra skinn, min livsuniform.

Det här plagget skulle aldrig komma nära min kropp: Omlottklänning gör ej min kropp en tjänst. Platåskor.

Just nu har jag på mig: Vida, härliga, benvita och lyxiga sidenpyjamasbyxor. Mörkgrå huvtröja från Puma. Glasögon från Emporio Armani. "Saturday Night Fever"

Det här är en bild på mig när jag kände mig bekväm: Har aldrig varit så bekväm och tillfreds med min kropp som gravid. Älskade den känslan, att vara snygg i allt. Även i bikini.

Det här är bild på mig för länge sedan: Som visar att noll utveckling skett med min stil. Hade prick samma kläder idag, fem år senare. Jepp, samma som ovan.

 Jag känner mig allra snyggast i: Snyggbyxor och kavaj (om jag inte är gravid). 

Mitt favoritplagg just nu: Den här blusen från Mango har jag på mig minst en gång i veckan. Älskar den. Gillar överhuvudtaget smala byxor med svepande överdelar. Klarar ej tajt upptill. Får ångest av det. Kanske för att jag är mer nöjd med mina ben, rent estetiskt, än överkroppen.

Min stil hemma med tre ord: Barnvänligt, barnstökigt, fortfarande nyinflyttat. 

Jag skulle aldrig inreda med: Plysch, furu eller volanger.

Pryl jag suktar efter: En Le Creuset gryta och en bra vitlökspress.

Mitt bästa stylingtips: Stora lådor att förvara leksaker i för aspect soigné. Ös i och tryck undan i ett hörn, instant neatness.

Min favoritplats hemma: Vänster soffhörn, bredvid bokyllan med böckerna och mitt altare: Raden högst upp under taket med Dalahästsamlingen. Please see below. Den enda kitch jag tillåter mig. Gillar också barnens rum, de är så gulliga och liksom... barnsrumsliga.

Mitt problemhörn hemma: Ja, det där med telefon, modem, tevekabel och tre mil sladdar i en hög.


That is all folks. Roligare än så blir det inte. Alla modelejon som kan tänkas läsa den här bloggen bara: Eh, ok. Ring inte oss, vi ringer dig. Haha.

She's got eyes of the bluest skies as if they thought of rain. I hate to look into those eyes and see an ounce of pain. Sweet child of mine.

Älskade Ajax. (Le golfe d'Ajaccio)

 

Den här utsikten har ingenting med dagens utsikt att göra. Men det vackra i detta är att jag kan längta efter Medelhavssemester. Men bara semester, bara en glimt. Bara ett flyktigt nedstamp i det där turkosglittrande, varma. Att svepas in av vattnet, av mjuka vågor. Omslutas. 

Samtidigt upplevde jag ju en tomhet i all den där skönheten, all förförisk yta. 

Det saknades någonting bortom den, ett djup, en mening. 

Men visst, att känna salt vatten kring solkyssta vader, visst hade det sin charm. 

Det gör att man kan blunda länge för annat.

Les Miserables.

 Karnevalen på skolan var stor succe. En isande kall marsdag, som en kalldusch efter alla varma vårdagar vi haft.

Alla kidsen var superglada. Verkligen, verkligen jätteglada och peppade. 

En gnista hopp tändes när de insåg att de kanske skulle få slippa gå i karnevalståget i sina grodhattar. 

Men nej, det var klart att de skulle delta i karnevalen. Och de längtade ju verkligen, verkligen.

Den här bilden var kanske den där de såg gladast ut. Men det var innan det började regna och blåsa isvindar och allt bara gick utför. 

Personerna i audiencen var också jättepeppade. Och glada.

 

Sedan var det dansuppvisning och det innebar att det bara var en prövning kvar innan fikat.Plus att de var glada över att grodhattarna blåst bort. Lättnad.

Slut på karnevalsrapport.

Red red wine in a 80's style Red red wine in a modern beat style, yeah.

Favorit i repris.

Om detta är bilden man utrikes har av svenskarna så fattar man ju att folk blir besvikna när de träffar en. Över att man är mörkhårig, kort och påklädd.
Oh well.

La French touch.

Alla trevligheter på jobbet idag fick mig att tro att det var fredag... Så går det när man får bubbel mitt på blanka dagen. Plus så himla fin pièce montée i form av Eiffeltornet. Plus sushi. 
Men arbetsveckan har en dag till, äsch, egentligen en halv. I morgon förmiddag ska jag vara med min 5-åring på skolkarnevalen. Highest priority.

Treats.

En svensk kollega based in Sweden släppte ned en kasse med godsaker på mitt skrivbord igår. Leverpastej, lyxigt kaffe, läkerol, kexchoklad, västerbottensost och annat som får oss exil-svenskar att bli tårögda och längtiga.

Frulle med leverpastej och svenskt kaffe satte guldkant på den här dagen, från start. Trots att jag varit uppe och vankat i insomnia ett flertal gånger i natt. Måste få kropp och hjärna att slappna av. Kanske dricka en flaska vin till middag?

Sweet Sunday (La belle epoque).