VIntertid.

Nästa som säger "Oh så skönt att få sova en timme extra" åker ögonblickligen ut från mitt facebookkonto.

För oss småbarnsföräldrar handlar det inte om någon sovmorgon alls. Det är lite mer så här: Istället för att kliva upp klockan 06.03 kliver vi upp klockan 05.03. Härligt.
Och de där tidiga morgnarna är lättare att hantera sommartid. Bakom solglasögonen.

Saturday night fever.

Sweet god, bring me some självdisciplin.
Just nu har jag zero sådan.
Borde ägna mig åt benchmarking, marketing mix, strategier och allehanda kalkyler.
Inte okynnesätande, nöjessurfande och bloggande.

Golven är iskalla nu. Jag har tjocka sockar, fjärilar i bröstet och tankarna i tusen fraktioner, splitter överallt.
Hey, ett glas vin, ost och lite bänkmarkerande på det.

Trevlig lördagskväll, hoppas ni gör annat än att sitta framför datorn. Jag är patetisk.

Scener ur ett äktenskap del 354

Jag lämnar spår efter mig.
Skor som jag tar av mig någonstans mellan hallen och köket. Saker som jag lägger i från mig för att kunna krama Grynet, pussa på C. Handväskan som töms ut över köksbordet, kläder som aldrig sorteras in i lådor, trosor på sovrumsgolvet (händer det aldrig hos er?) fyra böcker som jag håller på att läsa som ligger på en köksstol, solglasögonen på spisen, en ask med kritor som snabbt placeras ovanpå kylskåpet för att förhindra att någon ritar väggarna fulla med streck och kallar dem blå (alla färger är blå för grynet). De svarta mascarahalvmånarna på de vita frottéhanddukarna på kvällen när jag inte orkar pula med bomullstussar och lotioner. Tekopparna. Tekopparna. De står lite överallt, med halvdrucket, kallnat te eller kaffe. Vid datorn, vid sängen, på tvättmaskinen.

C blir galen. Tycker att jag är oorganiserad och stökig. Trots att det bara handlar om någon sorts tidsoptimisering. Typ. Eller att vi inte är styrda av samma logik (Mars-Venus? Kaos-Entropi?)

Och förutom att driva min man till vansinne med detta är jag även hobby-psykolog. Och har precis läst om vad scenerna ur vårt äktenskap faktiskt säger om oss (läs: Honom).

- Cheri, anledningen till att du inte står ut med det här är att du känner dig mentalt invaderad av mig, och att du har issues med din possessiva, krävande mamma som inte tillåtit dig att växa upp. Det handlar om någon sorts rädsla för mental... kastrering (Heja Freud).

- Eh... Nej. Det handlar om att var sak har sin plats.

- Det är vad du tror. (Yeahwellwhatever. )

Well well. Tur att vi har tvättbuddha ovanför tvättmaskinen för att bringa ordning i kaos. Och en i köket också: Köksbuddha.

Beautiful bootcamp

Hej.
Det här är min lilla löpslinga, jag brukar springa från Place Abattuci, förbi Citadellet, bort mot Grekiska kapellet, les crêtes. Hotellen: Cala di Sole, Palm beach, Dolce Vita, Stella del mar, ut mot La terre sacrée.
Det var 20° och jag sprang femton kilometer. Utan att blinka. Jag bara njöt.
Nu ska jag tacksamt njuta av konsekvenserna att ha tackat nej till fest och sen, sen kväll, och krypa ned i sängen med ett korsord och en kopp te.
Längtan.
Sov gott, söta kära.

Sol&Skugga.

Luncha?

Precis när jag skulle sätta mig ner för att börja beta av helgens alla uppgifter ringde mannen i mitt liv. (På hemtelefonen, där jag nästan aldrig svarar, nu hade han tur.)
- Det är så fint väder, ses vi på sta'n om en halvtimme för att käka lunch?

Äsch då. Nu fick jag omprioritera. Tur att man är anpassningsbar.

Häpp, häpp, in i duschen, sedan ut i solen!

ARgh

Jag känner lite så här:
Får jag inte röra på mig så dör jag.
Eller skriker åtminstone.
Den här veckan har jag inte rört mig ur fläcken. Kroppen värker, stelnar.

Så, amigas, nu ska jag springa en mil. Jag behöver det verkligen.

Hug me Squeeze me

Men gud, jag vet inte vad jag ska skriva först på min önskelista till tomten: En diamantring, Sportmax-stövletterna eller en skitbra vitlökspress.
Men enligt alla vettiga prioriteringar blir det nog vitlökspressen.
Den här är från Eva Solo. Om tomten råkar slänga ett öga i bloggen.

So french

Jag beklagade mig för ett par kursare över att knappt hinna se C nuförtiden, förutom när vi råkar korsa varandras väg någonstans vid morgonkaffet.
- Men det är ju därför du måste ha en älskare här på utbildningen!

Ja, just det. Självklart.
Typiskt franskt sätt att tänka, och dagens bästa kommentar.

Skomode

Copinettes! Vissa av höstens skotrender är fullkomligt obegripliga. Obegripliga, I tell you.
Jag kan liksom inte med trovärdigheten i behåll komma iklädd de där leopardmönstrade platta stövlarna - som på mig förmodligen skulle sluta i ljumskhöjd. Viktor&Rolf, tack, men nej, tack. Precis som Blumarines maffiga sula; i min värld ska skor göra oss snyggare, inte få oss att se klumpiga ut.
Men trean, mina vänner, trean. Sportmax. En helt perfekt höstsko. Jäklar vad snygg jag skulle känna mig i den.

Jag ska drömma om dem i natt.

Medelhavssnö

Utsikten över Saint-Pierre de Cardo fick nästan hjärtat att brista i morse.

Pudersnön pâ bergskammarna, oktobersolen som ger ett gyllene skimmer ât fälten, vinodlingarna, och morgonrodnaden som sakta bleknade.

Sâ fint.

Det är liksom värt att behöva âka hela vägen varje morgon för att fâ uppleva det. Varje morgon. Jag tröttnar inte.

Sleeping beauty reinvented

Sömnskulden. Den ständigt växande sömnskulden.
Lite som en statsskuld som är för stor, man inser att man aldrig, aldrig kommer att hinna ikapp.
Sockergrynet är 2 nu, och det innebär 2 âr under vilka de oavbrutna nätterna kan räknas pâ en hand.

Man drömmer förbjudna drömmar och när hemliga fantasier om att fâ sova... kanske sju timmar i sträck. Sovmorgon, gud, sovmorgon!

Men nu tänker vi inte pâ det, vi kör i gâng den här dagen!

Ett litet smolk i bägaren bara: Ena kaffeautomaten hors service, och i den andra har en flock myror flyttat in.
Personligen funkar jag bättre med lite kaffe i systemet. Det gör underverk för min personlighet.

Je vous embrasse, queridas!

Fyren i Propriano

Snapshots. Champagne&Macarons.

Snapshots. TIsdag kväll.

Och så här såg vi ut då...

Post scriptum. Måndag kväll.

By the way.
Kom hem vid halvtio, efter ett spännande, hyfsat konstruktivt möte i ett charmigt vindskontor med parkett och böcker från golv till tak, som jag gärna hade gjort till mitt.
Anyway.
Ställde mig med elvispen i badrummet och vispade kaksmet till födelsedagsfirandet på dagis i morgon.
Whatever.
Är tröttare än tröttast, har överhuvudtaget ingen tid för särskilt mycket alls, går tidigt, kommer hem sent.

Och traskade hem i hällregnet - utan paraply, jag har aldrig paraply - , svarta gator, oktoberregn, för att ställa mig och vispa kaksmet i handfatet.
Skymtade mig själv i spegeln och var tvungen att le. Katastrof. Katastrof.

Men det är okej.

You rock my world.

Det var natten till den 26e oktober 2008. Sommartid gick över i vintertid.
Min tid gick över i Vératid.
Hon föddes då, den natten. Indiansommar i södra Frankrike.
Mellan vindruvor och olivskörd.

Den natten, när vattnet gick, när jorden skälvde, när allt lite handlade om liv och död, bara tanken på den får mig att gråta.

Och den här tiden på året, är för alltid förknippad med Sockergrynet.

A coffee named desire

Fjärilsklänningen, höststövlarna och ett kaffe named desire.
Fanns det ett svenskt namn på pjäsen, mästerverket? Linje Lusta? Vilken misslyckad översättning, där en menings hela poesi gick om intet.
Hur som. Måndag morgon. Jag drunknar i allt jag inte hann med.
Drunknar i sömnbrist, drunknar redan i det jag inte kommer att hinna den här veckan.
Drunknad, dränkt och sömndrucken.
Prioriteringar: Sockergrynets födelsedag. Tårtbakande och presentinslagning. Livsviktigt.
Sedan får vi se.
Amigas, hoppas ni får en fantastisk vecka med drömmar, kärlek och gott kaffe.

Omerta.

Jag har inte ens skrivit om det. Mest för att det känns lite olustigt.
Och eftersom det börjar likna en sorts sydeuropeisk maffiakarikatyr.
Men C sag Nivaggioni skjutas när han var på väg till jobbet i början av veckan. Precis som jag sett två män skjutas mitt på öppen gata, i rusningstid eller morgontrafik.
Det är taktiken. Varje gång lika: Kalashnikovs, offentliga rum och dagsljus. Anledningen är glasklar, den behöver man inte fundera så mycket på.
Inte heller på det faktum att det är proffsjobb. De har en måltavla, och de distraheras icke. Ingen annan än måltavlan kommer till skada, det riskerar de inte.

Och det är någonting overkligt med det hela, man håller det ifrån sig. Och det är bäst att inte ha sett någonting. Eller hört. Och på tal om att höra: Skott från en kalashnikov hör man inte, det är bara ljudvågorna man känner, när man är nära.

Korsikas svarta sida. Paradise lost, paradise burnt.

23°

Saleccia i somras.
Det är svalare nu, i och för sig, men havet är lika vackert, och de lovar 23° mitt på dagen, så vi ska ut hela familjen och njuta av solen.
Kaffe och croissanter på trottoarservering, lekpark och marknad!
Varför skulle man vilja bo någon annanstans?

Chez Sara

Nathalie och Bruno kom på middag och på menyn stod:
Saltimbocca alla romana (med min personliga touche, en skiva parmeggiano mellan den lufttorkade skinkan och kalvfilén), med salvia och sauvignon blanc.
Jag älskar saltimbocca. Älskar.
Och det är så trevligt att ha vänner över på middag, trots att jag är mer än lovligt trött.
Mer än lovligt.
Nu ska jag dricka vitt the, bläddra bok (för trött för att läsa, men upprätthåller gärna illusionen av att jag är en läsande person) och sussa.

Ska bara...

Jag: Jag lovar att jag inte blir sen, vi ska bara ut och ta ett glas! (Oh, those famous last words!)
Han: Det säger du alltid, sedan kommer du hem klockan fyra och försöker smyga in utan att jag märker.

Jo. Det är sant. Så skramlar jag runt i köket en stund innan jag diskret försöker faxa mig ner i sängen så att han inte ska vakna men det gör han ändå av mina iskalla fötter.

Well, well. Han älskar mig ändå. Trots nattsuddande och dålig blodcirkulation.

Nouvelle vague

Äsch då. Gick ut för att ta ett glas med några nya bekantskaper, och kom hem för inte alldeles för många timmar sedan.
Men vad gör man inte för att fira att 2010 års första viner - les vins primeurs - har släppts? Bor man i ett vindistrikt har man vissa skyldigheter...
Slutet av oktober är alltid primeur-tider, det är vinerna som görs strax efter vinskörden, de som inte lagras.
Och nu är det gjort. Nu har vi invigt 2010 års vinskörd.

Le golfe d'Ajaccio

Mysterium

Flygpriserna är ett mysterium.
För samma pris som det kostar att flyga Paris-Stockholm i december kan vi âka till Guadeloupe fyra gânger, tre till New York, eller tillbringa en vecka pâ femstjärnigt spa i Thailand.
Frâgan är om den lilla trippen är värd priset?

Päls&Leopard

Till hösten vill jag ha pälsfodrade stövletter och lyxiga sidenblusar.
Kanske nâgonting leopardmönstrat ocksâ.
Och en svart spetsblus.

Volanger&Spets

Jag är galen i volanger och spets och det har jag varit sedan jag var liten. Då och då är det modernt, och då kan man ta fram gamla godingar ur garderoben.
För övrigt. För övrigt. För övrigt har jag nog ingenting att tillägga. Hell, jag är en dålig modebloggare.

Calvi.

Det börjar dra ihop sig för födelsedagar här i familjen.
Först Sockergrynet, och strax därefter mannen i mitt liv.

Jag hade velat ta med dem till Calvi, hitta ett höstöppet litet hotell, stanna en helg och njuta av Korsika.
Vi fâr se om vi hinner. Jag tror att vi behöver det.

Felköp

Köpte fel sorts yoghurt.
Sojayoghurt.
Det var nog det äckligaste jag ätit.
Och jag var liksom inte beredd pâ att min morgonyoghurt skulle smaka... hö.
Ingen brutal njutning direkt.

Finito

Bensinmätaren nere på rött.
Vägarna besynnerligt tomma.
Bensinstationerna stängda och igenbommade.
Vi har inte haft bensin på flera veckor och blockaden i Marseille verkar inte lösa sig.
Jag tänker inte klaga, jag är inte alls bilberoende. Men för många är det domedagsstämning.

Jorå så att eh

Nu. Nu har det hänt. Jag har blivit den där slitna småbarnsmamman som går ut i joggingbrallor och noll smink.
Bara för att jag inte hinner annat.
Glamoröst.
Jag känner mig så grå, så grå.
Har definitivt varit glittrigare.
Oh well.
Rien de grave.

Marinella

Njutning&Besvikelse

Jag fascinerades över Monsieur D:s förhållande till vin och dégustation.
På samma sätt som jag fascineras, och dras till, alla människor som tycker så passionerat mycket om någonting.
Det där intresset. Glöden.
Som gör att man dras in, dras till, attraheras. Av kunskap och engagemang.
Och orden:

"Ni får aldrig göra misstaget att smaka innan ni gått igenom de andra sinnena; synen, doften. Doften av stilla vin, och den av vin i rörelse, där rörelsen befriar den djupare doften. När ni sedan smakar är njutningen så brutal att alla andra sinnen sätts ur spel.
Eller besvikelsen. Den kan också vara brutal. "

Så fint. Så poetiskt. Lite sensuellt.

ÄSch då.

Den här veckan som skulle vara helt vit.
Well, well. Jag drack inte en droppe under måndagen.
Och jag bor ju inte i södra Frankrike för att gå runt och dricka kranvatten.
Och det är ju jättemycket bra grejer i vin. Antioxidanter och vindruvor till exempel. Vin är snudd på frukt.

Vinprovning.

Man vet att man går en trevlig utbildning när föreläsaren kommer in med flera brickor med glas, några snygga flaskor vin, lite tilltugg och orden: Nu kan ni stänga av datorerna, efter det här kommer ni inte att få någonting vettigt gjort ändå.
Så: Crash course i vinprovning. Muscatviner, med det bästa till sist, den korsikanska Muscat du Cap-Corse.
Vi gick noga igenom de viktigaste stegen i vinprovningens konst - givetvis, det här är ju ingen nöjesgrej - sedan fick vi prova lite olika sorter, innan vi enades om att den korsikanska var alldeles outstanding.

Ooops.

Kommer ni fortfarande gilla mig även om jag väger 100 kilo om ett halvâr?

Kaffe&Socker. Kommunikation&Mindmaps.

Nu: Lite fokus och en Paris-Brest.

Over and out.

Yawning stretching try to come to life

Konstaterar:
Att jag skulle vara snyggare/gladare/sundare om jag sov mer.
Att det känns som om natten varade ett enda litet ögonblick.
Att sommaren är långt borta.
Att jag ändå trivs rätt bra. Trots att halvåtta är en halvkul tid att lämna hemmet.

Devotedly yours, och hasta luego.

Sara goes matblogg

Förresten. Söndagslunchen blev så lyckad. På menyn:
- Sallad med ruccola, tunt skivad (osthyvel!) fänkål, päron, andalusisk fårost i tärningar, och korsikansk lufttorkad skinka. Senapsvinägrett och valnötstopping.
- Röra på squasch, chorizo, vitlök och skållade mandlar. Mycket curry och färsk mynta. Låter lite skumt men det var jättegott. Serverades med färska baguetter och Reserve du President. Rosa.
- Några sorters ost med päron och vindruvor (jag vill gärna slå ett slag för den hederliga gamla ostbrickan, dags att den gör comeback).
- VIt chokladpannacotta med hallonsås. (Jag vet, fruktansvärt fantasilöst, men grejen var att jag gjorde helgens alla efterrätter på en enda gång. Time management.)
- Kaffe med chokladpraliner.

Loving you is CherryPie. Cherry on top award.

Men wow.
Två av mina favoritas i bloggosfären tycker att jag är a cherry on the cake: Kristina & Mia.

Och nu måste jag avslöja tre saker som ligger mig varmt om hjärtat.
Och närmast hjärtat - det som ibland svämmar över av kärlek och tacksamhet - ligger min familj - den lilla, C & V, och den stora, den med syskon, föräldrar, mostrar, kusiner, släktingar, ingifta och tillkomna. Allihopa.
Sedan: Mina vänner. De riktiga. De som funnits där sedan länge, länge, och de som är nyare.
Och: Hälsan. Låter som en sliten klyscha, men att vara frisk och stark är en gåva. Men ibland behöver man bli riktigt sjuk för att förstå det.

Originellare än så blir det icke. Men vad är viktigare än kärlek och hälsa? Allt det andra är bara detaljer.

Okej. Mina egna körsbärsbloggar:
TEahousE.
Anna of Sweden.
AnnikA.
När du Inte oRkar ringA en vän.
LiveT &HeLsingFors

Voila.

Tufft.

En studie visar att 70 % av alla franska barn (under 3) inte gâr pâ dagis eller hos dagmamma, barnsköterska, aupair-flicka...
De tas hand om av föräldrarna (läs: mammorna), mor- och farföräldrar eller andra släktingar.
Sâ tufft är det att fâ dagisplats.
Inget vidare för kvinnor som vill arbeta och inte har släkten pâ behörigt avstând.
70%!

Morgon

Liten Honungshumla i mumintrollspyjamas.
Kaffe med mjölk i största kopparna.
Ajaccio och les Thibaults vaknar upp till måndag morgon.

Doften från bageriet nedanför borde hällas på flaska och säljas dyrt.

Bildbeviset

Bara för att bevisa att det inte helt och hållet är fritt fysiskt förfall och alkoholdimma, så gick jag ut och sprang i eftermiddags.
Lite carboladdning - nudlar, nems och vetebaguetter - gör underverk.
Nu ska jag sova gott i natt.

Food&Friends

Martini, nems, nudlar med biff, gott rött från Patrimonio och så Nico och Diep, dessa fantastiska personer som ingår i min ganska nya vänkrets.
Jag har lite gått från noll till hundra, efter den där första, skrämmande ensamma tiden på Korsika då jag var osynlig, ensam, ständigt i cirklar gående och ganska olycklig.
Well, well.
Kom i säng vid två - mitt ansikte döljer inte en minut av dessa missade sömntimmar - och om bara några timmar dyker svärföräldrar, fastrar och farbröder upp och då bör jag stå redo - i ett passabelt uppsnyggat hem - med ett leende på läpparna, aperitifen i handen, maten på spisen och vinet på luftning.
Äsch, vem luftar sina viner nuförtiden? Vi stryker sista punkten.
Fasiken, vilken huvudvärk jag har.
Fasiken, jag är inne på dag 6 av vindrickande, aperitif- och efterrättsätande.
Retox, darlings, retox.