Hopplöst

Nä. Det enda jag åstadkommit idag är att äta min egen vikt i paranötter.
Världens nyttigaste nöt förvisso. Men ändå.

Hjälp

Jag gardinsurfar. Men kammar noll.

För att dölja den plomberade porten i hallen vill jag i alla fall ha finsk design. Marimekko bien sur.

Den där blommiga

Min svärmor ska fixa gardiner åt oss. Och jag känner ett behov av att vara jävligt exakt i mina beskrivningar av vad jag vill ha, så att jag inte blir fast med fuschiafärgad tyll och tunga, guldiga gardintofsar. Så det här är vad jag vill ha. Exakt. Hela rummet helst.

I still haven't found what I'm looking for

Precis en sådan solhatt vill jag ha i sommar. Så nu efterlyser jag en.

En nagelbitares återfall

Nej. Jag som har haft så långa fina naglar har tydligen börjat bita av dem igen. Suck, jag som har kämpat så länge. Fasiken.

Mammor och barn. Mer eller mindre.

Våra fyragenerationerbilder blev så där... Men i alla fall: Mamma, dotter, dotterdöttrar, dotterdotterdotter och dotterdotterson. Eller dotter, son, mammor, mormor och gammelmormor. Notera den yngsta generationens snygga hello kitty-tishor.

Men ändå en lyckad kväll

Jag och C lånade ut sockergrynet till svärföräldrarna (på besök igen) och gick ut och åt thaimat och drack korsikanskt vin från Patrimonio i går kväll. Trist mat, halvdant vin, de största räkchips jag sett, och en servitris som frågade om vi hellre ville ha bestick.
- Nej!, skrek vi unisont. Bestick är för folk som inte studerat ätpinneteknik i Taiwan ett år. Bestick är för fega. Vi gillar utmaningar.

Sedan pratade vi. Mycket och länge. Om ett jobbigt år, om ett förhållande som vi inte vårdat som vi borde ha gjort, om vår fantastiska dotter, om mig, om honom. Om oss, om oss, om oss.

Jag sov bättre än på länge, sövd av regnets ihärdiga trummande på fönsterblecket. Och C var mycket sen till jobbet idag efter att vi försovit oss, gjort frukost åt varandra, och inte riktigt ville släppa taget.

Med ett trevligt leende kommer man långt

- Hur lyckades du ha 42 kilo packning när du reser med Ryan Air?
- Tja, det är väl en dold talang jag har.

Fast det är nog snarare ett resultat av många års ihärdig träning.

Regnregnregnregn

Och det är bara regn hos mig. Jo, om jag vore turist skulle jag be om pengarna tillbaka.

Ljusnan, gammelgården, kondis och mormors hallongrottor

Middag på Arctura

Den här utsikten vill jag exportera till Frankrike... Man ser åreskutan i horisonten, och det känns som man blickar ner över hela Jämtland.

Det här var vid nio på kvällen. Kolla solen! Som rivierabo blir jag alldeles lyrisk över ljuset; ljuset, ljuset!

Kvällens huvudperson: Den halstrade rödingen. Som (varning för matcliché) smälte i munnen.

Och priset för bästa efterrätt går till crème brulén som fick mig att vilja ha en liten crème brulé-brännare hemma.

Mamma och Knut som ser så där nygifta ut som de ju faktiskt är... Tack för en härlig kväll och en mysig semester!

Och jag och min bordsdam som älskar att komma ut och träffa folk och därför uppförde sig exemplariskt. Förutom en liten olycka vid blöjbytet men snälla nån, de får väl installera skötbord på det här stället.

En shot björksav i skybaren, god mat med jämtländsk touche, och Östersunds i särklass bästa utsikt är lite av det som restauranten Arctura bjuder på.

Sista kvällen i Östersund tog mamma och Knut med mig och Véra på vad som måste vara ett av norra Sveriges snyggaste restauranter: Arctura, där man på 55 meters höjd äter fantastisk mat samtidigt som man njuter av det förkrossande vackra panoramat över Jämtland och fjällen.
Kvällen var förunderligt ljus, sällskapet trevligt, vinet fantastiskt och maten... alldeles, alldeles underbar. Vi åt halstrad röding i hummersky med blomkålspuré, sockerärtor och babyspenat.
Véra hade med sig en flaska välling och charmade serveringspersonalen medan jag satt och kände mig poetisk av hela omgivningen. Kvällsljuset som strömmade in från alla håll i den runda matsalen fick vinet att gnistra och kasta reflexer på den kritvita duken samtidigt som allt blir lite bärnstensfärgat. Heller havtornsfärgat, bör jag kanske säga, med tanke på det lilla jämtska bär som hittat sin väg in i den magnifika cheesecake som mamma valde som efterrätt. Men min crème brulé med limerörda hallon var inte heller dum. Jo, crème brulé är väl så jämtländskt det kan bli? Vissa rätter är universella...
Så nu vet ni var ni ska äta middag - eller åtminstone ta en kaffe en eftermiddag, det går också - i Östersund. Men kom ihåg att boka. Jo, även en tisdagkväll.

Glöm inte köpa yoghurt

- Finns det ingen yoghurt?
- Jo, det står ju en bunke i kylen.
- Det här? Crème fraiche?
- Ja, det är väl ungefär samma sak.

Crème fraiche till mueslin? Nja. Nä.

Véra har precis fyllt sex månader

Honey, I'm home!

När vi flög in över Ajacciobukten i går så blev jag lite lyckobubblig i magen. L'Ile de beauté var magnifik, som vanligt, och piloterna verkade göra en extra sväng med det lilla planet bara för att njuta av utsikten över Porticcios vita stränder med det lagunfärgade vattnet, lyxvillorna i bergen med sina turkosa pooler, och de sammetsgröna kullarna där dimman fortfarande svepte in topparna i vita slöjor.

Och så ner, ner, ner så att man ett ögonblick tror att vi svävar på vattnet innan Medelhavet går över i landningsbanan.

Och hem till lägenheten, där jag klev in och började le. Det var hemma. I ofärdig inflyttning, omålade golvlister, regn som slog mot fönsterrutorna och en ny buddha över tvättmaskinen. C gjorde misosoppa, ondgjorde sig över de morgontrötta brassarna i brasilienprojektet och släppte inte taget om Vera en sekund.

Dagens tevisdom

Gå dit hjärtat leder dig. Någonting så enkelt och självklart, men inte alltid.

Sista chansen

Så nu ska jag försöka tröttna på gelatinfyllt, e-nummerberikat, färgämnessprängt, dåligt, onyttigt förmodligen alldeles hälsovådligt, (gottgottgottgottattansvadgott) smågodis.

VIsst finns det mål och mening med vår färd

Jag. Hatar. Att. Packa.

Och jag avskyr att ta farväl. Jag klarar inte avsked. Det är lika jobbigt varje gång, om inte jobbigare och jobbigare.

För övrigt älskar jag att resa. Om man bara hade kunnat beama sig från punkt A till punkt B. Jag klarar inte det här tranporterandet.

Well, well. Resandets oändliga olidlighet är övergående. Och det är vägen som är mödan värd och allt det där (Men hade Karin Boye någon gång rest med Ryan Air, med bebis och byte i Marseille, vid en fullkomligt okristlig tidpunkt på morgonen så hade hon aldrig skrivit den dikten. Det enda man lever för är att komma fram så att lidandet ska bli kort).

Quelq'un m'a dit

Det ryktas om att det snart är sommar på Korsika. Och jag sitter i Sveg och äter hallongrottor (hembakta med brygg) vilket i och för sig är rackarns trevligt.
Men allt gott har ett slut, och vårt Medelhav kanske inte klarar sig så länge till utan oss?

Parlez-vous lattesvenska?

I senaste lattemammabibeln Mama förvånas jag mest över språket som används. Anglifieringar och konstiga översättningar och det gäller att hänga med i the lingo, vilket jag nog inte riktigt gör. Den här lattesvenskan får besserwissern i mig att helt gå i spinn.

Exempel: Halle Berry har sagt om att bli mamma att hon skulle kunna ta en kula (för sitt barn) utan att tänka.

På engelska sade hon förmodligen så. Men på svenska blir det lite... konstigt.

Projekt avvänjning

Vad gäller kaffedrickandet: Här blir jag serverad kaffe (kok- eller brygg, as you like it), vaniljmunkar och sockerkaka (hembakt) en gång i kvarten. Så avvänjningen går inte så bra. Kan man nog säga.

Och Internet: Idag kom Emil med dator och mobilt bredband. Han måste ha sett min stirriga blick och mina darriga händer.

Jag var misstänksam till den mobila uppkopplingen efter att i min förra lägenhet i Montpellier varit begåvad med wifi (Oui fille), där enda chansen att kolla mejlen var att röra sig med laptopen i lägenheten tills man hade uppkoppling. Det ideala var att luta datorn mot köksfläkten och manövrera tangentbordet stående på tå. Inte praktiskt, men nöden har ingen lag.

Det här mobila däremot, det fungerar utan anmärkning mes amis. Men nu har jag inte tid med er längre, jag har en Härjedalsgård att fotografera.

Härliga Härjedalen

Nu sticker jag snart till Härliga Härjedalen ett par dagar.
Och kommer förmodligen inte vara uppkopplad alls, vilket förmodligen bara är nyttigt för mig.
Inget kaffe, inget internet: Jag kommer att må som en prinsessa.

Ciao amigos!

Projekt: Avvänjning

Mitt vårlöfte är att dra ner på min kaffekonsumtion. Till typ tre koppar* om dagen**, max.

Jag gör det ibland. Sedan stegras intaget till oanade höjder, och så slutar jag. Ett tag. Tills jag är uppe i sex, sju, åtta koppar. Efter en sverigesemester brukar jag vara riktigt koffein-hög***. Andra får detoxa alkohol efter två veckor på Costa Brava, jag får gå på kaffeavvänjning efter en månad i Sverige...

* Och med kopp menar jag nog snarare en jumbomugg.
** Och med dagen menar jag nog morgonen. Ingen morgon utan kaffe.
*** Och detta skyller jag på allt fikande och lunchande.

Alla andra vabbar ju

Mamma ska åka till Trondheim i jobbet, men har ingen lust:

- Kan man inte bara få bli sjuk? Eller vabba? Det gör ju alla andra!
- Jo, du kan få vabba mig. Jag mår ju jävligt dåligt just nu.
- Bra.

Counting blessings

Counting blessings...

Jag kanske inte har värmeslingor i hallgolvet, amorteringar och ett vettigt pensionssparande, men jag bor ett par hundra meter från Medelhavet, och om jag öppnar fönstren kan jag höra när färjorna till Italien lägger ut. En gata nära mig doftar färska croissanter och kontinental underbarhet.

Jag har en man som hävdar att han är galen i mig. Trots att jag ibland tycker att han är galen punkt slut.

Och en dotter som skrattar mycket, och som nu sover stilla i min famn (nu passar det minsann).

Still counting...

Jag har en plats att längta till och där väntar någon på mig, på oss. Och jag längtar också, fast av olika anledningar är jag lite nervös inför resan (Hemkomsten? Avfärden?) hem (Hem? Dit? Bort?).

When in doubt, read a teabag

Jag har lunchat med mamma på fina Gamla Teatern i Östersund. Nu dricker jag yogi tea och har precis upptäckt de små visdomsord som står på varje tepåse. Hur många koppar yogi tea har jag egentligen druckit utan att vara medveten om alla dessa små buddisminspirerade aforismer? Jag har druckit det för att jag inbillar mig att det är hälsosamt och bra för kroppen utan att inse att yogi tea är en riktig soul drink.
Nu känner jag mig très zen, och omåttligt förtjust över min nya upptäckt.

Någon sorts bortskämdhet

Ursäkta att jag tjatar men fy fan vad trött jag är.

Och jag vet att man inte ska klaga (lyxproblemens absurditet i ett globalt perspektiv) och att man väljer ju själv och att det finns andra som minsann klarar mer än vad jag gör (jobbande, tränande, upptagna, ensamstående föräldrar med fyra sjuka barn exempelvis. Linda Skugge till exempel.) och inte är någon sorts hemmafruar med världens lättsammaste bebis och tid att ägna sig åt egoskriverier.

Men. När jag betraktade mikrovågsugnens snurrande klockan fyra i morse kände jag bara att fy fan vad jag önskat att jag fortfarande sov.

Släktträffar

Véra med morbror... ...och med moster.

Oh.

Jordgubbar och champagne förklädda till choklad.

Ett tecken på att man är vuxen är att man börjar gilla Anthon Berg. Och ett tecken på att man kanske inte är så vuxen är att man kombinerar dem med en äggmacka.

Den bästa kombinationen skulle förmodligen vara med jordgubbar och champagne?

Småttingar och socialt umgänge

C sa en gång att sitta i ett väntrum hos barnläkaren är lite som att befinna sig i en David Lynch-film.

Suggestiv dekor, uppstoppade kaniner med runda ögon, och mycket små människor som beter sig konstigt och helt utanför ramarna för de sociala koder som vanligtvis gäller i väntrum.

Nu i helgen har Véra, sex månader, och Aaron, ett och halvt år, gjort att sådana här repliker känns som helt normala:

- Man får inte slå på bebisar med trägafflar! (Möts med totalt oförstående från den inblandade).
- Oj, Véra har nog ätit upp kulturbilagan. Är det farligt?
- Man får inte slå bebisar med fjärrkontroller. Heller. (Den tilltalade förstår inte varför.)
- Oj, min bebis har kräkts på tangentbordet. Gör det något?

Och man vänjer sig. Det blir ett normaltillstånd.

Jag skulle äga miljoner

Jag vaknade i går natt av att jag grät.

Märkligt. Jag minns inte när jag grät senast. Sedan kunde jag inte sluta, utan fortsatte gråta en hel dag.

Mamma tog in Véra till sig på natten, jag kände mig helt oförmögen att överhuvudtaget röra mig.

Märkligt.

Comfort food

Nu ska jag sätta mig i fårskinnsfåtöljen och tröstäta djungelvrål. Gud, så patetiskt svensk jag är.

Det har hänt att jag har ätit så mycket salt och surt godis att jag fått frätskador på tungan, men det har aldrig avskräckt mig.

Lördag

Solbrilleprovning

Jag, Véra och syrran (med reproräntor) trotsade minusgraderna och provade solglasögon under shoppingrundan... Jag och Véra shoppade röda sommarskor (till mig) hello kitty-tröja (till Véra), pekbok och solhatt. Jo, de säljer solhattar här i Östersund, men jag misstänker att den inte kommer till användning förrän vi är tillbaka vid vårt Medelhav.

Material girl

Jag känner lite ångest när människor pratar om huslån, amorteringar, reproräntor och utbyggnationer.
Och ett styng av tvivel över mina egna livsval.

Dumt, jag vet.

Men jag kommer inte ifrån det.

Livserfarenhet, rikt själsliv, frisk luft och kärlek smäller inte lika högt som amorteringar och värmeslingor i hallgolvet.

Så kände jag i alla fall, och satte det sydafrikanska vita vinet i halsen när jag tog en för stor klunk för snabbt.

Se det från den ljusa sidan

Fyra minusgrader. Precis vad jag inte behövde. Men det snöar i alla fall inte, alltid något!

Finaste

Idag kommer dom jag längtar massor efter: Syrran, syrrans kille och världens finaste systerson, Véras kusin Aaron! Det ska bli så roligt!

Trendspaning

Jag är på jakt efter ett par jättekorta, vita shorts till sommaren.

Men hittade inga jag gillade. Men efter spring i butiker har jag blivit ännu mer övertygad om att mänskligheten inte behöver turkosa spetsleggings.

Just say no.

En bukett tulpaners sista kväll

Detoxdrink

Mamma har börjat göra goda, mixade fruktdrinkar som goda mellanmål, heller till frukost. Och nu vill jag också ha en mixer (känns roligare med vitaminsprängda smoothies än bebissmakportioner av morot och palsternacka, bebis kanske gillar?)!
En mix av banan, apelsin, riven ingefära, kanel och lite linfrö är hur gott som helst, och det är efterlängtat efter några veckors påskgodis som ju inte tillför kroppen särskilt mycket vettiga saker.

The Asian touch

Gårdagen gick under temat Asien: Sushi från Östersunds bästa sushiställe på Storgatan, Henning Mankells Kinesen, och 45 minuter på den indiska shaktimat-yoga-spikmattan som jag var så skeptisk till.
Men jag måste väl erkänna mig konverterad. Efter ett par väldigt smärtsamma inledande minuter (men, girlfriends, jag har fött barn, jag har fått ett annat förhållningssätt till smärta) så infann sig ett välbehag som nästan, men bara nästan, kan jämföras med att få hårbottenmassage hos frissan. Det var skönt, trots att jag inte vågade röra mig av rädsla för att få spikarna för långt in i ryggen.
Men att lägga mig på mage, med ansiktet i spikmattan känns som överkurs. Jag skippar.

En lyckad, välbalanserad, näringsriktig måltid

Dagens rätt: Sammetslen morotskräm med rapsolja.

Värm till önskad temperatur, ungefär fingervarmt brukar vara uppskattat av gästerna.

Servera i liten skål.

Gnid in den vita bodyn ordentligt med en klick puré.

Släng bodyn.

Gnugga även in puré i ögonbryn, fransar och kanske i håret, efter tycke och smak. En tesked i örat kan vara gott och ger en överraskande touch till rätten.

Avsluta måltiden med att torka av eventuella rester på mammas lammullströja.

Rapa.

Avocado shot

Bara för att avocado är min favoritgrönsak. Alla kategorier, alla varianter, i allt från hårmask till grönsallad.

Trettioårskris lagd på hyllan

Det stod i DN att ett bra sätt att undvika 40-årskris är att skaffa en bebis vid sisådär 38. Då hinner man inte krisa.
Jag kan tycka att det har samma effekt på 30-årskris också, i alla fall för mig som liksom planerat att ha vissa grejer avklarade innan the big 3-0: Utbildning: Check. Bröllop: Check. Bebis: Check.

Jag har väl lite kvar på listan, men just nu hinner jag inte.

It's a dirty job, but someone's gotta do it

Ni kanske tycker att det verkar som att jag inte gör något annat än ligger på soffan och äter godis.

Och kanske är ni inte helt ute och cyklar med den iakttagelsen.

Spikmatta och skumbananer

M hävdar att hon kan somna på sin spikmatta. Jag är skeptisk, men i morgon ska jag testa, i någon sorts påskmässig självspäkning.

Nu ska jag smälta påskmiddagen. Med hjälp av lite skumbananer kanske?

Shopaholic with a baby

Jo, hon behöver nog en sådan här. Och en sådan här. Och absolut en sådan här liten body med traktorer på. Och en sådan här, kanske?

Nix, det är inte jag. Det är min mamma som utvecklat shopaholictendenser.

Godaste påskgodiset...

... var en mandelmassekaka med kokos och lime. Rackarns fin var den också!

Vår i Östersund

Is på Storsjön! Men de hade satt ut solstolar på isen, och soldyrkarna satt med nosarna vända mot solen... Jag blir lurad av ljuset, och trodde att klockan var sex vid niotiden i går kväll: Gott om tid att dricka vin, äta påskgodis (är det BARA jag här i huset som äter det där godiset?) och titta ut på den svenska vårhimlen. Bellissimo!