Rullar vi runt bland mjuka kuddar

Har by the way spanat in mycket aptitliga soffkuddar. Så söta, och kanske lämpligt med lite multifärgat när man har en kladdig unge som gör avtryck överallt?
Från Decoexpresso eller Bonjour mon Coussin.

Yoshiko Kajitani

Mmm... Jättefint sängbord. Urcharmigt. Tack för tipset Yoshiko Kajitani (The SElby). Men jag skippar.

Snygghylla

Så här skulle mina pocketböcker vilja bo. Sänder en önskning till tomten. Och passar på att önska ett vattenpass till the handyman som sade så här när jag påpekade att det kanske vore en bra idé:
- Ett vattenpass? Jag är väl inte blind eller?

Nä. Och är det någon som är blind i det här hemmet så är det ju jag som är så himla närsynt och astigmatisk att jag har ägnat 25 år av mitt liv att sitta hos optikern och gissa bokstäver på tavlan, så om hyllor sitter snett här så skyller jag på min astigmatism. Felknäppningar också kanske? Alltså, jag ser inte sådant, jag är astigmatisk! Prima.

Om tomten läser: Det snygga på bilden är från Scandinavian Design.

Första...

Jo. Trots allt så tog jag fram adventsljusstaken, hittade ljusgirlangerna och lyckades uppbåda någon sorts julstämning till morgonkaffet. Men njut av bilderna på pyntet. Det kan vara det enda pynt ni får se hos mig.
Och staken ser möjligtvis lite... avskald ut. Men vitmossa och kottar är inte min tekopp. Inte sladdar heller, men de kommer man inte undan.
Och inte flugsvamp heller, come to think of it.

Ebba och svärmor

Bakom varje framstående kvinna står en svärmor. Eller hänger. Titta bakom Ebba, på tyget på väggen. Precis det tyget hade jag tänkt köpa till hallen. Men det blev ett annat. Snyggt är det i alla fall, det är en svensk designer som gör det: Lisa Bengtsson för Mairo, och det heter svärmor... Bara en sån sak.

Soffdröm

Jag älskar. Alltihop. Men vit soffa är opraktiskt. När man har bebis ska man helst ha en i brun galon.

Och vi har ju en ny soffa, men eftersom C lobbade för svart skinn och jag för vitt pös, blev det en... röd. Ah, dessa kärlekskompromisser!

Ghost buster by Starck

En sådan skulle man ha haft. Minus de kladdiga fingeravtrycken och pussmärken från bebis. Men annars så... Genomskinligt ÄR det nya svarta, i alla fall vad gäller små söta byråer.

Inredningsmiss

Dyra köksstolar i plexiglas och en ursnygg soptunna i rostfritt stål med livstidsgaranti.

Ni kan ju gissa hur snygga de är med små kladdiga fingeravtryck överallt.

Ska man ha bebis kan man lika gärna inreda med furu.

Osynlig bokhylla

Jag fick syn på den här bokhyllan i en tidningsartikel som inte alls handlade om hyllor, och därför krävdes det lite efterforskning innan jag tog reda på var min blixtförälskelse kommer ifrån.
Skönheten heter Ptolomeo och är italienskdesignad.
Det roliga är att när man fyllt hela hyllan med böcker så försvinner hyllan, och kvar står en väldigt hög bokstapel. Tjusigt!
Haken: Priset, men det har ni nog redan gissat...

Kenzo

För övrigt skulle lite sådant här porslin gärna få flytta in i mina kökshyllor. Vi har inga skåp, nämligen, utan måste bara ha fina grejer.

Stuff that dreams are made of

Jag hjärta Josef Frank

Hjälp

Jag gardinsurfar. Men kammar noll.

För att dölja den plomberade porten i hallen vill jag i alla fall ha finsk design. Marimekko bien sur.

Den där blommiga

Min svärmor ska fixa gardiner åt oss. Och jag känner ett behov av att vara jävligt exakt i mina beskrivningar av vad jag vill ha, så att jag inte blir fast med fuschiafärgad tyll och tunga, guldiga gardintofsar. Så det här är vad jag vill ha. Exakt. Hela rummet helst.

VIta rum

Det här var så snyggt, så fint. Jag tröttnar aldrig på vitt, även om jag inte lyckas ha det så hemma hos mig... Jag är så förtjust i accentfärger, och kan aldrig hålla mig till det rent vita. Jag ville ha en vit, fluffig soffa, men C ville ha en strikt, svart skinnsoffa, så vi köpte... en röd. En oväntad kompromiss, och det är väl det som är spännande när ett hem håller på att växa fram?

Plexiglas är snyggt, och skapar rymd i rum där utrymme saknas, och gula detaljer är elegant och roligt. Fantastiskt mycket inspiration finns hos Cannelle et Vanille.

Min mans nya hobby

C har blivit inredningstokig. Han mailar länkar till inredningssajter, vet namnet på alla Starcks stolar och kan Habitats katalog i princip utantill. Jag misstänker att han inredningssurfar istället för att rädda planeten med solcellsforskning.

Själv blev jag definitivt botad från min Starckfeber när jag gick förbi La belle epoque idag och fick syn på... en trädgårdstomte. Att ställa martiniglaset och jordnötterna på. Bland alla designade objekt från Kartell. Precis vad jag alltid önskat mig? Näe. Har mannen blivit galen?

Och kommer C hem med en trädgårdstomte från Kartell är det möjligt att jag måste begära skilsmässa.

Starck

Alla läkare i Ajaccio verkar ha väntrummen möblerade med snygga pjäser signerade Philippe Starck. Vilket botat mig lite från min Starck-sjuka. Vem vill ha ett vardagsrum som ser ut som väntrummet hos sin radiolog, liksom?
Fast, fast, fast... Rosy angelislampan skulle gärna få flytta in till mig.