One of these days

En dag utan mening, motivation.
Engelsk macka i trekantig plastkartong med kyckling och majonnäs.
Fyra automatcappucini, extra socker.
Meningslösheten som drabbade mig.
Sedan:
Regnbâgar i november. Tanken pâ att fâ krypa in i en varm famn.
Rita teckningar med Grynet. Hälla upp ett glas rött, ta ett bad och stänga världen ute.

Puss!

But the thought of you just caves me in

Så.
Nu ska jag sluta grubbla och städa bort sommarkläderna ur byrålådorna.
Bort med små klänningar och minishorts.
Bort med zigenarkjolar och genomskinliga skjortor.
Nu låtsas vi att sommaren aldrig var.
Det är ju så det känns.
Vi visste ju hela tiden att hösten skulle komma, att vi skulle stå där och känna regnet falla, och känna den kyliga fuktigheten krypa in på skinnet.
Under skinnet.
Det visste vi ju, och ändå drabbas vi.
Det är värmen som fattas mig mest.

Sweet sunday (Monday).

Den här helgdagen (har precis insett att första november inte är ledig överallt) blev inte mycket vettigt gjort. Vi har typ bakat kaka, lyssnat på regnet och kollat in grannarnas nyfödda undulatbebisar. Sedan gick vi och handlade bröd på bageriet.
Well, well, nu måste jag ägna mig åt den här macaronipuddingen jag har utlovat liten. Hon älskar makaroner.

Such is the stuff from which dreams are woven

Nu har jag gett mig själv två timmar att avsluta det jag måste lämna i morgon.
Är det inte klart om två timmar så får jag skylla mig själv.
Vad? Marketingvetenskapens heliga mantra" Find a need and fill it", som väl idag snarare handlar om "Create a need, then fill it".
Jag tänkte applicera detta på något så skoj som bröllopsresor.
Vilken potentiell marknad det är; fylld av pengar, hopp och drömmar...
Häpp! Två timmar från och med nu!