Fredagsfrulle.

Fredagsfrulle på jobbet, men tänkte vägra detta idag, har nämligen min Sofia Loren-kjol på mig, och har ej några nutella-marginaler i den.
Dessutom viskas det om fredagsdrink i eftermiddag, någon har tydligen hittat en överbliven slant i botten av företagsrådets kassaskrin.
Och sen mina vänner, är det helg.

Sov dåligt också, lite orolig över att pappas fru ska tappa bort min pappa i NewYork. New York är tydligen inte alls som Toftbyn, säger de som vet.

Låg även och funderade över mina barn, min man, mina syskon, min mormor, mitt ofödda systerbarn, vad jag ska laga för mat i helgen, var jag ska hitta aprikosa springskor, vad Vera ska ha med sig i present till sin kompis Axel på onsdag (lego?), mina CSN-räkningar, balkongmöbler som måste införskaffas...

Alltså, nätterna är ej helt vilsamma.

Gäsp.

Alltså, jag var helt apatisk i kväll. 
Orkade inte lägga mina barn.
Som var helt galna och bara stökade till och förde oväsen och betedde sig som chimpanser på crack.
Jag ba: Orkade ej ta kampen med tandborstning och pyjamas och läggning.
Satt och stirrade i luften en stund.

Sen blev klockan halvnio och det var liksom bara att trycka på off-knappen, sen sov de. Kanske inget som ska bli en vana.

Jobbet är så roligt, men det tar snudd på all energi. I alla fall såna här dagar med möten med klienter och annat, och beslut som ska tas och saker som ska begripas och, ja ni vet.

Sen vill man ju gärna vara all in på fritiden och fylla kvällarna med meningsfulla saker och aktiviteter. Men orkar inte.

Direktören sade när vi skakade hand om mitt fasta jobb:
- Och tack för all din energi, Sara.

Hehe, han skulle se mig stirra ut i luften hemma.

Nu: Dusch. Fika. Sova.

Champagne&Choklad.

Har också firat våren och livet och kärleken och flytten och mitt livs första tillsvidareanställning - fick vänta 33 år på den - med biodynamisk skumpa och tårta. Mums. Alltså. Mums.

Asperges.

Sköna maj välkommen och nu vill vi äta primörer och fräscht våriga rätter - trots att regnet vräker ned utanför...
Älskar denna förrätt: Sparris från marknaden, den gröna givetvis, är skeptisk till vit sparris, eftersom den drivs upp utan solljus.
Och supernyttig sparris måste kontras med super-onyttig hollandaise-sås, jag gör en superenkel:

200 gram smör, rumsvarmt, i kuber
En pressad citron
3 äggulor

Vispa upp äggulorna med en matsked kallt vatten; Ställ i vattenbad och fortsätt vispa. Tillsätt smöret, kub efter kub. Vispa. Ta bort från värmen, tillsätt citronsaften. Salta, peppra. Klart.

Lily of the Valley.

Den första maj är det tradition i Frankrike att ge bort liljekonvaljer - symbolen för vâr i Ile-de-France - till nära och kära, som lyckobringare.
Enligt legenden började den här traditionen faktiskt i Fontainebleau, kring 1560. Kungamodern Catherine de Medicis (denna kvinnan lyckades ju verkligen göra avtryck i sin samtid) skickade ut sin riddare Louis de Girard pâ hemligt uppdrag i Italien. Mission accomplished (antar jag), och Louis tog sig tillbaka till Frankrike. Men innan han återvände till slottet i Fontainebleau för att avlägga rapport, passade han pâ att plocka en bukett liljekonvaljer till den unge kungen, Henri III (osäker pâ siffran här).
Sedan var Nostradamus med pâ ett hörn ocksâ, Madame de Medicis hade tydligen âkt ner till honom i Sydfrankrike för att fâ sin framtid läst i kaffesump, och enligt en kontra-legend var det faktiskt hon som plockade liljekonvaljerna utanför slottet i Fontainebleau...
Oh well.
Man kan fâ välja bland legenderna.
Ha en underbar första maj, mina vänner.