Nä, va?

Kändes inte den här julledigheten löjligt kort?
Eller är ni sugna på måndag i morgon? Riktig måndag, alltså?

It's been a cruel December now we're praying for the sun.

När solen bröt fram idag var det som att vara igenom på andra sidan. Andra sidan mörkret, andra sidan kylan. Lämna vintern bakom.
Givetvis var det inte så, molnen slöt sig om himlen igen, lika snabbt som det lättat, men det var ett förebud, ett löfte om någonting annat än mörker och kyla.
Och min skandinaviska själ och sinne lyfter och får vingar av solljus. Jag vänder ansiktet mot solen och låter den värma hjärtat.
Nu glömmer vi vintern, lyfter blicken och fokuserar på framåt.

Good bye 2010.

Början av ett decennium.
Nyårshälsningarna har droppat in i sms-form på telefonen, som små lyckliga pling som värmer hjärtat. Jag skickar tillbaka: Pace & Salute & Libéra, fred och hälsa och frihet. Och så kärlek och massa pengar. Bra sex, champagne ofta och skitmycket roliga fester (Skojar bara. Nej, förresten, jag skojar inte.)

Jag ska försöka bli en bättre människa. Godare. Generösare. Mindre långsint och mer accepterande. Ska försöka skratta mer, spara ut naglarna och våga säga fuck you till idioter som förtjänar det.
Lite så.
Förra decenniet hittar man här.
Det var händelserikt, och det är kanske därför som 2010 var vakuum. Var stiltje. Var cirkelgång och lite känsla av att sitta fast.
2011 längtar jag rörelse. Frihet. Öppna dörrar och vind i håret. I dag är första dagen. Jag ska ta vara på de här dagarna.

Sugarflake&Chocolate

I går kväll valde min kamera att tacka för sig.
Därför har jag inga som helst bevis på att vi var hur snygga som helst, ni får aldrig se korkskruvslockarna jag slet med, inte C i skjorta, inte gästerna i partyhattar och inte heller min chokladmousse.
Istället bjuder jag på Sockergryn i solen med en kopp varm choklad.
Ciao.

Pace e Salute

Sch... Säg inget.
Men jag sitter här med ett sista glas Taittinger Brut Prestige och en ask choklad. Gästerna har gått. Huvudet snurrar.
Hej 2011. Jag hade önskat att du inte fått se mig så här... undone. Men det är ju som det är, och vi kan ju inte undvika varandra längre.
Hejdå 2010. Det är ett avsked utan tårar. Faktiskt. Men 2011 är jag nyfiken på. Det blir ett magiskt år. Det blir ett bra år.
Och ni, käraste, finaste, bästa som läser här ibland. Er jag känner och er jag inte känner. Jag önskar er allt gott, jag önskar er ett magiskt år. Ett önskningarnas år, ett känslornas år, ett frihetens år.
Erat år.
Nu dricker jag de sista dropparna av mitt lyxbubbel och blickar in i 2011. Lite sömn på det här bara, så ses vi imorgon.
Och på korsikanskt vis måste jag förstås önska er Pace e Salute. Och Bacci e amore de Corsica.