Inga halvmessyrer

Nämen, vi kör väl lördagskvällen på samma tema som onsdagskvällen, torsdagskvällen och fredagskvällen?
I vinets tecken alltså.
Vi är bjudna till Diep och Nico på middag - vietnamesiskt - förutom efterrätten som jag har lovat att ta med mig, en favorit i repris: Vit chokladpannacotta med hallon.
Oemotståndlig.

Ce qui est merveilleux

Ljudet av hundratals fönsterluckor som slås upp, morgonen efter den regnigaste natten på länge, länge.
Gnisslande spanjoletter som lirkas upp ur sina hakar, motsträvigt trä, vidgat av fuktigheten i luften. Så smällen när fönsterluckorna - Italian style - slår i stenfasaderna.

Ajaccio vaknar. Långsamt. Hösten är en stilla tid hos oss. Efter sommarens hetta, intensitet, alla människor som kommer överallt ifrån, kryssningsfartygen, segelbåtarna, flygplanen som kommit med rytmisk regembundenhet hela sommaren. Hösten är vila, stillhet. Kanske är det därför alla ljud framträder så tydligt.

Jag tror att jag alltid drömt om att få bo någonstans med tunga fönsterluckor. Jag visste bara inte om det.

Spinning counterclockwise

Och han sade jag tror det finns en logik i ditt kaos.
En ordning i din komplexitet.

Sedan skålade vi och jag strök bort salt från läpparna.
Salt.

Och jag tänkte att man behöver inte ordna upp i mitt kaos, göra något förutsägbart av mig, av mitt.
Skapa mönster.

Och saltet igen. Var kommer det ifrån?
Kinderna sträva och stela av salt.
Stelnade, som en sådan där venetiansk karnevalmask.

Och jag tänkte att man kan gömma sig bakom en sådan mask.
Fast inte tillräckligt.

Och han sade att han fått kinderna brända i en explosion. Ansiktet, ögonen.
Men de kunde laga honom och idag ser man nästan ingenting. Man kan bara ana att han varit bränd.

Det är fantastiskt vad de kan göra idag. Laga människor.
Fast skapa ordning ur kaos, det kan de inte.

Friends&Food.

Gårdagens middag med Anouk och Shani. Att man kan gå så här tunnklädd en kväll i slutet av oktober är ju underbart, underbart.
Annars: Synd att jag misslyckades så kapitalt med att föreviga mina fina vänner. De är stunners, även om det inte riktigt framgår. Vi är även ett mycket internationellt sällskap: Jag från Sverige, Anouk från Quebec och Shani från Storbritannien/Tanzania.
Och ja, jag är inne på tredje dagen av serious rödvinspimplande.
Det går utför, amigas. Utför.

Jäklar

Tre glas vin senare.
Just det.
Jag skulle ju gå till handelskammaren och presentera mig för en snubbe. Rent professionnellt.
Obra.