Fluffy does it.

Min snygga dunjacka i hällregnet: Slurp.

På en sekund sög den i sig säkert fyrtio gånger sin egen vikt i regnvatten. Imponerande.

Nu står jag och blåser lite håglöst på den med hårtorken, för att fluffa upp gåsdunet. Men funderar på att slänga in den i ugnen, på varmluft?

Och så här ser vi ut när vi kollar julskyltningen.

Ni ser ju själva hur jäkla glada vi är. Snövitt och glitter, doften av glögg och apelsinnejlikor. Under förutsättning att man haft tid och lust att ägna en timme åt att trycka in nejlikor i apelsiner, förstås. För mig kvalar det in i samma division som att hänga upp julgardiner och göra egna julkalendrar. Out of my league.
By the way, ni börjar snart misstänka att jag inte tar ett steg utan min vita angorasjal, och det är alldeles riktigt. Den har min svärmor Jacqueline stickat och jag älskar den truly, madly, deeply.

Lyxlätt

Det här har blivit en vinterförrättsklassiker hos oss: När matbutikerna svämmar över av foie gras och sauternes i guldiga förpackningar, och man har alldeles för mycket att göra för att faktiskt hinna laga mat...
Gåsleverpaté med mangosallad. Bara att skära, hälla upp något sött eller bubbligt i glasen och lyxnjuta. Ibland spetsar jag mangosalladen med någon likör, eller lite rom, men det går fint med naturell mango också.
Idén är att ha någonting som bryter av mot gåsleverns lena, lite gräddiga krämighet, vilket mangons fräschör och syrlighet fixar alldeles utmärkt.
När vi gifte oss serverade vi gåsleverpaté till förrätt, i kombination med en sallad på gröna granny-äpplen, spetsade med calvados. Till det torr champagne. Fantastiskt gott, och beviset på att foie gras inte bara är en vinterrätt.
Förresten, det bästa är att skära gås- eller anklever med sytråd, för att få fina, släta skivor. Som ni kan se på bilden skar jag med kniv, men det blir inte lika snyggt.

Dag 21. Ett annat ögonblick.

Ett annat ögonblick.
Som var avgörande. Skälvande. Det finns tusen.

Men kanske det ögonblicket när planet mot Hong Kong lyfte frân Heathrow. Det som vi var sâ förtvivlat nära att missa, eftersom vi hade vâra inresetillstând i handen bara en kvart innan gaten stängdes. Inresetillstânden till Taiwan. Äventyret.

Eller kanske det ögonblick när vi kom tillbaka till Europa igen? Det var starkt.

Eller alldeles innan jag och C gifte oss.

Eller kanske den morgonen i mars 2008 dâ jag rusade upp frân köksbordet för kräkas. Och sedan sitta där pâ badrumsgolvet med târarna strömmande nedför kinderna och vissheten om att det största precis hade hänt. Efter sâ lâng tid.
Av alla ögonblick och evighetsminuter väljer jag nog det.

Dag 20. Den här mânaden.

Listan igen. Jag är efter, kommer aldrig att komma ikapp.
Men jag tänkte ta mig i mâl ändâ. Tror jag.
Dag 20. Den här mânaden.
December 2010.
Vintertid. Undantagstid.

December pâ Korsika i korthet:

Temperaturer mellan +18° och 3°. Man blir inte bara galen, man blir dessutom sjuk.
Man dricker större mängder chocolat chaud än rosévin.
Man fryser mer än man tidigare gjort i hela sitt skandinaviska vinterliv.
Man tycker att det ser lustigt ut med juldekorationer i dadelpalmerna. Lite tredje världen, liksom.
Man fnissar/fnyser ât korsikanerna som gâr i dunjacka till paljettleggingsen. Sedan köper man en egen.
Man längtar sâ att det gör ont efter sommaren. Eller âtminstone efter fungerande värme inomhus.