C höll inte på att få med sig Sockergrynet från dagis igår, och inte hade han legitimationen med sig för att intyga att han verkligen var fader till barnet. Den misstänksamma dagisfröken tyckte inte att hon kände igen honom, och släppte inte taget om Véra, som för en gångs skull inte sade pappa pappa pappa, som hon brukar, utan snällt kröp ihop i famnen på dagisfröken.
Men till slut kom la directrice som kunde intyga släktbandet, (trots att Véra är så ljus, och C så typiskt latinsk) och C fick ta med sig Grynet hem. Lite kränkt, lite ilsken, men ganska lättad.
Vi drar slutsatsen att vi har ett dagis med säkerhetsrutiner.
3 kommentarer:
Usch, det måste kännas i ett föräldrahjärta. Men min första tanke var verkligen att det var bra att de inte släpper henne om de är osäkra.
Oj, vilket pappa trauma! Men det positiva är ju att hon är säker iallefall!
Känns ju tryggt ändå...trots lite latino-ilska... ;)
Skicka en kommentar