fredagen den 1:e januari 2010

Mare nostrum

När regnet upphörde att vräka ner gick jag ned till havet. Jag har aldrig sett Medelhavet så.
Mäktigt var det. Det nya årets hav är djupt smaragdgrönt och upproriskt. Vågorna slängde sig upp på strandpromenaden, över staden, höga vågor, flera meter, som fört med sig allt möjligt bråte från djupen därute.
Färjorna från fastlandet ligger fortfarande ute i bukten, utan att kunna lägga till. Vågorna slänger sig in i hamnen, upp över kajerna, sliter, river.
Tydligen är det vindar från sydväst som ställer till det så här. Det är bara sedan tre år de här vindarna når in i Ajacciogolfen, de här vindarna som hämtar kraft i Afrikas öknar, och ökar i styrka på färden över havet för att sedan slänga sig med full kraft mot oss. Tidigare var golfen en skyddad, lugn plats. Inte längre.
Det är ju någonting med klimatet, det står helt klart.

1 kommentar:

Kristina sa...

Sara, Sara du skriver så vackert. Du får mig att se på det du beskriver med nya glasögon eller rättare sagt, jag lånar dina en kort stund.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...