fredagen den 8:e januari 2010

An Englishman in New York

Date på Bar des Sports - det nya plejset where to be seen i Ajaccio - med min bästa belgiska Charlotte.
Tre café crèmes och två tekannor senare (och förhoppningsvis blev vi lite sedda också) kändes livet lite lättare.
Vi avhandlade en mängd ämnen, löste världsproblemen och kom överens om att ses mycket oftare än vi gör.
Det är viktigt med vänner, och jag kan känna mig så oerhört isolerad här, jag som är van vid ett helt annat umgänge. Och att komma in i livet på Korsika är skitsvårt, rent ut sagt. Det beror inte på att jag är utlänning - mina vänner från Antwerpen, Saint-Malo, Paris och Budapest säger samma sak - det beror på att jag inte är corse.
Jäkla knepiga typer. Det finns dagar då alla är trevliga och allt funkar fint, och så dagar då jag tycker att alla är idioter och inskränkta lantisar. Så. Nu fick jag det sagt.

6 kommentarer:

Thérèse sa...

En kompis till mig har köpt hus i en liten vykortsvacker by utanför Leksand. Varken hon eller hennes sambo är från trakten. För att komma in i bygemenskapen ska man tydligen helst ha bott där minst tre generationer.
Så sånt finns överallt.
Jag tyckte det var jättejobbigt när jag flyttade till Uppsala och nästan inte kände någon. Men det blev bättre, mycket bättre än vad jag trodde det skulle bli.
Men det är jobbigt att känna sig ensam och isolerad och man behöver fler att umgås med än man och barn.

Livet runt 30...5 sa...

Vissa dagar verkar Västerås invaderat av korsikaner också...

Ida BXL sa...

Jag känner igen det är.
Det är nog därför jag gillar Bryssel för övrigt - vi är så många utlänningar här att man inte behöver bry sig om utifall lokalbefolkningen inte känner för att släppa in en i gemenskapen - man kan hitta vänner ändå.

Ida BXL sa...

Jag känner igen det är.
Det är nog därför jag gillar Bryssel för övrigt - vi är så många utlänningar här att man inte behöver bry sig om utifall lokalbefolkningen inte känner för att släppa in en i gemenskapen - man kan hitta vänner ändå.

Hanna sa...

Oj vad jag känner igen det!
Den stora kulturkrocken för mig var inte att flytta från Sverige till Brasilien, nej det var att flytta från storstad till en riktigt liten stad ute på vischan...
Vissa dagar njuter jag av fördelar medan jag andra dagar får fullkomlig krupp!

Ingela sa...

Det tar tid att få nya vänner och nytt umgänge. Eftersom jag lämnade mer eller mindre alla (jag flyttade inte utan lämnade en sluten församling som du vet) så har jag fått börja från noll. Snart 5 år senare kan jag konstatera att vänner inte växer på träd, men jag har några som är nära och som betyder mycket för mig. Ge inte upp!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...