torsdagen den 28:e januari 2010

Venezia, amore. Venezia no more.

Venedig. Min födelsedagspresent, karnevalen i Venedig i februari. Trots den katastrofala födelsedagen så har karnevalen varit ett ljus i vintermörkret.
I synnerhet eftersom alla hjärtans-dag skulle firas med champagne och spumante på Ponte dei Sospiri, Suckarnas bro... Romantico.
Förutom att vi inte åker till karnevalen.
Det började med att jag drömde mardrömmar om att tappa bort mitt lilla Sockergryn bland tusentals utklädda människor på Piazza San Marco. Sedan: Väderleksrapporterna. Det är minusgrader i norra Italien nu, och efter att ha frusit fötterna av oss i Paris så tvekar vi. Minusgrader i Venedig? Det måste vara som att kliva in i ett rum fyllt med flytande kväve. Jag vet inte ens om det är mänskligt möjligt att överleva det? I synnerhet inte om man är drygt ett år gammal och sitter i vagn.
Så det var faktiskt Sockergrynet som fick bestämma. Så vi skjuter upp Venedig tills det blir lite varmare. Tyvärr väntar inte karnevalen, men det blir definitivt roligare för vilda bebin om hon slipper sitta inbakad som en kåldolme i sittvagnen. Och för den frusna mamman som nätt och jämnt överlevde Paris...

1 kommentar:

Erica sa...

Kyla och venedig låter inte kul. En kåldolme bebis i kyla, njae. Ni är kloka tror jag. Italien är så mycket trevligare med värme. Deras glass är ju hur oemotståndligt god!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...