Jag har så mycket att skriva. Jag skulle kunna skriva om hela mitt liv. Kanske för att jag just nu mår bra, och ser saker och ting så väldigt klart.
Jag analyserar.
Jag bara tänkte på männen i mitt liv. Pojkvännerna, daterna, förälskelserna. Den äkta.
Det var väldigt intressant. Ur ett rent självanalytiskt perspektiv. Du är vad du äter, liksom. Fast du är vad du dejtar.
Nu ska jag bara gå och krama lite på min man. Så att jag inte glömmer att han är en pärla.
Inga kemiska beroenden, inga svåra neuroser, inga freudianska intrasslanden med sin mor (bara lite vanlig honfattarinteattjagärvuxen-ilska), inga svåra självbekräftelsebehov. Han snarkar inte ens.
Och workaholictendenserna kan jag ta, precis som det faktum att han aldrig tömmer bestickkorgen.
8 kommentarer:
Usch, hemska tanke att man är vad man dejtar. Med tanke på hur det har sett ut innan David. Men jag kanske ska ta det som något positivt ist? Jag utvecklas tydligen som människa och är numera ganska stabil :)
Ps. Det där med att tömma bestickkorgen - är det något som alla män glömmer? Ds.
En kärleksförklaring! Vackert!
INgela; Ja, jag menar det. Efter några bottennapp, när jag inte mått så bra, så har jag träffat en stabil, bra kille! Borsett från bestickkorgen... ;)
Karla; Ja... :D
Nej, nej, nej jag vägrar vara det jag har dejtat. Please say it ain't so. Jag har dejtat the lowest of the lowest. Jag fattar inte vad jag tänkte. Allt var på låtsas liksom. Jag ville så gärna vara kär och inbillade mig att jag var det, men verkligheten hinner ifatt en so tur är. Men det är länge sedan nu som jag lurade mig själv i förhållanden, länge sedan jag inte lyssande på mig själv. Nu har jag bara givnade förhållanden. Jag har växt upp.
Jag tänker ibland att en relation med två så neurotiska personer som jag inte skulle gå! Därför är min man hel annorlunda. Han är så fast rotad i myllan och jag är en sån där heliumballong. Vi blir ett oslagbart par ihop ;-D
Nyttigt...så nyttigt. Under mina två år som singel har jag försökt att analysera och komma fram till vad som är min typ. Resultatet? Ett stort frågetecken. Jakten på svaret fortsätter outtröttligt...
Näe vet du vad... Jag vägrar också att vara det jag dejtat...
Du milde tid... Mellan kontroll freaks och mammagrisar, till otrogna och vilsepellar vad skulle man kunna välja... :o(
Frågan är om det finns någon som skulle vilja dejta mej och vice versa... :o(
Skicka en kommentar