lördagen den 30:e januari 2010

Det här är inte som jag känner mig

Bortsett från den maniska blicken, kanske.
Att hindra folk från att sova är ju en internationellt känd tortyrmetod. Förr eller senare bryter man ihop. Men förklara det för vad som dessutom är jordens sötaste och jordens mest förkylda ettåring.
Dessutom har jag känt lite så här ibland, men säg det inte till nån: Vi ville så gärna ha barn, och vi försökte så länge, och blev så lyckliga när vi till sist fick till det - och så blev det till och med jordens bästa Sockergryn - att det inte är okej att gnälla och beklaga sig. Jag fick ju som jag ville, liksom?
Men ni vet, ibland.... Vill man bara låna ut henne. Så är det. Bara för att få sova en natt.
C sov på vardagsrumsgolvet i natt, efter att vi tagit upp Véra i vår säng när hon vägrade sova i sin säng. Sedan somnar hon, men utövar kickboxning i sömnen och gör det omöjligt för alla andra inblandade att sova. Jag har tjingat vardagsrumsgolvet till i kväll.

2 kommentarer:

Ingela sa...

Men visst får man känna och uttrycka att man inte riktigt pallar med ibland. Det gör en inte till sämre förälder och inte visar det på någon otacksamhet. Tycker jag i vart fall. Man har ju sina begränsningar och att inte få sova på snart 2 år är ren tortyr!

KARLAVAGNEN sa...

Kära hjärtat, så där känner alla mina kompisar och släkt som är föräldrar. Det är då det är bra att ha släkten till hands så barnet kan få sova borta ibland. Slumberparty och allt vad man kan kalla det - så att föräldrarna får en break.

Helt normalt och sunt att känna så!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...