torsdag 21 januari 2010

Bilder från Haiti

Haiti. Jag kan inte se på nyheterna. Radion går bättre, men jag klarar inte bilderna. Ord och text kan hållas på avstånd, men bilder går rakt in i känslocentrat.
Barnen. Jag tänker på barnen. Trasiga, rädda, hungriga, trötta. Som borde få vara på dagis och dansa och bli grälade på för att de tar för stor plats i mammas och pappas stora säng och hoppa i vattenpölar och få somna i en varm, mjuk säng och vara mätta i magarna. Trasiga. Det gör mig inte ledsen. Det gör mig förtvivlad och det gör ont.

Jag har en tidigare klasskamrat och ex-kollega som är i Haiti nu och filmar för SVT:s räkning. Han har sovit på landningsbanorna från vilka ett fåtal av befolkningen evakueras. Eller inte befolkningen, kanske. De som befann sig i Haiti men som hade turen att inte vara födda där.
Han är modig. Han gör ett tungt, stort, viktigt jobb.
Jag är inte säker på att jag hade åkt. Kanske före Véra. Men inte nu, aldrig nu.

I Paris har man tagit beslut om att snabba på de adoptioner av barn från Haiti vars process påbörjats. För de barn som har papper klara. Ett fåtal.

5 kommentarer:

Johanna Siljehagen sa...

Synd att man bor i katolska Italien dàr pràsterna anser att en barn ska gòras med kàrlek och adoption àr en obefintlig process. Skulle vilja ge en hand hàr. Adoptera ett barn har jag alltid viljat gòra. Det finns sà mànga barn som kan vàxa till fina mànniskor, men saknar fòràldrar.

Thérèse sa...

Känner precis som du. Tycker det är jättejobbigt att se bilder från Haiti och det är främst barnen jag tänker på. Vet inte om det är extra jobbigt när man har egna barn som är hela, rena, friska, äter sig mätta, gosar med föräldrarna, sover i varma sängar bland ett hav av kramdjur.
Så känns det extra grymt och orättvist att detta ska drabba ett redan väldigt fattigt land.

Freedomtravel sa...

Det värsta är att fattiga länder alltid drabbas av allt elände. Som att det inte var eländigt nog på Haiti redan innan... Jag tänker på hur de ska lyckas få nån ordning igen? Det verkar inte finnas nån fungerande infrastruktur alls... bara anarki och kriminalitet... Hur går man vidare från katastrofen då...? Det är som en amerikansk undergångsfilm, fast på riktigt.

barajagjohanna sa...

Och jag hörde någonstans att man stoppat adoptioner från Haiti ett tag, vet inte om det var till Sverige eller hur det låg till. Märkligt lät det, eftersom jag från början hörde att adoptionerna skulle snabbas på.

Är det en SVT-kille du menar? Vi har nämligen en gammal bekant som är i Haiti för SVT:s räkning (tror att han jobbar på GävleDala). Mamma träffade hans mamma, som berättade att han inte ätit på flera dagar.

Allt är väldigt svårt att föreställa sig. Till skillnad från tsunamikatastrofen så har jag faktiskt den här gången helt stängt av...

Sara sa...

Johanna, ja, det är säkert samma, hans mamma är (var?) lärare pâ västra skolan, tror jag? Vi gick ihop pâ haraldsbo, sedan jobbade vi ihop pâ Gävledala!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...