Jag finns där mandelträden blommar.

Jag kommer ihåg den sista tiden på Taiwan, och hur jag längtade efter att hinna tillbaka till Europa innan mandelträden slog ut i rosaskimrande blom. Jag hann.
Jag skulle avskytt att missa det, men nu har jag inte haft en tanke på mandelblom. Precis som att mandelblom är det sista jag borde ägna några tankar åt. Ända tills vi gick längs havet igår och såg att det börjat. Stilla och försiktigt.
Precis som mimosan. Sedan kommer körsbärsträden, allt har sin ordning, och sedan... är det vår på riktigt.
Och jag.
Jag finns där mandelträden och mimosan blommar.