lördagen den 9:e januari 2010

Ät, Be, Älska

Anledningen till att jag öppnade Eat, Pray, Love var kanske att jag tänkte inhämta lite livsvisdom och bli lite mer zen. Men det kan jag nog inte hitta i den här boken.
Men den fick mig att fundera över hur o-zen jag faktiskt är.
Jag är en gnällspik. Jag ser hellre glaset som halvtomt än halvfullt. Jag har lätt för att se allt i svart. Jag är duktig på att fokusera på allt jag inte har, istället för att se till allt jag har. Jag ältar det förflutna och oroar mig för framtiden.

En psykolog introducerade mig för mindfulness en gång. Det är skitsvårt att vara närvarande, skitsvårt att leva i nuet. Skitsvårt att använda alla sina sinnen för att känna här och nu och förankringen i här och nu och viljan till här och nu och glädjen över att vara här och nu.
Men i morse när vi tagit upp Sockergrynet i vår säng - för att försöka lura henne att somna om, vilket hittills aldrig har funkat - så fick jag några sekunder känna den där känslan som kommer djupt inifrån och stiger, växer, tills det värker i bröstet och sticker bakom ögonen. Den känslan, vad kallas den nu igen?

Lycka? Så mycket lycka att ögonen tåras.

C och Véra med precis lika mycket tjockt, yvigt, omöjligt hår åt alla håll. Så skrattar Véra och böjer sig över mig för att ge mig en väldigt blöt, väldigt underbar bebispuss. Hon trycker sin mun mot min kind, igen och igen och igen. Det är första gången hon pussas. Och hon skrattar. Och mitt hjärta svämmar över. Och jag vill bara var här och nu, inte någon annanstans någon annan gång.
Véra är min mindfulnesscoach.

4 kommentarer:

Ingela sa...

Underbart! Jag har varit jättdålig på att vara närvarande i nuet. Har alltid velat vidare, nå nästa mål, smida planer för framtiden och tänka "då ska jag"...osv. Men från och med nyår så har jag verkligen försökt att anstränga mig och vara närvarande, leva i nuet och njuta av det jag har. Jag konstaterar: jag mår mycket bättre av att göra och tänka så!

barajagjohanna sa...

Jag kämpar för att leva här och nu. Jag är precis som du väldigt duktig på att oroa mig. (Har påbörjat att blogginlägg om detta, vi får se när det kommer.) Jag oroar mig för det mesta istället för att leva NU och se vad jag har och gör nu. Bara det att sluta oroa mig för vad som ska ske om en vecka är ju en bra början. Men fasen vad det är svårt att leva i nuet.

mia sa...

Det här var matnyttig läsning för mig.

Erica sa...

Åh, du skriver så vackert ibland att hjärtat spricker!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...