Medelhavskulturen, you and I were done.
Ytan. Ytligheten. Bakåtsträvandet. Den där jäkla förförelsen hela tiden, överallt.
Solen, brutal större delen av året. Avgaserna. Smutsen. En hjärtknipande vacker natur och ett hårt prövat ekosystem som man inte alls bryr sig om.
Städer som sommartid är en kombo mellan grekisk charterort och 50-talets Neapel.
Korruptionen, maffian.
De sönderbrända nordborna.
Visst var jag förförd av det där.
Trollbunden av exotismen i det hela.
Människor som var sâ olika mig.
I och för sig är jag kanske fortfarande i förälskelsefasen här. Påminn mig om detta i november. Men jag har helt fallit för charmen här, i min stad med Paris pâ armslängds avstånd.
4 kommentarer:
Jag tror ocksâ att Paris passar dig bättre än Korsika. Halva min bekanskapskrets längtar ändâ ihjäl sig efter denna ö. De som har tur kan âka dit en gâng om âret. De andra vartannat. Det är som om andra resmâl inte existerar! Eftersom jag själv inte har varit pâ Korsika sâ kan jag inte sätta mig in i den förälskelsen. Vill man inte uppleva andra resmâl?
Jag tror att Korsika är annorlunda om man jämför med andra medelhavsstäder faktiskt... Visst finns det där ytliga, men när man har ett "vanligt" liv med "vanliga" kompisar så känner man inte riktigt av det.
Och turisterna är ju här i 3 månader om året och visst är det jobbigt men det är ju också det vi lever av här...
Sen så håller jag med dig, naturen här är den vackraste jag någonsin sett och den gör att allt är värt det.
Sen så förstår jag att alla inte är gjorda för att bo här, det kan vara väldigt intensivt. =)
Vacker!
Härlig bild! :)
Skicka en kommentar