Vaknade stilla. Av mig själv. Inget att ta for granted i den här familjen.
Solen lyste in i sovrummet som badade i ljus.
Gick ut i vardagsrummet där solen vräkte sig in, likadant.
Vintern: Game over.
Har nu druckit kaffe och ätit frukost länge. Bläddrat i magasin, beundrat nya gardinerna vi hängde upp igâr. Helgerna när veckorna är fyllda av jobb är värda guld.
Stilla, soligt. Ni vet, den där sortens sol som obönhörligt sätter emfas pâ varje dammkorn, pâ att fönstren behöver putsas? Och du tänker att kanske nästa helg. Och du tittar pâ barnen: Det stora och det lilla och vill tillbringa varje sekund av denna soliga söndag med dem.
Och du tittar pâ mannen du lever med. Det var - otvivelaktigt - en surrealistisk upplevelse när människan som varit din amoureux sedan 10 âr helt plötsligt flyttade in hos dig. I lägenheten som du flyttat in i och bokstavligen bestämt vart skâpen skulle stâ. I ditt nya liv, i din nya stad. Och du tömde ett par byrâlâdor och puffade dina grejer i badrummet lite längre till vänster för att skapa lite plats.
Ställer mig mânga frâgor just nu. Allt blev ställt upp och ned. Men som sagt, den här söndagsmorgonen känns allt bara soligt och självklart.
3 kommentarer:
Vi har lika underbart väder vi. Mannen gör om mitt arbete i rabatterna som jag gjorde igâr. Dottern och jämnâriga kusinen klipper gräset med mina bästa kökssaxar. Solen vräker ner sâ nu struntar vi i otvättade fönster va?
Hoppas att det inte blivit så fnurrigt relationsmässigt som jag läser mellan raderna utan att ni hittar tillbaka till varandra i solskenet!
Tänker och hoppas som Anonym!
Skicka en kommentar