Någon frågade hur det var att vara ifrån barnen så länge som jag var när jag började jobba i Fontainebleau.
Jag lämnade de små i Montpellier den 7e februari, och de kom tillbaka en månad senare.
Jag längtade ihjäl mig efter dem, hade svårt att sova på kvällarna och funderade på dem hela tiden.
Att liksom missa en månad i deras liv, kändes nästan oacceptabelt. Men det gick bra.
När jag väl återfann dem på Gare de Lyon tog det oss cirka 3 minuter att smälta samman igen. Så det var liksom inga problem alls. Och det var bästa lösningen för oss, lyckliga vi som har familjer som ställer upp och hjälper oss så mycket, svårt att får vardagen att gå ihop annars.
4 kommentarer:
Fint att läsa dina tankar! Kan förstå att det var svårt att vara borta men det bästa kommer alltid ur allt, och vad så fint att höra och läsa om din fina familj som ställer upp. Stor kram!
Förstår att du tänkte på dem HELA TIDEN! Och skönt att höra att ni smälte ihop efter 3 minuter. <3
Kan uppleva när jag är ifrån min 4-åring ett par dagar och kommer tillbaka att hon har växt. Både på längden och i mognad, helt plötsligt känns hon så stor mot för några dagar sedan. Var det så för dig?
Wow. En månad! Bra kämpat.
Skicka en kommentar